18,,, lod, i stället för t. ex. 1 lod, ii händels
denna vigtenhet inginge i den blifivande de
cimalvigten. Dessutom visade motionären att
äfven med uteslutande fästadt afseende p
lättnad i öfvergången från det närvarande til
en decimalindelning med antagande af 1 rd
rgs till enhet, vunnes ingenting, enär hvarkel
tiondedelen eller hundradedelen af samma rd
passade in på nuvarande värdebegrepp. Fi
talare anföll häftigt hr Wallenbergs förslag
förmenandes att det stod ganska klent til
med vetenskapligheten i detsamma; ty on
äfven vigtenheten vore lagd till grund fö
myntenheten, så, enär motionären sjelf an
gifvit att ;myntet i värde beror endlast af de
qvantitet finsilfver detsamma innehålller,, vor
det ej vigten af hela myntstycket, utan en
dast af det finsilfver som uti myyntstycke
innehölls. Vidare kunde han ej lenmna oarn
märkt, att motionären föreslagit lojerringen ti
20 procent koppar, men sedermera c omförmä
att man nu för tiden nöjde sig medd en loje
ring af 5!4 procent, hvadan hr Wv:s förslaj
i den delen icke heller vore nog tidsenlig
eller vetenskapligt. På dessa inkkast gen
mälde motionären, att han med tilllfredsstäl.
lelse såg sitt anspråkslösa förslag nu gran-
skadt, hvilket, om det skett i bankoutskottet.
hade medfört den fördel, att utskottet kunna
erhålla något annat motiv för sitt afstyrkande
än den lösliga supposition, att allmänheten
förmenades få svårare att lära sig räkna med
en myntenhet å 60 sk. med sin närmaste
underafdelning å 6 sk., än med en mynt-
enhet å 48 sk. med sin närmaste underafdel-
ning å 4 sk. 93, rst. Emellertid upplyste
hr W. derom, att enligt äldre bruk förhem-
ligades lojeringen och allmänheten ffick åtnöje
sig med den uppgift, att så och sså mång
myntstycken innehölle en kölnisk rmark fin-
silfver, t. ex. uti 9! , norska specierr och ut
14 preussiska Thaler innehållas em kölnisk
mark fint silfver. Men uti många andra län-
der bestämdes lojering först och vigten sedan
och då menades alltid hela myntstyckets vigt.
T. ex. i Frankrike, Belgien och Sardinien,
der myntsilfret innehåller 90 proccent fin-
silfver och 10 procent koppar, skaall mynt-
enheten väga 5 gramm men innehållla endas
4!, gramm finsilfver. Liksom granmmvigter
länge varit förherrskande i alla veteenskaplige
beräkningar, synes den på sednare ttiden allt-
mera uttränga den gamla kölniska myyntvigten.
Beträffande åter lojeringens förminskkning från
23 procent koppar, som den nu är, till 20
procent, så hade hr W. endast föreslagit
denna mindre förändring, emedan han trodde
densamma tillfyllestgörande för att förhindra
silfvermyntets uppsmältande för att utdraga
kopparn, hvilket eljest i en ej aflägsen fram-
tid torde komma att ske, särdeles om kop-
parn fortfarande stiger i pris. Den märkliga
omständighet, att vid den nyss slutade om-
myntningen i Holland man trott sig kunna
gå så längt, att endast lojera myntet med
5!, procent koppar, hade kommit till hr W:s
kunskap under frågans handläggning i utskot-
tet, men detta visade mer än allt annat att
någon farlig minskning i myntets hårdhet ej
skäligen kunde uppkomma genom att fram-
deles taga bort 5 procent koppar utur vårt
myutsilfver, hvilken åtgärd skulle inbespara
betydliga summor åt staten. Motionären,
kraftigt understödd af hrr Rydm och Hörn-
stein, gick segrande ur striden, och den af
borgareståndet beslutade återremiss Ikan anses
hufvudsakligen innefatta: att decimalinmdelningen
bör samtidigt inforas uti mått, mål, vigt och
mynt; att följaktligen myntenheten bör sättas
lika med den bl:fvande vigtenheten eller någon
dess underafdelningar, och slutligen att svenska
myntsilfret måtte lojeras med mindre koppar än
nu sker.