såsom en silfveerton ljuder i åskådarens öra
äonu länge sedaan förhänget fallit, Vibeklaga
djupt att vi saknaade denna roll. Rialtos ,kung-
liga köpman, (den herrliga Antonio, i sin
enkla tragiska sttorhet, kan ej ersättas afphe-
derskny ffeln), scom för alltid borde hafva stan-
nat bakom kränmarens boddisk; ty intet bättre
var den Antonio som hr Almlöf i går fann för
godt att gifva oss. Var hr Almlöt denna af-
ton borta ifrån sig sjelf, eller har han icke för-
mått att göra sig ens en aning om Antonios roll?
Vi vilja ej tro det sednare; det återstår oss
af mensklighet endast att aotaga det förra
och öfverlemna åt framtida erfarenhet att be-
dömas om Shakespear:s Antonio skall finnas
eller saknas i ,Köpmannens uppsättning på
kongl. teatern.
VIi kunna ej tbortlägga pennan utan att säga
ett ord om uppssättningen. Allmänheten har
blifvit på sednarre tider van vid en prakt i
sceneriet, som äär vida mer än slöseri, eme-
dan den är konastnärlighet af en ganska hög
ordning. Nyss :upprullade hr Robergs konst-
erfarna hand förr våra ögon ett Egypten, så-
dant det fordrass på en gång artisten och ve-
tenskapsmannen i att framställa det. Dekora-
tionerna till Troollflöjten äro ett mästerstycke,
som förtjenar i och för sig beundran. Man
har Egypten lifsslefvande för sig, dess herrliga
flod, dess underrbara jord och dess torra vär-
memättade men ändå angenäma luft; man har
dertill dess beumdransvärda kultur, dess klipp-
tempel, dess autentika civilisation, sådan en
Champollion, en Gardner Wilkinson, en Lep-
suis med aningsfull konst sammanfogat den
af brutna gudabilder och förvittrade tempel.
Vi förmoda att det är samma hand som skänkt
oss de praktfulla taflorna af lagunernas stad,
som vi i går afton beundrade i dekoratio-
nerna till Köpmnannen. I första scenen ser
man stora kanaalen, på hvars genomskinliga
vatten glida gtondolernas välbekanta klas-
siska skepnader,, med raden af nobilis palatser,
och längst borrt i förgrunden kupolerna af
Georgio Maggiopre och Madonna della Salute;
i en annan, mecd den förträffligaste natthim-
mel, ser man frirån Riva deSchiavoni utåt det
förstnämnda temmplet och lagunen. Intrycket
af dessa båda panoramer är storartadt och
förtrollande. VYi höra ej till dem, som tro
på nödvändighetten eller ens nyttan af medel-
måttans utstyrse2l i bländande kostymer; vise
ogerna att summor slösas på dekorationer till
dåliga pjeser. Men vi kunna ej neka vårt
bifall till den ekonomi, som låter den bil-
dande konsten hjelpa till att förherrliga det
diktande snillets sekularverk, alldeles oafsedt
det betydande och högst värdefulla element
till bildning, som ligger i hvarje trogen och
natursann framställning af historiska loka-
liteter.