- -
hvad du. vill, en qvinna är dock lättare att styra, än en
man ...
— Ingalunda, min svärfar... Ni besinnar ej, hvilka
fördelar vi kunna ha vid att flytta kronan på Fredriks
hufvud. Ulrika Eleonora förbltver alltid Carl XI:s dot-
ter och Carl XII:s syster. Fredrik deremot, en utländ-
ning utan ringaste anspråk, skall endast genom oss blifva
hvad han så Nifligt eftersträfvar, och innan han får kro-
nan, skall jag förse henne med så många taggar, att
han skall blifva rätt nöjd att finna någon, som lättar
dess tyngd. Må glittret sedan gerna blifva hans, blott
makten blir vår!
— Du har rätt — utbrast Gyllenstjerna, förtjust —
och vår seger skulle varit fullkomlig, om ej den förb—
klassifikationen varit. Då skulle regeringen ha varit för-
säkrad inom första klassens ledamöter.
— Det är den ändå.
Gyllensten spratt till. Horn fortfor:
— Vi stora blifva egentligen de enda, bland hvilka
det kan komma i fråga att välja rikets råd, och rådet
är i besittning af den egentliga makten.
— Men ständerna... de ofrälse, Arvid! Hvilket
språk föra de ej nu emot i Oxenstjernas tid! Hvad vill
det blifva utaf? .
— Lappri... ni skall få se att vi nog skola qväsa
dem. Men nu till något annat. Geheimerådet v. Ditt-
mar är död. Se här är Duwalds bref. j
Gyllenstjerna skiftade färg. Under det han läste
darrade papperet i hans händer. Han suckade. Ett par
gånger utfor han med hetta öfver Duwalds samvetslösa
uppföranide. Andtligen bortlade han brefvet, men han
satt stuna och hans blick hvilade orörlig derpå.
Oroad öfver hans tilltagande blekhet sökte Horn
lugna honom med den föreställningen , att Dittmars död
egentligen för dem vore en lycka. :
Men den gamle grefven lyssnade ej derpå. Dittmars
död var för honom en påminnelse... ett memento mori.
Deras mångåriga bekantskap, deras politiska relationer
hade: dessutom dem emellan alstrat ett slags vänskap,
väl ej starkare än att den ene kunnat uppoffra den ans