vände derefter till Waxholmen, dit amiralen
i: morgon säges erna begifva sig i ett af sina
egna fartyg, occh sedan fortsätta resan hit
med det svenska kronoångfartyget.
När man från det höga amiralskeppets half-
däck skådar ut öfver den mäktiga flotta som
nu är samlad på Elfsnabbens redd, föres tan-
ken ovilkorligem på den flotta som tvåhun-
dradetjugufyra är sedan samlades på samma
plats och för ett beslägtadt ändamål. Det
närvarande kriget är ett principkrig, liksom
det trettioåriga, ett krig för Europas andliga
frihet, hvari Europas stormakter gripa till
svärdet för att försvara en stor och helig
grundsats. Liksom då det romerska kejsar-
väldet i rättrogenhetens namn ville slå Euro-
as folk i andliga bojor, likaså ville nyss
Wyssland, det östra påfvedömets förkämpe,
tilli tetgöra det politiska framåtskridandet i
en grannstat, för att derigenom fråntaga den
all egen lifskraft och med detsamma all mot-
ståndsförmåga mot sina egna eröfringsplaner.
Liksom då den store Gustaf Adolf väpnade sitt
folk till en strid för allt hvad Europas mest
bildade nationer hade dyrbarast och heligast,
likaså väpna sig; nu England och Frankrike till
skydd för sammia andliga frihet, ehuru i an-
dra former än diå, och bland Elfsnabbens klip-
por samlar sig mu som då härskaran som skall
möta våldets makt och strida med mörkret
för ljuset och dess gerningar. Den gamle
segraren vid Acre, hvars flagga nu så stolt
svajar ibland våra skär, har säkert närvarande
för sin själs öga bilden af den unge hjelte-
konungen, som bland samma klippor en gång
rustade sig till samma strid för ljus och fri-
het. En sådan kämpe för en sådan sak har
svea folk rätt att följa med sina välönsknin-
far Må våldets och godtycklighetens lego-
jon i löndom mätta sina fega själar med hop
pet om kommande förstöring och nederlag
för de stolta skepp, hvilka de nu med miss-
tro och fruktan betrakta; må de itysthet ön-
ska sin östra själsfrände allt godt och det
vestra Europas ädla och fria folk allt upp-
tänkligt ondt. De skola ej våga i en half-
dragen anda förråda sitt hjertas mening; ty Sver-
ges folk börjar än en gång förnimma stäm-
man af sin kallelse, talande ur historiens blad,
aningsfullt hviskkande framtidens hopp. Må
nya lagrar blomstra kring den gamla skepps-
höfdingens grånade tinning, må han förlora
ingen enda af de många han redan skördat;
må hans underbara lycka äfven här följa ho-
nom och hans tappra folk, och nya segrar
förherrliga hans ärorika flagga!