Ft L
kommunerna betungande följder bedrifves i beräk:
hing på ett snart följande äktenskap, invändt den lös-
aktighet, som alltid visar sig t på de orter, der
minsta antal äktenskap ing Och detta vore ett af
en lång arfarenhet ! ekraitadt factum.
Äktenskape:s sedliga grund och berättigande kunde
väl ingen bestrida; men hvad utskottet derom anfört
hade motionären nu förklarat vara en idyll. Asig-
terna må äfven härutinnan vara olika; men då man
nu kastat frågan in på idyllens område, ville äfven
talaren ställa sig der. Han föreställde sig då en af
ög kärlek för sitt kall genomträngd själasörjare och
församlingsterde, som i alla sna handlingar gäfve
medlemmarne af sin församling ständiga bevis på all
varet i sin tro, på sin aldrig slöcknade omsorg för
deras sanna bästa, på sitt varma nit, sin redbara
älvilja. Hvad skulle ej denna man förmå såsom
n och rädgifvare i den honom förtrodda församlings
imtäligaste angelägenheter? Der den sanna kärle-
sen talar, der väcker den kärlek och förtroende; och
nånne ej en sådan herde skulle på denna väg kunna
erka mera verkligtsgodt och afböja mera ondt, äf-
fen i sädana saker, hvarom nu vore fråga, än ge-
om ett kallt hänvisande blott till lagar, som för-
juda på underordnade skäl hvad religionen och se-
lelagen i allmänhet högt gill
Talaren, ehuru jurist, hade icke samma tro på den
allt förbjudande lagens förmåga att uppväcka kort
yntheten till besinning och det sedlga lifvet tll ny
craft. Han trodde i sädana fall mer på den allvar
ige och kärleksrike själasörjarens arbete; och att det
ifven vore dennes pligt att varna mot äktenskap at
ättsinne och obetänksamlet, och att upplysa sina
ihörare om äktenskapets allvarsamma ändamäl oci
igter, derpä gåfve 15 Kap. .olagen och flera
örfattningar tillräckliga bevis. Talaren trodde ej ati
let allmänna skulle vinna något på bifall till försla
et, och att deremot kommunerna, om de ock der-
senom finge nägra äkta a mindre att försörja.
kulle i utbyte få så många a oäkta att värda
I anledning af dr Nordla anförande i frägan
rttrade derefter hr Nords
—— — — — Det må gerna medgifvas, att er
ättsinnigt ingående af äktenskap emellan personer,
som intet ega och ät sin framtid icke egna nögs
sorg, kan leda till be ga följder; men
rekommas dessa följder i allmänhet genom def
lagna förbuden. Hvat och en har mer eller min
dar medvetechet utaf, att äktenskapet är -en sedl
ättighet och att förbud der är ett inträng
ti; och hvarföre skulle d reträdesvis drabba de
;bemedlade? eller hvad att vara obemed i
3egreppet derom är n
et olika ställningar
tom, det kunde väl ej I
tbsoluta beslut, att vägra
lom. Äfven här skulle
lesom i saken dömde, skull na alfa 2
srund för sin pröfning. Eastaka exempel bevisa inte:
not stora grundsatsers riz ighet; sad angår de:
iter nu äberopade och hundrade oc i
ser förut upprepade sats ö
igtigt, men praktiskt o å den i sjelfea
erket ett oförständ. Den äkta praxis är ej anna
in den äkta och sanna teor en i utöfning, är grund
atsen i sin tillämpning. Men vill man uti tillämp-
ringen inlägga nägot frimmande, eller nägot annat,
ler nägot mer, eller nägot mindre, än grundsatsen
ogiskt innehäller, vill man i grundsatsen tvinga in
in egen vilja, om än i s mot den förras begrepp,
lå uppkommer och utbildar sig en oskta praxis, hvar:
iikhet med grundsatsen sålunda naturligen förklaras.
Detta skulle ock nu a fallet, om motionen bi
ölles. Äktenskapet skulle blifva ett diseretionärt
polismedel i stället för en sedlig stiftelse, och detta
lerföre att det i flera fall kunde blifva för kommu:
nerna betungande. Men deremot finnes andra medel.
Palaren afstyrkte på dessa skäl förslaget såsom icke
rälgrundadt.
so