AA On
talade äfven för samma åsigter som Ola Svensson, o
förenade sig med honom.
Bengt Gudmundsson ansåg hela agitationen, som
regått och ännu bedrefs i bränvinsfrågan, hafva va
mer en politisk-financiell tillställning, än en verk
gen filantropisk rörelse emot ett öfverhandtagan
förderf. Att man icke haft till hufvudsyfte bränv
nets förminskning röjdes bäst deraf, att man på a
sätt fördömt de små pannorna, af hvilka likväl nati
nen under ett helt föregående sekel ej haft någ
mehn, och förordade de stora brännerierna, från hvilk.
första tillkomst den högljulda klagan öfver ett öfve
handtagande superi lät förspörja sig, alldeles som
under Gustaf den tredjes tid bränvinsbränningen ko
eentrerades i några få stora brännerier. Det vi
tvärtom, enligt Bengt Gudmundssons förmenande, ty
ligt nog att man önskade stora statsinkomster och de
före tillställt agitationen, som också var ett ypperli;
medel att afleda folkets tankar frän de verkligen p
litiska frågorna. Efter en utförligare återblick I
sjelfva agitationssättet, dervid Bengt Gudmundssc
synnerligen fästade sig vid bemödandena att förmå böi
derna att anse bränningen i liten skala såsom alld
les förstörande, oaktadt han trodde att icke ruin få
dem hade uppstått under ett helt föregående seke
husbehofsbränning, och sedan han granskat vissa de
taljbestämmelser, bland andra dem om kontrollör
vid de stora brännerierna, och ansett dem alldelc
olämpliga, samt förklarat att han ansåg förslaget ir
nefatta ett vädligt försök att beröfva bondeständet e
del af dess sjelfständighet genom bränningsrätter
öfverflyttning frän jorden till det lösa kapitalet, yi
kade han äterremiss och framställde ett förslag ti
gemensam tanka af ständet.
Jonas Christoffersson från Wermland bestridde hva
man påstätt, att superiet skulle förökas genom fler
brännerier. Under den tid husbehofsbränningen nä
stan öfverallt bedrifvits hade superiet ej varit värr
än nu; tvärtom hade säväl under Gustaf den tredje
tid som äfven nu de stora brännerierna just varit d
som uppdrifvit fylleriet till den högsta höjd. I tala
rens kommittentskap finnas åtskilliga brännerier, me:
der ser man likväl sällan någon öfverlastad, dä der
emot i öfra Wermland fylleriet är ganska vanligt
ehuru der icke finnes ett enda bränneri. För öfrig
ville han ait man skulle förena sig om Medins re
servation med stadgande af 4 sk. skatt pr kanna. De
bättre sädesslagen, råg och hvete, skulle dä icke bl
så mycket uppslukade och utgifterna till kontrollörern:
skulle besparas.
Kyllander från Wermland ansäg utskottets ledamö
ter vara för ädla och för försigtiga att vilja lurs
bönder, utan ansåg att förslaget tillkommit af miss
förstädt nit. Emellertid skulle genom detsamma, med
de små qvalifikationer som erfordras för att bli brän
vinsfabrikör, antalet af fabriker blifva ofantligt och
förderfvet skulle öka sig beständigt, under det kontrol-
lörerna ej kunde bli mycket att lita pä, då de blefve
fabrikanternas sällskap och gäster. Den i 48 5 af
förslaget stadgade panträtt ät staten i tillverknings-
apparaterna kunde Kyllander ej riktigt förstä, då all-
männa lagen blott känner två slags panträtt, i fast
och lös egendom. Till det sednare slaget skulle väl
denna räknas, men om den stadgas i allmänna lagen
att pantinnehafvare skall hafva pant i handom, och
då detta stadgande ej vore i vederbörlig ordning upp-
häfvet, sä trodde han att den nu föreslagna panträt-
ten ej hade mycket att betyda.
Elof Andersson och förre vice talmannen Per Ersson
instämde.
Lagergren från Gottland yar emot borttagandet af
jordens privilegium, så vida det ej skelde till foster-
landets allmänna väl; men att så ej 1u var förhål-
landet tyckte han sig inse, dä efter förslaget skulle
komma att brännas mycket mera brärvin än förut.
Då man nu ville beröfva husbehofsbrännaren hans
rätt genom en öfverdrifven beskattning, under före-
vändning att han bättre kunde köpa sitt behof af
bränvin från en fabrik der det tillverkades för billi-
gare pris, så kunde man ock en gång komma och
förespegla honom att hans bröd och hans dricka
kunde för billigare pris tillverkas vid stora fabriker.
Nägon skatt på husbehofsbakning trodde han dock ej
så snårt skulle bli införd. För öfrigt ville han att
bränning till verkligt husbehof skulle underlättas,
men all sädan till afsalu försvåras genom ökad skatt,
som han ej ansåg för stor om den ock vore tre gän-
ger 16 sk.
Sandberg från Westernorrland ansäg det vara omöj-
ligt att genom lagstadganden hämma superilasten;
sädant måste ske genom menniskornas moraliska för-
ädling och deras förmäga att hålla ordning på sig
sjelfva. Helst ville han ett generellt förbud för alla
spritdrycker, men då ett sådant icke kunde ernäs, så
ville han önska en mättlig skatt på husbehofsbrän-
ningen och förbud för konstbrännerierna
Nils Nilsson från Wermland trodde ej att utskottets
förslag skulle minska den befintliga bänvinsfloden,
utan tvärtom, och beklagade att utskotte blott öfver-
flyttat bränningsrätten från den mindre jordbrukaren
till kapitalisterna. Han ansåg sig nu ha skäl att
ändra den äsigt han vid öfverlemnandet af den kongl.
propositionen uttryckt, att den nya lagstiftningen skulle
minska de stora olyckor som nu i förstörd familjfrid,
värdslösad barnauppfostran och öfverbefolkade fängel-
ser visa sig, och hvilka han ansäg till 7s:delar här-
flyta af omättligt bruk af bränvin. Nils Nilsson an-
såg bäst att man, säsom Olof Persson från Gefleborgs
län ville, äterförde bränvinstillverkningen till den ur-
sprungliga husbehofsbränningen.
Petter Jönsson från Jönköpings län hade funnit sål,
mänga olika meningar framställda att han kanskel.
sjorde klokast att förena sig med allesanmans. Då
riksdagen började och man tillsatte ett erskildt ut-
skott för frägan, hade ständet, hela larlet och ko-l4
gingo ut på inskränkning i bränvinstillgingen. Nu
hade man likväl blott inskränkt den minwe jordbru-
karens rätt, under det man öfverflyttat tn till dem
som ha penningar. När han köpte sin jprd var det
likväl med rättighet att på grund af densamma fälr
bränna till husbehof. Då var skatten 32 sk. för enl.
12 kannors panna. Sedan hade man ökat beskatt.
tingen till flere riksdaler, men deruti hade man fo-
sat sig, ty man tyckte det var bra nog att få säljal?
oränvin till skattens betalande. Nu vill man ökal
katten till 1000 rdr, som dock är omöjligt att)
1itgöra. Utskottet mäste ha haft nägon mystisk fö-
2ställning att bränvinet från de stora brännerierna
dl vore så skadligt som det från de små, dä det til-
tit dem att bränna ända till 1000 kanmor om da-
fen, som dock gör 60,000 kannor på tvä månader,
aktadt det sagt sig vilja motverka det öfverhandta-
ande superiet och det redan nu finnes öfver 670Å5
onstbrännerier och säkert skola bli många flera, dä
var och en bränvinsfabrikör kan förtjena 13 tilll?!
4,000 rdr bko per är, om utskottets förslag blir an-
aget. Det är godt och väl att bränvinspatro-
erna förtjena, men hvad fär då jag i ersättninglo;
ör det privilegium, som jag köpte 1812 med
tin jord? Jag kan ej föreställa mig annat änla
tt bränvinsutskottet måste ha varit jemt berusadt,
ig menar majoriteten, — de som ej tillhört den få
j ta det ät sig — ja ledamöterna af majoriteten
ätte ha varit öfverdruckna, ty eljest skulle de ejlca
annat handla som de handlat. De skulle göra enÅLi
gnomgripande reform i bränvinslagstiftningen till
periets förminskande, och genomgripande ha de
ort den, ja så att den griper icke allemast intill wW
nen, utan också intill sjelfva märgen, men likväl
ott på de mindre jordbrukarne. Jag fär nu ej brännalsii
I skatten, men hvad har jag fätt i stället? Den He
m tatt mitt, den har tatt det. Jag medger gernalSv
t brodren Bäckström hade rätt som ville att hvar-
n riksdagsmän eller nämndemän skulle få bränna;
en en har han glömt, det är vår aktade talman. Ne
et kommer sig kanske deraf, att han är norriänd- (
ng; men det vore synd om ei vår värderade och r
tade talman skulle få vara med, då riksdagsmän-,
n och nämndemännen afstä från bränningen: detlgr
hederligt sällskap och jag yrkar att äfven han mäl
refattas i samma kategori. För öfrigt ville han ingå l He
vice talman Svartlings grunder för en gemensam
aka af ståndet, ty om utskottets förslag blefve lag,
kulle hans sviga medbröder, som efter Petter
RE AA an aa