Presteståndet.
PPlenum den 22 för- och eftermiddagen.
Judefrägan.
fill ekaonomiuvskottet hafva under riksdagens lopp
blifvit reemitterade 3:De motioner, af hr Dalman
hos riddeerskapet och adeln under framställning att
i Sverge född eller till svensk undersåte upptagen
jude, utan föregången hemställan till Kongl. Maj:t,
må ega rrättighet att: a) köpa eller på annat sätt för-
värfva fast egendom å landet; b) bosätta sig å hvil
ken ort i riket som helst; af lektor Söderberg inom
steståndet att i Sverge infödde eller naturaliserade
udar mätte erhålla rättighet att bosätta sig i alla
rikets städer, utan särskild ansökan, samt i borgare-
ståndet saf hr Wern, att mosaiske trosbekännare må
få bosättta sig hvarhelst in:m landet de önska, och
att få kööpa fast egendom. Utskottet, som ansett ut-
vidgade rättigheter för mosaiske trosbekännare både
i religiösst och ekonomiskt hänseende betänklige har
: kommit till den slutföljd: att Rikets Ständer mä hos
Kongl. Maj:t anhälla, att i Sverge födde mosaiske
trosbekännare samt öfrige denne trosbekännelse till-
hörige personer, hvilka vunnit svensk medborgarrätt
och under 5 år vistats i riket må förklaras berätti-
gade, att, utan särskildt nådigt tillständ, bosätta sig
och ega fastighet ide stapelstäder i riket, hvilka hafva.
minst 4000 invånare. Vid frågans behandling yt
trade sig: . -
Lektor Söderberg, som, om frågan gällde en union
af judendomen och kristendomen, hvilken: union om
båda bekännelsernes grundkarakter skola förblifva
orubbade ej låter sig verkställa, hade utskottets skäl
något gällt, men att vilja från medborgerliga rättig-
heter, dock utan efterskänkande af skyldigheterne ute--
stänga ett industrielt, sedligt och lagbundet slägte,
Nvars 11eligiösa grundtanke är frukta Gud och ära
kon Dgsgen, kan ej vara öfverensstämmande med hvar-
ken m.Dsklig eller gudomlig rättvisa. För attåstad-
komma a 1, 8 harmoni mellan premisserne och slut-
ledningesen av betänkandet och att få bort föreskriften
att det i vore bi i stapelstäder judar finge bo ön-
skade tetalaren åter eMiss.af bevänkandet.
Profesessor H. G. La forex: När man har en svag såå
ätt försrsvara, blifva v Wiigen argumenterna svaga.
Detu hhar ock visat sig va? fallet med de betänkan-
; förlidna tvenne riksda-
den, deem jag under de sist - N
garne ssett till stånden inkommäy, rörande ifrågasatt
beviljamde af vidsträcktare rättighever åt judarne inom
vårt land. Det utskottsmemerial, som Rv är föremål
för diskussion, är ej keller lämpadt att vederlägga
den anförda allmänna satsen; ty de skäl, som der:
andragas för det slut, hvartill utskottet kommit, äro:
nästan alla lika stridande mot sannin?en, som mör
hvarandra och mot det resultät, de äro ämnade ati
framkalla. Väl har den föregående talarev, 5om är
en af de tre motionärerna i frågan, i sin detir be-
