18,,, lod, i stället för t. ex. 1 lod, ii händels denna vigtenhet inginge i den blifivande de cimalvigten. Dessutom visade motionären att äfven med uteslutande fästadt afseende p lättnad i öfvergången från det närvarande til en decimalindelning med antagande af 1 rd rgs till enhet, vunnes ingenting, enär hvarkel tiondedelen eller hundradedelen af samma rd passade in på nuvarande värdebegrepp. Fi talare anföll häftigt hr Wallenbergs förslag förmenandes att det stod ganska klent til med vetenskapligheten i detsamma; ty on äfven vigtenheten vore lagd till grund fö myntenheten, så, enär motionären sjelf an gifvit att ;myntet i värde beror endlast af de qvantitet finsilfver detsamma innehålller,, vor det ej vigten af hela myntstycket, utan en dast af det finsilfver som uti myyntstycke innehölls. Vidare kunde han ej lenmna oarn märkt, att motionären föreslagit lojerringen ti 20 procent koppar, men sedermera c omförmä att man nu för tiden nöjde sig medd en loje ring af 5!4 procent, hvadan hr Wv:s förslaj i den delen icke heller vore nog tidsenlig eller vetenskapligt. På dessa inkkast gen mälde motionären, att han med tilllfredsstäl. lelse såg sitt anspråkslösa förslag nu granskadt, hvilket, om det skett i bankoutskottet. hade medfört den fördel, att utskottet kunna erhålla något annat motiv för sitt afstyrkande än den lösliga supposition, att allmänheten förmenades få svårare att lära sig räkna med en myntenhet å 60 sk. med sin närmaste underafdelning å 6 sk., än med en myntenhet å 48 sk. med sin närmaste underafdelning å 4 sk. 93, rst. Emellertid upplyste hr W. derom, att enligt äldre bruk förhemligades lojeringen och allmänheten ffick åtnöje sig med den uppgift, att så och sså mång myntstycken innehölle en kölnisk rmark finsilfver, t. ex. uti 9! , norska specierr och ut 14 preussiska Thaler innehållas em kölnisk mark fint silfver. Men uti många andra länder bestämdes lojering först och vigten sedan och då menades alltid hela myntstyckets vigt. T. ex. i Frankrike, Belgien och Sardinien, der myntsilfret innehåller 90 proccent finsilfver och 10 procent koppar, skaall myntenheten väga 5 gramm men innehållla endas 4!, gramm finsilfver. Liksom granmmvigter länge varit förherrskande i alla veteenskaplige beräkningar, synes den på sednare ttiden alltmera uttränga den gamla kölniska myyntvigten. Beträffande åter lojeringens förminskkning från 23 procent koppar, som den nu är, till 20 procent, så hade hr W. endast föreslagit denna mindre förändring, emedan han trodde densamma tillfyllestgörande för att förhindra silfvermyntets uppsmältande för att utdraga kopparn, hvilket eljest i en ej aflägsen framtid torde komma att ske, särdeles om kopparn fortfarande stiger i pris. Den märkliga omständighet, att vid den nyss slutade ommyntningen i Holland man trott sig kunna gå så längt, att endast lojera myntet med 5!, procent koppar, hade kommit till hr W:s kunskap under frågans handläggning i utskottet, men detta visade mer än allt annat att någon farlig minskning i myntets hårdhet ej skäligen kunde uppkomma genom att framdeles taga bort 5 procent koppar utur vårt myutsilfver, hvilken åtgärd skulle inbespara betydliga summor åt staten. Motionären, kraftigt understödd af hrr Rydm och Hörnstein, gick segrande ur striden, och den af borgareståndet beslutade återremiss Ikan anses hufvudsakligen innefatta: att decimalinmdelningen bör samtidigt inforas uti mått, mål, vigt och mynt; att följaktligen myntenheten bör sättas lika med den bl:fvande vigtenheten eller någon dess underafdelningar, och slutligen att svenska myntsilfret måtte lojeras med mindre koppar än nu sker.