verkliga arten af det ihåliga skryt hvarmed
Rysslands regering söker försköna sina vålds-
handlingar under täckmanteln af nit för kri-
stendomen och den rätta läran,. Lord Shaf-
tesbury karakteriserade på ett dräpande sätt
detta nit. Bland kejsar Nikolai första rege-
ringshandlingar var den att utrota bibelsäll-
skapen inom sitt vidsträckta rike och för-
bjudia införseln af biblar, till och med på lan-
dets eget språk; sedan hans uppstigande på
tronen har ej ett enda exemplar blifvit tryckt
af den heliga boken på modern ryska, medan
turkiska sultanen medgifvit alla möjliga lätt-
nader för dess utgifvande och försäljande
bland hans muselmanska undersåter. Medan
snltanen gaf full frihet åt alla religiösa rörel-
ser i sina länder, förbjöd den ortodoxa cza-
rem, Londons missionssällskap att fortfara
med sin välsignelserika verksamhet i Sibe-
rien och på gränserna af det kinesiska Tata-
riet, på den grund att ingen hedning finge
0. vändas till kristendomen, annat än genom
den ryska statskyrkans prester. Det ryska
inflytandet i Turkiet har uppeggat de greki-
ska ecklesiastika myndigheterna till de mest
oerhiörda grymheter mot kristna, och isyn-
nerhet protestantiska dissidenter. Den ädle
lorden var öfvertygad att hade ej Porten
gjort så mycket för sina undersåters frihet,
civilisation och kristendom, så skulle furst
Menschikoffs anspråk aldrig blifvit hörda i
hans hufvudstad.
Vi rekommendera äfven till uppmärksamt
betänkande hvad lord Clarendon yttrad.: om
Rysslands inflytande på de europeiska rege-
ringarne, till hämmande af all slags utveck-
ling i andlig eller politisk frihet. Det är icke
blott utbildningen af de konstititionella for-
merna som Ryssland söker motarbeta i de
stater der det kan skaffa sig något inflytan-
de, utan framför allt utvecklingen af sjelfva
frihetens medvetande, tankens, forskningens
och Ibekännelsens frihet. Ryssland känner bättre
än mågon att det religiösa lifvets stelnande i
de Ihögkyrkliga institutionernas andefattiga
former är begynnelsen till den andliga och
medborgerliga död, som för detta eröfrings-
lystna rike är den mest angenäma företeelse.
Ju flera landsförvisningar för affall från den
ortodoxa tron,, ju flera förföljelser af läns-
män och kronobetjening för religiösa samman-
komster, ju flitigare bötfällningar för obehörigt
intrång på statskyrkans monopolisering af all
andlighet och uppbyggelse, desto välsmakli-
gare för den ryska statskonsten, som så väl
vet att den säkraste metoden att betvinga vil-
jor och handlingar är att på förhand betvinga
samveten, och under sken af nit för reli-
gionens bästa mörda dess fria utveckling,
som förr eller sednare leder äfven till bor-
gerlig frihet, genom att insmida den i den
38. k. ortodoxiens, och med detsamma vanli-
gen äfven hyckleriets, förqväfvande former.
mL