MSS RANN a Sr Sö BE förherrliga hans ärorika flagga! — Hos riksstånden förekommer nästa onsdag till behandling särskilda utskottets betänkande angående vilkoren för bränvinstillverkning, och man bar således då, ungefär ett år efter det den allmänna meningen inom alla delar af riket började mera lifligt än förut fördöma det hittills rådande bränvinsväsendet, hunnit der-. hän i denna fråga, att afgörandets stund är för handen. Med spänd uppmärksamhet väntar Sverges folk på utgången, och man bör hoppas att den gamla ståndsreprescentationen, som eljest så ofta företedt exempel på att de enskilda intressena der haft ett alltför fritt, med rikets och nationens bästa icke förenligt spelrum, vid detta tillfälle skall hafva folkets väl för sina ögon. Utrymmet har hindrat oss att meddela en genomförd redogörelse för utskottets förslag i ämnet, af hvilket förslag dock de hufvudsakligaste delarne blifvit i Aftonbladet för den 12 April meddelade, nemligen 1 art. om rättighet till brärvins tillverkning och tiden för dess utöfning, samt 6 art. om afgift för I ränvins tillverkiing. I jemförelse med dessa äro de öfriga föreslagna stadgandena af mindre betydelse. Je handla: 2 art. om bränv.ns destillering och rening; 3 art. som redskaps mätning och stämpling; 4 art. om anmälan af redskap för bräavins tillverkning och destillering; 5 art. om försegling af bränvinstillverkningsredskap, 7 art. om mätning och profning vid bränvins tillverkning i större bränneri; 8 art. om ansvar för öfverträdlelser af författningens föreskrifter; 9 art. föreskrifter i afseende ä författningens verkställighet; 10 art. om redskaps inlösning och 11 art. innehäller särskilda stadganden för den bränvinstillverkning som utöfvas i mindre bränneri är 18555. I 10 art. tillekännes egare af enkel redskap, med eller atan mäskvärmare, rättighet att till de dela, som bestå af koppar eller malm, få redskaren inlöst af allmänna medel, med en tioadedels förhöjning utöfver det värde af gammal koppar och malm, konungen bestämmer,, hvarom dock, inom tre månader efter den nya författningens trädande i verkställighet, anmälan skall ske och redskapen bör aflemnas å de möten konungens befallningshafvande för sådant ändamål utsätter. Jemte nyssnämde åtgärd, som afser aft minska reformens olägenheter för nuvarande egare af mindre bränviaspannor, innehåller förslaget i sista artiken, i enahanda syftning, stadgande derom att den som år 1852 eller 1853 till bränvins tillv rkning begagnat enkel redskap af större pannerymd, än som för sådan redskap i författringen eljest är tillåten, skall vara berättigad at år 1855 tillverka bränvin i mindre bränneri med enkel redskap af högst 27 kannors pannerymd putan,, eller högst 20 kannors ,med, miäskvärmare, såvida han något af de förra åren begagnat redskap af åtminstone denna storlek. Likaledes är föreslaget att bränvinsskatten under 1853 beräknas för mindre brinneri efter en afverkningsförmåga till 7, pr dygn af pannerymden, för redskap utan mäkvärmare (för hvilken redskap afverkningsörmågan eljest upptagits till 3; af samma rynd), och till lika belopp med pannerymden, då redskap med mäskvärmare begagnas. I flera väsentliga delar skiljer sig utskottets förslag från konungens proposition. Denna bibehöll tillverkningsrätten fästad vid jorden; utskottet tillerkänner samma rätt äfven åt hvar. och en som författningsenligt är berättigad till fabriksrörelse. Propositionen, som bibehöll den så förvillande benämningen husbehofs-bränning, uppställde beskattning för fabriks-bränning efter mäskekarsrymden, som också utgjorde ett af propositionens största misstag, hvilket deremot är undviket af utskottet, som för tillverkningen i större bränneri föreslår, i enlighet med den i Norge derom vunna erfarenhet, beskattnimg efter uppmätning af det tillverkade beloppet. Enligt propositionen skulle skatteafgititten å husbehofsbrännerier beTäiknas efter 12 sik., och å fabriksbrännerier efter 16 sk. pr kanna; utskottet har deremot antagit 16 skillingars afgift för både mindr.och större brännerier, men då samma afgift på de sednare ovilkorligen drabbar hvarje tillverkad kanna, utgår den för de förra med beräkning efter ett afverkningsbelopp som, med afseende å den bifvande större omtankan vid bränvinsdriften urder det högre skattesystemet, synes vara ganska billigt tilltaget emot egare af mindre brännerier, utan att dock egentligen favorisera den s. k, husbehofsbränningen. Flera andra skiljaktigheter finnas mellan de i konungens propcosion framlagda grunder och dem som utskotte:t antagit, men förenämnda äro de hufvudsaklligaste, och lyckönska vi utskottet att hafva pä ett ojemförligt bättre sätt än den kongl. propositionen utredt och behandlat den vigtiga frågan. Då det icke är verkställbart att med tillräcklig säkerhet beskatta bränvinstillverkningen eller genom lagstiftningen i någon mån motarbeta de missbruk, de oordningar och allt det fysiska, moraliska och ekonomiska