STOCKHOLM, den 29 April.j Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 20 April. De sednaste dagarne ha varit rika på allahanda rykten om kriget i Orienten. Att engelska och franska skepp blifvit förstörda, att ryssarne på tvenne nya ställen, vid Sistova och Nikopoli, gått öfver Donau, att de vunnit en betydande seger i grannskapet af Silistria, bemäktigat sig fästningen i denna stad, ytterligare gått öfver Donau ofvanför Widdin, för att intränga i Servien och utan tvifvel kringgå Balkan c. c., sådana voro de rykten som blifvit satta i omlopp. :Derjemte underläto ej de otålige, eller de som låtsade gig vara det, att klandra långsamheten i vår samverkan och förklara den ur bristande förutseende från styrelsens sida, eller någonting ännu värre. Ingenting hade funnits i ordning. Våra generaler hade afrest till Orienten, i hög grad missnöjda med krigsförvaltningen. Kejsaren hade gifvit ministern för detta departement -en ordentlig skrapa och denne hade i sin tur återkastat beskyllningen på kejsaren sjelf. Sjöministern hade likaledes af hans maj:t mottagit de skarpaste förebråelser,, åc. Den gemensamma dystra färgen i alla dessa rykten utvisade tillräckligt deras ursprung från det lilla fåtal af personer, hvilka, partimän framför allt, ej skulle blygas att, vid en fiendes anryckande, börja ett krig mot sitt eget lands styrelse. Också har allt hederligt och allvarsamt folk låtit alla dessa rykten gå ut och in, utan att vid dem fästa minsta vigt, och, som alltid, ha de gått upp i rök, utan att särdeles mycket förmörka horisonten. Det är emellertid en allmänt utbredd mening, att vi förr bordt vara stridsfärdiga både i Östersjön och vid Donau; men för att bedöma halten af klandret måste man, utom det att man tar i beräkning den dubbla rustning både till lands och sjös vi måst göra, äfven känna krigsteatern i Orienten och veta, huruvida ej Turkiets stridskrafter, i förening med det stöd som de förbundna flottorna redan gifva dem, tillsvidare äro tillräckliga för att hindra en afgörande rörelse från ryssarnes sida. Detta: är en fråga ur taktiken, öfver hvilken jag anser de goda borgarne i Paris föga kompetenta att döma, och som mäns nen af yrket, åtminstone här på platsen, äro benägna att besvara jakande, då de sammanstämmande som rent defensift anse det system af ställningar som moskowitiska armeen intagit, då den besatt Donaumynninarnes begge stränder och framryckt ända till Trajani vall. Enligt deras tanka skall den ej öfvergå denna vall, i närvaro af Omer Pascha, som bakom denna linia intagit sin ställning vid Rassowa, hvarifrån han stödjer sig på flottorna. Om det förhåller sig så, om ryssarnes rörelser endast äro den sista länken i en strategisk plan, kan stunden för den stora kampen ännu uppskjutas; vore det deremot ej så, vore denna rörelse endast förspelet till en djerf marsch mot Bulgariet, skulle vi, hvilka än de yttersta följderna af denna-djerfhet blefve, hafva skäl att beklaga det vi ej haft våra örnar med. Dessutom debatteras här mycket öfver såväl den teoretiska som praktiska sidan af de förbundna. makternas krigsplan; öfver den teoretiska, för att utröna hvilken princip skulle vara den bästa, öfver den praktiska, för att söka utröna hvilken plan dessa makter verkligen antagit. Öfver den första punkten äro meningarne delade. Somliga äro för ett med energi utfördt defensivsystem, hvilket, förenadt med blockader i Svarta hafvet och Östersjön, i deras tanka skulle vara tillräckligt att göra Ryssland matt, genom att medtaga alla dess tillgångar. Hvilket af dessa systemer de förbundna makterna valt, derom tillåta ej de yttranden man tillägger amiralerna det minsta tvifvel. Det är ett offensift och dertill ett i. hög grad offensift system, som de proklamera; men våra goda Parisare skulle gerna vilja närmare känna deras planer. De äro förargade öfver våra tidningar, som. ej. en gång gissningsvis berätta, dem något härom, och man mäste tillstå att vår press, om den ej ur mer än ett skäl vore ursäktad, gjort sig skyldig till rättmätiga klagomål från sina prenumeranters sida. Ej nog med att den : afhåller sig från alla reflexioner öfver det fruktansvärda fälttåg som tillstundar, utan, inskränkande sig till att aftrycka de utdrag ur korrespondenser och tidningsartiklar samt de telegrafdepescher som komma den tillhanda från Wien, Siebenbirgen, Bucharest eller andra i grannskapet af krigsteatern belägna ställen, ger hon-oss: demåi samma skick hon mottagit dem, utan att göra sig den minsta möda att uppvisa den oreda, de osannolikheter, de motsägelser och någon gång äfven de absurditeter, hvarmed de äro -behäftade. Häraf följer att man behöfver ett verkligt arbete, ej för att göra sig en riktig föreställning om sakernas skick i Orienten, utan blott för att göra sig fri från alla de falska föreställningar, hvarmed dessa särskilda dokumenter öfverlasta ens hufvud. Det är .otvifvelaktigt detta kaos af dunkla eller hvarannan motsägande berättelser som man har att tillskrifva den egna omständigheten, att kriget i Orienten sysselsätter parisarnesg tankar, utan:att lifva deras: konversation. Jag har-aldrig. sett en.stor händelse (och denna är måhända den största af alla den nyare tidens) på sinnena utöfva en så ringa synbar verkan: Dess mest framstående resultat har varit att väcka en viss nyfikenhet om kejsar Nicolaus, hans hof och Ryssland