Ft L kommunerna betungande följder bedrifves i beräk: hing på ett snart följande äktenskap, invändt den lösaktighet, som alltid visar sig t på de orter, der minsta antal äktenskap ing Och detta vore ett af en lång arfarenhet ! ekraitadt factum. Äktenskape:s sedliga grund och berättigande kunde väl ingen bestrida; men hvad utskottet derom anfört hade motionären nu förklarat vara en idyll. Asigterna må äfven härutinnan vara olika; men då man nu kastat frågan in på idyllens område, ville äfven talaren ställa sig der. Han föreställde sig då en af ög kärlek för sitt kall genomträngd själasörjare och församlingsterde, som i alla sna handlingar gäfve medlemmarne af sin församling ständiga bevis på all varet i sin tro, på sin aldrig slöcknade omsorg för deras sanna bästa, på sitt varma nit, sin redbara älvilja. Hvad skulle ej denna man förmå såsom n och rädgifvare i den honom förtrodda församlings imtäligaste angelägenheter? Der den sanna kärlesen talar, der väcker den kärlek och förtroende; och nånne ej en sådan herde skulle på denna väg kunna erka mera verkligtsgodt och afböja mera ondt, äffen i sädana saker, hvarom nu vore fråga, än geom ett kallt hänvisande blott till lagar, som förjuda på underordnade skäl hvad religionen och selelagen i allmänhet högt gill Talaren, ehuru jurist, hade icke samma tro på den allt förbjudande lagens förmåga att uppväcka kort yntheten till besinning och det sedlga lifvet tll ny craft. Han trodde i sädana fall mer på den allvar ige och kärleksrike själasörjarens arbete; och att det ifven vore dennes pligt att varna mot äktenskap at ättsinne och obetänksamlet, och att upplysa sina ihörare om äktenskapets allvarsamma ändamäl oci igter, derpä gåfve 15 Kap. .olagen och flera örfattningar tillräckliga bevis. Talaren trodde ej ati let allmänna skulle vinna något på bifall till försla et, och att deremot kommunerna, om de ock dersenom finge nägra äkta a mindre att försörja. kulle i utbyte få så många a oäkta att värda I anledning af dr Nordla anförande i frägan rttrade derefter hr Nords —— — — — Det må gerna medgifvas, att er ättsinnigt ingående af äktenskap emellan personer, som intet ega och ät sin framtid icke egna nögs sorg, kan leda till be ga följder; men rekommas dessa följder i allmänhet genom def lagna förbuden. Hvat och en har mer eller min dar medvetechet utaf, att äktenskapet är -en sedl ättighet och att förbud der är ett inträng ti; och hvarföre skulle d reträdesvis drabba de ;bemedlade? eller hvad att vara obemed i 3egreppet derom är n et olika ställningar tom, det kunde väl ej I tbsoluta beslut, att vägra lom. Äfven här skulle lesom i saken dömde, skull na alfa 2 srund för sin pröfning. Eastaka exempel bevisa inte: not stora grundsatsers riz ighet; sad angår de: iter nu äberopade och hundrade oc i ser förut upprepade sats ö igtigt, men praktiskt o å den i sjelfea erket ett oförständ. Den äkta praxis är ej anna in den äkta och sanna teor en i utöfning, är grund atsen i sin tillämpning. Men vill man uti tillämpringen inlägga nägot frimmande, eller nägot annat, ler nägot mer, eller nägot mindre, än grundsatsen ogiskt innehäller, vill man i grundsatsen tvinga in in egen vilja, om än i s mot den förras begrepp, lå uppkommer och utbildar sig en oskta praxis, hvar: iikhet med grundsatsen sålunda naturligen förklaras. Detta skulle ock nu a fallet, om motionen bi ölles. Äktenskapet skulle blifva ett diseretionärt polismedel i stället för en sedlig stiftelse, och detta lerföre att det i flera fall kunde blifva för kommu: nerna betungande. Men deremot finnes andra medel. Palaren afstyrkte på dessa skäl förslaget såsom icke rälgrundadt. so