Ni har derföre atitt underrätta dem som vederbi
att i händelse af krrig ifrågavarande egendom ic
skyddas af konsulsceertifikat eller nägot annat dok
ment, utan är blottsställd för att uppbringas och ko
demmneras som pris.
Då många engelska köpmän äro bosatte
ryska hamnstäder, har denna förordning väcl
många bekymmer och blifvit mottagen me
stor obelätenhet.
Vi resumera i korthet det vigtigaste af pa!
lamentsförhandlingarne.
Locke Kings bill om jordegendomens förde
ning genom testamente föll i underhuset de
I med 203 röster mot 82. Bright, Milne
Stanley, Bouverie och andra försvarade bill
på grund af den. nytta som jordegendomer
fördelning medförrt i Frankrike och Belgiei
Sir J. Pakington . och Disraeli talade emot der
såsom farlig för )primogeniturens bestånd, oc
lord J. Russell aansåg egendomens fördelnin
i smärre lotter bååde onyttig och skadlig. Vi
samma tillfälle fiick upprorslagen, hvilken
sjelfva verket är den enda grunden för ar
måens disciplin, tsin andra läsning.
I öfverhuset samma dag gjorde lord Ellen
borough några anmärkningar öfver Östersjö.
flottans mindre tillfredsställande bemanning
som på det mest segrande sätt gendrefvos a
lord Aberdeen, hvilken visade att aldrig hade
en engelsk flotta haft en dugligare och mers
aktningsbjudande besättning, än den närva-
rande, som åstadkommits utan pressning; de
anses med det nya systemet såsom en lyck:
och en heder att tjena i den britiska örlogs-
marinen.
Den 11 förekom i öfverhuset en högst in-
tressant diskussion öfver de kristnes rättig-
heter i Turkiet.
Lord Shaftesbury fordrade framläggande af några
aktstycken i afseende härpå, i akt och mening att ve
erlägga det ryska manifestet, hvari förekommer den
soerhörda beskyllningen mot Frankrike och England,
att de i orienten göra gemensam sak med kristen-
domens fiender. Hein ville förbinda sig att bevisa,
att om de kristna i Turkiet hade något att klaga
öfver, så var det ej -turkarnes utan deras skuld, och
att turkarne på den sista tiden gjort allt för att be-
fordra den protestantitiska kristendomens framsteg, un-
der det Ryssland öffver allt i verlden ansträngt alla
krafter att motarbetaa densamma. Grekiska prester-
nas kristna agenter hade varit skuld till nästan alla
förföljelser som egt I rum, ty det grekiska presterska-
pet tänker endast på l lekmännens undertrycknande. På
tjugu år hade bibelnn i Turkiet erhållit en förundrans-
värd spridning, och mer än 40 turkiska städer och
byar hade särskildar protestantiska församlingar; i
Konstantinopel ensarmt funnos 14 protestantiska sko-
lor. Härigenom steg iintelligensen i allmänhet och med
.-detta lekmännens be:gär att frigöra sig från den pre-
sterliga träldomen; detta sträfvande gynnades af tur-
kiska styrelsens liberalitet, som tillät bibelns tryck-
ning på alla orientaliska språk, äfven på turkiska
Ryssland har 2 millioner judiska undersåter men tillå-
ter ej bibelns utgifvande på hebreiska, samt förbju-
der till och med utländska missionärer att omvända
hedningar. Kejsar Nikolaus hade tagit tillbaka all
den tolerans Alexander beviljat. Turkiet handlade
på annat sätt. Det turkiska toleransediktet, som sir
G. Canning utverkat, och hvarigenom han förberedt
de orientaliska kristnes befrielse från Rysslands mo-
raliska ok, — deri låg bland annat förklaringen på
Rysslands anfallspolitik. Då sultanens frisinnighet
wore den rätta anledningen till det ryska korståget
och de vestra makterna dragit svärdet, ej för egen-
nyttiga syften utan för alla nationers goda rätt och
för mensklighetens heligaste egodelar, så måtte in-
gen ängslas för stridens utgång; ty den allsmäktige
skall höra de förtryccktes bön och välsigna deras va-
pen som kämpa för : rätt och frihet (lifligt bifall).
Lord Clarendon lobfvade dokumenterna och prisade
den föregående talanrens beteckning af detryska ma-
nifestet. Ryssland bhade försökt att upptända ett re-
ligionskrig, men ett sädant uppspelar menniskonatu-
rens sämsta lidelser.. Manifestets ihålighet hade fal-
lit hvarje bildad rysss i ögonen. Ingen läte inbilla
sig att grekerna bemöfva ryskt skydd; det hade varit
ärligare af Ryssland att säga rent ut att det tyckte
mera om Donaugränsen än Pruthgränsen. Ryska
manifester äro riktade till Turkiets kristna undersäter
för att ägga dem till uppror. Af muhamedansk fa-
natism hade man på sednare åren ingenting förnum-
mit; blott om muhamedansk nationalkänsla, och det
vore derföre en grof orättvisa att beskylla Frankrike
och England för sarmverkan med kristendomens fien-
der. Vi stå i begreepp att börja en strid för rättvi-
san och en sund poliitik, som alltid värnar den sva-
gares rätt, och jag hwoppas vi skola sätta en gräns för
detta förhärjande infilytande som beröfvat en så stor
del af Europa dess fria handlingskraft, som. städse
blifvit användt att hämma framåtskridandet, hvarför-
utan nationerna ej kunna hålla sig uppe, som genom
att såsom revolutionära beteckna alla de förbättringar
hvilka regeringarne visade sig bevågne och som understöd-
des af nationernas önslningar, bragt utvecklingen i stock-
ning, och endast uppnuntrat missnöjet och upprorslusten.r
Flera kristna kommmer njuta redan under Turkiet
gtörre frihet än und:r Ryssland. Akterna som skola
framläggas, komma att visa att sultanen allvarligen
arbetar på att bered samvetsfrihet ät alla klasser af
sina undersäter. M:dan man i katolska länder för-
följer protestantismer, har sultanen upplåtit platser för
dess kapeller, och kyrkogårdar. Han uppläste deref-
ter en nyss mottager depesch från lord Stratford af
den 25 Febr., hvar omtalas en storherrlig firman,
som tilläter kristna att vittna för domstolar i likhet
med muselmän öfve: hela turkiska riket, och afskaf-
ar en skatt som varit tryckande för de kristna. Han
setecknade derefter det grekiska upproret och dröm-
nen om ett byzantiskt kejsardöme med skarpt ogil-
ande ord, och upprepade att de fyra stormakterna
örbundit sig att upprätthålla Porten, men att detta
gonmärke bäst vunnes genom att påskynda och be-
rygga dess sociala utveckling.
Lord Grey trodde ännu på de kristnes förtryck, och
nente att Turkiets ttolerans mot de kristna komme
leraf att det lika mnycket föraktade alla kristna sek-
er: önskade att Enggland ej måtte inskrida med va-
,enmakt för att qvanrhälla grekerna under sultanens
kk. Lord Ellenborovugh varnade regeringen för det far-
iga åtaget att vilja utöfva protektorat öfver en del
Portens undersåter mot en annan, en rättighet som
på så goda grunder blifvit Ryssland förnekad. Lord
Pitewilliam sade att tidpunkten vore illa vald att af-
oressa Porten medgifter för de kristna. Motionen
eviljades och aktema skulle komma att framläggas.
Consols stodo den 11 Mars 91 å 917.
TYSKLAND.
Preussen. I andra Kammarens möte den
3 rigtades till ministeren en interpellation af
refve Schwerin, understödd af 114 andra de-
uterade (venstern, polackarne, katolikerna
ch fraktionen Bethman-Hollweg), i hvilken
e närvarande politiska förhållandena i all-
T.- . o