på rätt hvad som måhända kunde bli fråga om att med vapen upprätthålla. 2:o Man vet bestämdt, att den engelsk-franska diplomatien varit högst moderat i sina fordringar, att den till och med velat nöja sig med att traktaten icke undertecknades, om endast några betryggande förklaringar afgåfvos. Till och med detta har förvägrats. 3:0 Preussen nöjer sig icke med att ej undlerteckna, utan det vill göra fredliga framsttällningar genom personer, som notoriskt hiöra till det junkerligt-ryska partiet. Dessa propositioner bli under närvarande omständigeter naturligtvis genast förkastade. Man kan icke förundra sig om allmänheten tror, attt junkerpartiet, från hvilket dessa förslag utgå, hyser det hemliga hoppet att Englands och Frankrikes afslag skall afgifvas på ett så tvärt och bestämdt sätt, att Preussen derigenom kastas ännu mera åt Rysslands sida. Annu en annan omständighet, som kastar n:3ot ljus öfver den närvarande ställningen. Jag tror att jag nämnt, det hr v. Manteuffel sedan någon tid associerat med sig, för behandlingen af de orientaliska affärerna, grefve Pourtales, f. d. preussisk ambassadör i Konstantinopel, och som tog afsked i November 1550, då Preussen gaf vika för furst Schwarzenbergs och Rysslands pretentioner. Han hörer till det moderat-konservativa parti, som kallas gammal-preussare. Han är på visst sätt en arftagare af hr v. Radowitz ideer. Nåväl! man säger nu att grefve Pourtales, tilll följe af den sista vändningen i förhållandena, är färdig att draga sig tillbaka från affärerna. Sedan i förgår har grefve PourtaJes icke satt sin fot inom utrikesbyrån. Postens afgång hindrar mig att nu vara vidlyftigare härom, men jag skall snart åter skrifva. Prinsen af Preussen skall vara mycket bedröfvad öfver hvad som passerar. Om åtta dagar skall han återvända till Koblens, hans vanliga residens. E. AE