Be UCUCIVOPA, SOM på ettersommaren inträttade,
fhjelptes ärsvexten allt hvad hjelpas kunde, och den
repade sig i allmänhet på ett sätt, som säkerligen
Jöfversteg allas förväntan. Man frägar vidare vmänne
säden efter dess aftröskning visat sig mindre gifvar-
de, än hvad den utlofvade, dä den vexte på . arken?
Jag tror, att äfven härvid hvar och en mäste obetin-
gadt medgifva, icke blott att säden till qvaliteten
varit förträfflig, utan ock att qvantiteten deraf upp-
gått till vida mera än man i allmänhet vägat hop-
pas. Dertill kommer att potatesskörden nästan utan
undantag varit alldeles ovanligt gifvande, och för sävidt
den nu vexande grödan kan tagas i beräkning, bör
dess beskaffenhet visst icke inge några farhågor; den
stär tvertom Gudskelof sä vacker man nägonsin kan
begära. Säledes har, i berörde hänseende, intet för-
hällande efter kungörelsens utfärdande uppkommit som
kan gifva stöd ät den föreslagna ätgärden.
Utskottet anför emellertid 2:ne omständigheter som
under tiden skola hafva mellankommit och som an-
ses vara af vigt. Utskottet säger först och främst
att en betydlig förändring i politiskt hänseende in-
träffat, att man emot vären kan emotse krigshändel-
ser i vär närhet; att vi möjligen skulle se oss nöd-
sakade att deruti deltaga, eller ätminstone finna oss
föranlätna att för alla händelser vidtaga mera bety-
lande rustningar. Allt detta är sannt, och att en
ytterligare prisstegring på spanmål och lifsförnöden-
heter der:genom torde uppstå, kan ej heller förnekas.
Men till uppmuntring af bränvinsbränning kunna dock
icke dessa omständigheter föranleda; tvertom! såvida
de derpå utöfva nägot inflytande, så mäste väl de
nyss antydda utsigterna till höjda spanmälspriser, i
sin mån bidraga till bränningens förminskning,
den som eger nägon säd, derigenom möjligen kan
finna sig föranläten att heldre behälla densamma för
att säljas till de ovanligt höga priser, som af de ho-
tande krigshändelserna förutses blifva en följd, än
att använda den till bränvin.
Vidare har utskottet anfört det höga pris ä brän-
vin, som nu är gällande, och hvilket stigit högst be-
tydligt sedan sistlidet ärs sommar och höst, eller
ifrån 32 sk. till I rdr bko pr kanna. Utan att för-
oeka att häruti kan ligga en uppmuntran till ökad
bränning under värmänaden, mäste jag likväl erinra
derom, att detta förhällande, i ett annat afseende,
tydligen vederlägger utskottets pästäenden. Det torde
aemligen derigenom vara ädagalagdt, att qvantiteten
af tillverkadt bränvin visst icke är så stor som man
förmenat, ty den satsen lärer väl icke kunna bestri-
las, ati priset å en vara, ätminstone under vanliga
förhällanden, rättar sig efter tillgängen eller bristen
leraf. Då priset stiger utmärker detta att varuför-
rådet är mindre och tvärtom, och man torde säledes
redan häraf med nägorlunda visshet kunna sluta, att
den mycket omskrikna, till en alldeles orimlig höjd
uppdrifna bränvinstillverkningen under sistlidet ärs
höst alldeles icke i verkligheten existerat.
Till samma resultat kommer man också genom en
annan, ännu positivare bevisning, nemligen siffrornas.
rör att med säkerhet kunna bedöma bränvinsbrännin-
sen under innevarande vinter i sitt förhällande till
det föregående ärets bränning, har Kongl. Maj:t låtit
infordra uppgifter i berörde hänseende från samtlige
1ess befallni1gshafvande. Dessa uppgifter hafva äf-
sen inkommit, och jag har hit medtagit en uppsats,
avarest resultaterna deraf finnas sammanförda, men
hvilken kanske vore för mycket vidlyftig att i sin
helhet ridderskapet och adeln föreläggas. Jag vill
lerföre blott i korthet omnämna hufvudsummorna
leraf. Om man jemför bränvinstillverkningen under
sistförflutna höst med den som egde rum hösten
1852, finner man den förra större uti nägra län, så-
väl till pannornas antal som deras rymd. I andra
län är förhållandet motsatt. Jag har sammanslagit
summorna för 20 län och deraf befinnes, att i dessa
län är 1852 pannornas antal uppgick till 24,610, är
1853 till 24,494; säledes något mindre under sist-
nämnde år. Pannerymden var under förra året
485,314 kannor; under det sednare 497,787; således
en högst obetydlig förhöjning. Härutaf kan man se
huru det rätteligen förhåller sig med den så omtalade
ansträngningen vid bränvinsbränningens bedrifvande
under förlidne hösttermin. Jag vill ej inläta mig i
pågon undersökning hvarifrån dessa öfverspända och
oroande uppgifter förskrifva sig. Jag vill ej påstå,
att de tillkommit i afsigt att missleda; de må vara
för vissa orter rigtiga; men de äro, säsom jag visat,
i sin helhet grundade på ett misstag. Jemför man
nu den under sistlidet ärs vår skedda bränvinsbrän-
ningen med den nu pä våren tilltänkta, så framstäl-
ler sig ungefärligen enahanda förhällande. I vissa
län, isynnerhet de hvilka omgifva Mälaren, äfvensom
Westergöthland och Wermland, eger visserligen en
uillökning rum i pannornas antal för innevarande år;
men i andra åter, och deribland de provinser, hvarest
den största bränvinsbränningen vanligen bedrifves,
eller i båda de skånska länen och Blekinge, är de nu
anmälda pannornas antal mindre än hälften af dem,
hvilka varit anmälda till bränning nästlidne vär. I
le län jag förut omnämnt är det summariska förhäl-
andet följande: förliden vär brändes der med 13,500
pannor; i är äro omkring 14,500 anmälda. Således
i sjelfva verket 1000 pannor mera denna vår än den
nästförflutna; men vid jemförelse af pannerymden
finner man, att denna tillökning endast består i
smärre pannor af enkel redskap och säledes verkar
obetydligt i afseende tillverkningens mängd, samt
att den efter all amledning hufvudsakligen är föran-
!edd af behofvet att komma ladugården till bjelp un-
der den stundande vären. Den sammanlagda panne-
rymden i de uppgifna länen var nemligen våren 1853
265,000 kannor, och i är, är den 271,000, således
blott en skilnad af 6000 kannor. Dessa siffror torde
ädagalägga, att äfven den mycket fruktade och sä-
som hufvudskäl äberopade öfveransträngningen, hvar-
med bränvinsbränningen instundande vår skulle be-
drifvas, icke är annat än en tom föreställning, utan
grund i verkligheten.
Jag förutser emellertid här den invändningen, att
le siffror jag nu framlagt endast omfatta de pannor,
hvilka redan äro anmälda, men icke dem, för hvilka
särskilda tillständsresolutioner kunna sökas och hvil-
kas antal man förutsäger skall komma att stiga till
en förfärlig höjd. För min del är jag likväl öfver-
tygad, att äfven denna förutsägelse ej skall af verk-
igheten bekräftas. Det är nemligen naturligt och
ven af erfarenheten bestyrkt, att de som om våren
åmna idka bränvivsbränning, nästan alltid dertill an-
mäla sig vid mantalsskrifningen. Detta harsin grund
deruti, att nästan alla de omständigheter, på hvilka
beslutet stödjer sig att bränna eller icke bränna, re-
dan då äro bekanta. Man känner sin skörd, känner
prisförhållandena, äfvensom den hjelp af drank man
för kreaturens utfodring kan hafva af nöden. Med
kännedom af alla dessa förhållanden har den, som
ämnar drifva denna handtering på vären, sällan skäl
att uppskjuta anmälandet deraf, helst ban naturligt-
vis gerna vill undvika att i förskott erlägga skatten,
säsom händelsen är i fall särskild tillståndsresolution
skall erhållas. Deremot händer det ofta, att man
icke vid mantalsskrifningen vägar anmäla sig till
bränvinsbränning under den päföljande hösten, ty
emellan dessa tider ligger en hel sommar, och man
väfvar i ovisshet huru den blifvande skörden
san komma att utfalla. Man undviker derföre
f försigtighet någon gäng att på förhand upp-
sifva sig till bränvinsbränning under följande höst,
nelst man alltid i värsta fall, derest omständighe-
erna, skulle blifva gynsamma, kan förvärfva sig
oränningsrätten genom serskild resolution, och un-
lerkastar sig i sädant fall den deraf härflytande
lägenheten af skattens betalande i förskott. Om
let således vid detta tillfälle hade varit fråga
m en hösttermin, eller om man ett helt är förut
arit nödsakad att anmäla sig till bränvinsbränning
April, så skulle itvändningen i afseende å det möj-
igen betydliga ant:l af ännu oanmälda pannor hafra
varit riktig, men i förevarande fall deremot synes
len mig vara af ringa betydenhet. Jag tror således
att äfven i är enlast undantagsvis serskilda anmäl-
ningar till bränvirsbränning skola komma att äga
rum, och alla de uppgifter frän olika landshöfdingar,
varom jag har någon kännedom, öfverensstämma
leruti, att åtminstone hittills ganska få dylika an-