utskottet haft något hopp att genom en sådan lag tom
den föreslagna minska superiet, sä skulle den närma-
ste framtidens erfarenhet jäfva en sådan förutsätt-
ning, och erinrade att man ej förr än de stora brän-
Inerierna uppstått hört klagas öfver superiets ytterlig-
-Ihet, men alltsedan hade denna klagan och dess orsak
-lökats. Han ville återremiss och en gemensam tanka
från ständet. — Anders Ersson ville att all bränvins-
-I bränning skulle inställas.
Nyqvist, ledamot af utskottet men i minoriteten,
framställde beräkning, dels att det skulle bli omöjligt
latt utgöra den stora skatten, som var beräknad till
lika mycket som hela den öfriga budgeten, dels att
förlusterna genom lurendrejeri, ersättningar för inlö-
sen af redskap och ombyggnader m. m. skulle blifva
alldeles enorma och ej kunna utgä af vårt rörelse-
kapital, hvarföre författningen aldrig skulle kunna
efterlefvas, och en sädan författning är den sämsta af
alla. Det enda han ville gilla i hela förslaget var
inskränkningen i bränningstiden till 2 månader. Der-
efter uttalade han sig emot agitationen i bränvins-
frågan och ansäg den vara bedrifven med fanatism.
Såväl lagstiftningen som tidningsskrifvare och bro-
chyrförfattare ansäg han ha gått tillväga med stor
partiskhet och ensidigtt hafva arbetat för ett på
förhand bestämdt mål. Emellertid trodde han ej att
genom förevarande förslag detta mål blefve minskad
tillgång på bränvin eller minskadt superi och deraf
härflytande minskning i brott och olyckor. Han för-
enade sig nu med Medin.
Rudberg ansåg att man sökte stifta en lag som är
omöjlig att efterlefva och genom hvisken man gjorde
intrång på eganderätten. Nyligen hade presterna i
bevillningsutskottet ifrat för afskaffandet af eden för
taxeringsmän, emedan den skulle vara omöjlig att
hålla. Nu ville man anställa edsvurna kontrollörer,
hvilka väl skulle hafva ännu svårare att hålla sin ed.
Han ville helst att betänkandet med ogillande skulle
läggas till handlingarne och bondeståndet ej vidare
ander denna riksdag deltaga i bränvinslagstiftningen,
men om det ej kunde gä för sig, sä ville han åter-
remiss.
Jöns Persson menade att utskottet, som rättat sig
efter norska bränvinslagstiftningen, hade bordt akta på
att öfvergången i Norge väl ej skett så brådskande,
och föröfrigt är Norge icke jemförligt med Sverge,
då det importerar spanmål, men vi exportera sådan.
Norrmänven, som af utskottet blifvit tillfrågade, hade
förordat den norska lagstiftningen, emedan hög skatt
på tillverkningen i Sverge skulle förekomma insmugg-
ling från Norrland till brödrariket, och sädant vore
sodt och rätt, men vi borde se till att vi icke i stäl-
let blefve öfverrumplade af en öfverdrifven bränvins-
smuggling från Danmark och Preussen, der skatten
ir lägre. Fiskare från vår södra kust, som begifva
sig till Bornholm, skulle lätt ett par gånger i veckan
kunna praktisera öfver till Sverge några fat bränvin
nyardera. Föröfrigt ansåg han icke bränvin skadligt
om det ej nyttjas i öfverflöd; alla nationer begagna
spritdrycker, och på sjelfva engelska flottan utdelas
sådana dagligen till besättningen. Han äberopade till
slut sitt på förmiddagen ingifna utförliga skriftliga
införande.
Johannes Nilsson från Skåne ville helst såsom f.
almannen Nils Persson att betänkandet skulle med
gillande läggas till handlingarne, och bondeståndet
cke nu befatta sig med lagstiftande i frågan; det
kulle eljest blott få stå fadder till de andra ständens
ankefoster. Hvad ban ansäg vigtigt var att icke lag-
tiftningen uppmuntrade till brott, men det skulle.
felbart bli följden, om skatten sattes högre än i Dan-
nark och Preussen. Han ville småningom föfvergång
ill bränvinets inskränkning.
Sedan Ola Månsson förklarat sig anse både fabriks
ch husbehofsbränning vara orsaken till det öfverdrifna
ruket af bränvin och framställt ett detaljeradt för-
lag med 8 sk. skatt per kanna, bränningsrättens bi-
ehällande vid jorden intill nästa riksdag och kanne-
ymdens bestämmande till 20 kanmr för ånga och
red fastställd konstruktion, samt högst 30 kannor för
nkel redskap, och Nils Nilsson från Wermland med
onom instämt samt, Bäckström förklarat sig öfvergå
å deras sida som ville totalt förbud för spritdrycker,
terremitterades betänkandet med alla dervid gjorde
nmärkningar.
Man hade i flera repriser tvistat om det vore grund-
igsenligt att votera mellan de serskilda meningarne
ör att åstadkomma en gemensam tanka, men utan
tt den frågan blef afgjord.
N——— —— — so: