ärligaste korseld, för att icke tala em de på
n mängd punkter anlagdå minorna.
Men å andrå sidan känner man i Walla-
hiet sedan 1828 Rysslands makt och vet
vad dess ihärdighet förmår. Man vet att då
öllo endast på fälten och vid vallarne fram-
ör Braila 25,000 ryssar, och man är öfver-
tygad att man ännu i dag icke skall skygga
för dylika eller ännu större offer, för att låta
de fortifikatoriska verken vid Kalafat försvinna
från jorden, liksom de 1829 raserade fäst-
ningsverken vid Braila för alltid försvunnit.
Huru gynnsamt än de hittills hållna drabbnin-
garne utfallit för turkarne, huru ringa sympa-
tier för Ryssland än finnas hos alla klasser
af befolkningen, så finnas dock i Moldau och
Wallachiet endast få som tro att de turkiska
vapnen på längden skulle kunna få öfverhand,
och man är fullt öfvertygad, att om de frem-
mande makterna icke lyckas att stäfja Ryss-
land, skola ryssarne taga fast fot i fursten-
dömena.
Redan för någon tid sedan förljöds, att sul-
tanen på våren ärnade personligen ställa sig
i spetsen för sin armå. Om detta verkligen
var fullt allvar eller endast kungjordt för att
lifva truppernas mod och entusiasm, kan jag
ej afgöra. Visst är emellertid, att i Widdin
stora anstalter träffas för sultanens motta-
gande. Den för honom bestämda byggnaden
inredes med orientalisk prakt och europeisk
förfining, och fyra stora hus deromkring ha
blifvit nedrifna för att lemna plats åt träd-
gårdsanläggningar. Man arbetar fortfarande
på att befästa denna starka plats äfven från
landsidan, och de sköna, på otroligt kort tid
uppkomna befästningarne vittna, lika mycket
som turkarnes otroliga dödsförakt i de fäkt-
ningar som hittills egt rum, om den energi
och hängifna ihärdighet, af hvilken mahome-
danen är mäktig, då han väckes till entu-
siasm, Äfven penningar tillströmma fortfa-
rande. Den högre handelsklassen i Bosnien
och Bulgarien har lemnat mycket stora för-
skotter på ett väntadt lån, och derför erhållit
ränteberande krigslånsobligationer.
Men illa skulle det vara om de i Bukarest
cirkulerande, måhända af ryssarne i omlopp
satta ryktena skulle bekräfta sig, att allvar-
samma differenser i Widdin och Kalafat upp-
stått mellan egyptiska och renegatofficerare,
hvilka haft till följd att de egyptiska office-
rarne förklarat, att de icke wilja tjena till-
sammans med de ganska talrika renegaterna.
Om detta verkligen är sannt och det icke
skulle lyckas Omer Pascha, för hvilken både
gammalturkar och renegater hysa lika tillgif-
venhet, att besvärja denna storm, så kunde
det lätt hända, att ryssarne oaktadt korseld
och minor snart nog skulle kunna stå inom
Kalafats befästningar.
Jag har redan talat om de Donauöfvergån-
gar som litet emellan ega rum. Enligt bref
från Bukarest har det verkligen lyckats tur-
karne att få fast fot på ett par punkter på
venstra Donaustranden. Så äro Simnitza, en
betydande ort mellan Turnu och Giurgevo,
samt byn Slobona i turkarnes händer. Sta-
den Turnu togs af turkarne redan den 17 Ja-
nuari, men jag underlät att nämna derom i
mitt förra bref, emedan jag ansåg angreppet
mot denna stad blott för en af de många dag-
ligen förekommande rekognosceringarne utan
större betydelse, och tog för afgjordt atttur-
karne snart åter skulle draga sig tillbaka.
Men ännu den 2 Februari voro turkarne allt-
jemt herrar öfver staden. Till de underrät-
telser man läser i Bukarests tidningar om de
af turkarne i Turna föröfvade grymheter sät-
ter jag lika liten tro som till de engelska och
franska bladens motsatta öfverdrifter.
Jag tror mig redan ha omnämnt att rys-
sarne upprätta en frikår i Wallachiet. Med
afseende på den stora mängden af sysslolösa,
i furstendömena kringstrykande individer samt
den proportionsvis höga aflöning som lemnas
åt dessa frivilliga, kunde man lätt förutse att
värfningarne skulle lyckas ganska väl. Dock
synes den ryska saken ännu alltjemnt finna
mera anklang hos greker och bulgarer än hos
wallacherna, som vid detta tillfälle, liksom
öfver hufvud taget under hela kriget, intagit
en afvaktande ställning. Många bland de
värfvade ha hufvudsakligen låtit locka sig ge-
nom utsigterna till det rika byte, som de
hoppas kunna göra på andra sidan Donau.
Dock ega redan talrika desertioner rum, och
för icke längesedan fingo flera sådana deser-
törer till varnande exempel springa gatlopp
på stadens förnämsta gata, mellan rader af
med spön väpnade ryska soldater.
Den 3 Februari, före dagens inbrytande,
landade 800 till 900 turkar på den utanför
Giurgewo liggande Donau-ön, och mot dem
ryckte genast 1200 ryssar. En hårdnackad
strid uppstod, som varade fem timmar och
TIslutade med turkarnes återtåg, men i hvilken
Iryssarne förlorade 2 officerare, 20 man döda
Toch mer än 100 sårade, deribland tvenne hö-
Ågre officerare. Under turkarnes landning be-
skjöto batterierna i Rutschuk det gent emot
liggande Giurgewo, hvarigenom en sådan be-
störtning uppstod hos den dervarande befolk-
ningen, att många familjer lemnade staden.
Enligt bref från Bukarest fortfor denna kano-
nad de närmast följande dagarne; dock är
den härigenom åstadkomna skadan icke så
stor, då de flesta bomberna krevera i luften
och falla i Donau.
Beizaden (furstesonen) Gregor Stourdzas
inträde i turkiska armeen har väckt ett oer-
hördt uppseende i furstendömena, isynnerhet
i Moldau. Denna i utländska tidningar för
längesedan omtalade händelse har i det läng-
sta blifvit betviflad i Moldau. En för kort
tid sedan utfärdad förordning af kejserliga
kommissarien baron Budberg har nu gjort slut
på allt tvifvel, i det Gregor Stourdzas inträde i