MSS RANN a Sr Sö BE
förherrliga hans ärorika flagga!
— Hos riksstånden förekommer nästa onsdag
till behandling särskilda utskottets betänkande
angående vilkoren för bränvinstillverkning, och
man bar således då, ungefär ett år efter det
den allmänna meningen inom alla delar af ri-
ket började mera lifligt än förut fördöma det
hittills rådande bränvinsväsendet, hunnit der-.
hän i denna fråga, att afgörandets stund är
för handen. Med spänd uppmärksamhet vän-
tar Sverges folk på utgången, och man bör
hoppas att den gamla ståndsreprescentationen,
som eljest så ofta företedt exempel på att de
enskilda intressena der haft ett alltför fritt,
med rikets och nationens bästa icke för-
enligt spelrum, vid detta tillfälle skall hafva
folkets väl för sina ögon.
Utrymmet har hindrat oss att meddela en
genomförd redogörelse för utskottets förslag i
ämnet, af hvilket förslag dock de hufvudsak-
ligaste delarne blifvit i Aftonbladet för den
12 April meddelade, nemligen 1 art. om
rättighet till brärvins tillverkning och tiden
för dess utöfning, samt 6 art. om afgift för
I ränvins tillverkiing. I jemförelse med dessa
äro de öfriga föreslagna stadgandena af min-
dre betydelse. Je handla:
2 art. om bränv.ns destillering och rening; 3 art.
som redskaps mätning och stämpling; 4 art. om
anmälan af redskap för bräavins tillverkning och de-
stillering; 5 art. om försegling af bränvinstillverk-
ningsredskap, 7 art. om mätning och profning vid
bränvins tillverkning i större bränneri; 8 art. om
ansvar för öfverträdlelser af författningens föreskrif-
ter; 9 art. föreskrifter i afseende ä författningens
verkställighet; 10 art. om redskaps inlösning och
11 art. innehäller särskilda stadganden för den brän-
vinstillverkning som utöfvas i mindre bränneri är 18555.
I 10 art. tillekännes egare af enkel red-
skap, med eller atan mäskvärmare, rättighet
att till de dela, som bestå af koppar eller
malm, få redskaren inlöst af allmänna me-
del, med en tioadedels förhöjning utöfver det
värde af gammal koppar och malm, konun-
gen bestämmer,, hvarom dock, inom tre må-
nader efter den nya författningens trädande i
verkställighet, anmälan skall ske och redska-
pen bör aflemnas å de möten konungens befall-
ningshafvande för sådant ändamål utsätter.
Jemte nyssnämde åtgärd, som afser aft min-
ska reformens olägenheter för nuvarande egare
af mindre bränviaspannor, innehåller försla-
get i sista artiken, i enahanda syftning, stad-
gande derom att den som år 1852 eller 1853
till bränvins tillv rkning begagnat enkel red-
skap af större pannerymd, än som för sådan
redskap i författringen eljest är tillåten, skall
vara berättigad at år 1855 tillverka bränvin
i mindre bränneri med enkel redskap af högst
27 kannors pannerymd putan,, eller högst 20
kannors ,med, miäskvärmare, såvida han nå-
got af de förra åren begagnat redskap af åt-
minstone denna storlek. Likaledes är före-
slaget att bränvinsskatten under 1853 beräk-
nas för mindre brinneri efter en afverknings-
förmåga till 7, pr dygn af pannerymden, för
redskap utan mäkvärmare (för hvilken red-
skap afverkningsörmågan eljest upptagits till
3; af samma rynd), och till lika belopp med
pannerymden, då redskap med mäskvärmare
begagnas.
I flera väsentliga delar skiljer sig utskot-
tets förslag från konungens proposition. Denna
bibehöll tillverkningsrätten fästad vid jorden;
utskottet tillerkänner samma rätt äfven åt hvar.
och en som författningsenligt är berättigad till
fabriksrörelse. Propositionen, som bibehöll
den så förvillande benämningen husbehofs-brän-
ning, uppställde beskattning för fabriks-brän-
ning efter mäskekarsrymden, som också ut-
gjorde ett af propositionens största misstag,
hvilket deremot är undviket af utskottet, som
för tillverkningen i större bränneri föreslår, i
enlighet med den i Norge derom vunna erfa-
renhet, beskattnimg efter uppmätning af det
tillverkade beloppet. - Enligt propositionen
skulle skatteafgititten å husbehofsbrännerier be-
Täiknas efter 12 sik., och å fabriksbrännerier
efter 16 sk. pr kanna; utskottet har deremot
antagit 16 skillingars afgift för både mindr.-
och större brännerier, men då samma afgift
på de sednare ovilkorligen drabbar hvarje till-
verkad kanna, utgår den för de förra med be-
räkning efter ett afverkningsbelopp som, med
afseende å den bifvande större omtankan vid
bränvinsdriften urder det högre skattesyste-
met, synes vara ganska billigt tilltaget emot
egare af mindre brännerier, utan att dock
egentligen favorisera den s. k, husbehofsbrän-
ningen.
Flera andra skiljaktigheter finnas mellan de
i konungens propcosion framlagda grunder och
dem som utskotte:t antagit, men förenämnda
äro de hufvudsaklligaste, och lyckönska vi ut-
skottet att hafva pä ett ojemförligt bättre sätt
än den kongl. propositionen utredt och be-
handlat den vigtiga frågan.
Då det icke är verkställbart att med till-
räcklig säkerhet beskatta bränvinstillverknin-
gen eller genom lagstiftningen i någon mån
motarbeta de missbruk, de oordningar och
allt det fysiska, moraliska och ekonomiska