- I SR An
sentera det svenska folket? Det nu förevarande för
slaget bibehäller adelns sjelfskrifvenhet såsom : stånd
det upphäfver endast den individuella sjelfskrifvenhe
ten, för att låta adeln representeras -genem ett urva
af dess redbaraste, talangfullaste oeh erfarnaste leda
möter, hvarigenom ståndet endast kan vinna i anse
ende och inflytande.
Hvad som nu yttras om detta förslag är visserligei
fruktlöst, sedan bondeständet skyndsamligen tagit de
afdaga och presteståndet ombesörjt jordfästningen
yttrandena öfver detsamma kunna nu endast betrak
tas såsom personalier. Men här går det, säsom oft:
är fallet då någon plötsligen går bort ur lifvet: kla
rare står för minnet dess älskliga drag, då de fö.
alltid försvunnit undan vår blick, Mähända skall er
tidpunkt komma, då en stor del af ridderskapet och
adeln mycket lifligare än nu inser och erkänner för
slagets förtjenster, och då — för att begagna Gustaf
Wasas ord — önskar, ehuru för sent, att äter rifva
det upp af jorden. (Slutet följer.)
— —
Presteståndet.
Vi meddela i dag här nedan slutet af
Diskussionen i Grundlagsförändrings-frågan.
Professor Carlson åberopade sina yttranden om för-
slaget vid förl. riksdag. Talaren beklagade då att
förslaget utgått endast från en sida af representatio-
nen, äfvensom att det förblifvit otillgängligt för för-
bättring på grund af de i ständen dervid gjorda an-
märkningar. Följderna visade sig nu i förslagets be-
handling vid denna riksdag.
För sin del ansåg talaren förslaget innehålla bety-
dande fördelar framför det närvarande, men fann
dessa fördelar alltför dyrköpta, om de skulle förenas
med de olägenheter som skulle uppkomma genom an-
tagande af detta förslag, och kunde derföre, ehuru
behöflig representationens förbättring vore, icke rösta
för detsamma.
Den största af dessa brister vore den inre motsä-
gelse, i följd af hvilken förslaget å ena sidan upplö-
ser stånden, ä andra sidan tillägger dem ännu större
makt. Det uppförde sålunda byggnaden högre, un-
der det grundvalen blifvit försvagad. Ständen voro
dels uppspädda med nya elementer, dels valda efter
distrikter, utan afseende på de korporationer af hvilka
de ursprungligen bestått, dels flöto deras gränser så
i hvarandra, att t. ex. en ledamot i vitterhetsakade-
mien, om han köpte sig en tomt i en stad, genast
upphörde att tillhöra presteständet och i stället till-
hörde borgareståndet. Ståndens förstorade rätt visade
sig i makten att allena med kon-ngen besluta öfver
representationens sammansättning genom ståndsordnin-
gen. Följden häraf vore att Rikets Ständer afsade
sig rättigheten att bestämma isädana frågor som föl-
jande: Huru bestämmes valrätten? Utöfvas den i
städerna efter fyrktal eller meden röst för hvarje väl-
jande? Gäller hemmantalet såsom valgrund på lan-
det eller icke? Huru stort antal representanter skall
väljas för hvart distrikt? Efter hvilken grund skall
detta antal bestämmas? Skola några nya qvalifika-
tioner bestämmas för valbarheten? FEiler äro alla
valbare som bafva valrätt? Skall valrätten utöfvas
omedelbart genom elektorer? Skall omröstningen vid
valen vara öppen eller sluten? Fordras personlig in-
ställelse vid valen? — Talaren trodde att ingen re-
presentation kan afsäga sig rättigheten att besluta i
så vigtiga frågor; men denna rättighet skulle, enligt
förslaget, icke allenast nu, utan i all framtid komma
att tillhöra stånden. En så beskaffad representation
vore derföre i sjelfva verket en okänd representation.
Första vilkoret för att antaga förslaget till en sådan,
vore likväl, att dess sammansättning och valsätt vore
bekant. — En annan följd af samma karakter hos
förslaget blefve det egna förhällande, hvari konunga-
makten skulle komma till dessa nya, besynnerliga
samhällsbildningar, som bära namn af stånd, ehuru
de så litet öfverensstämma med hvad statsrätten van-
ligen. anser bör derunder förstås.
Bland de nya elementer, som intagits i representa-
tionen, trodde talaren att de civila embetsmännen
bordt inrymmas.
Arbetssättet vore väl i vissa afseenden förbättradt,
men i högst väsendtliga delar mera bristfälligt än
förr. I stället att eljest samma församlings represen-
tanter ansetts kunna bejakande såväl som förne-
kande besluta om ett förslag — någongång med den
bestämmelse att, om ej en viss pluralitet funnes, för-
fölle förslaget — så skulle här sjelfva sättet för ett
ärendes behandling ej blifva kändt förrän efter vote-
ringen. Skulle en sådan hemställan ske, syntes den
böra gå från delarne till det hela och icke tvärtom.
Fara vore ock att riksnämnden snart nog funne sig
nog stark att stöta undan stånden, och då vore ett
enkammarsystem färdigt, som tal. icke ansåg tjenligt.
Slutligen vore, genom de bristande bestämmelserna
i afseende på arbetsordningens uppgörande, ingen öf-
vergång beredd från det närvarande till den nya re-
presentationen.
Men om dessa och flera skäl förhindrade antagan-
det af detta förslag, kunde man deraf ej hemta an-
ledning att tro det frågan fallit. Talaren vore öfver-
tygad att den skulle fortlefva, och grundade sin öf-
vertygelse derom på den utveckling af Sverges sam-
hällsförhällanden, som sedan ett ärhundrade egt rum.
Öfversåge man gången af frågans utveckling sedan
1809, bekräftades deraf samma öfvertygelse. Talaren
ansåg således konstitutionsutskottet böra upptaga frå-
gan, utarbeta ett nytt förslag, med afseende på för-
hällanden som nu funnes, men utan förbiseende deraf
att egentligen de första ständen till ursprung och vä-
sen äro korporationer, men att de tvenne sista huf-
vudsakligen representera kommuner, och med repre-
sentationen fördelad på två kamrar.
Domprosten Thomander. Man bör nästan be om
förlåtelse för det man deltager i en diskussion, som
icke är en diskussion, ledande mähända till en vote-
ring, som icke är en votering. Denna diskussion är
ingen diskussion, sedan det ifrågavarande representa-
tionsförslaget af ett ståndsantaget, är af ett annat
förkastadt. Alltsammans är nu endast en målskjut-
ning, men en mälskjutning, der intet pris är att
vinna.
Denna diskussion, som icke är någon diskussion,
får jag Kkväl fördela i två stycken, det ena var re-
presentationsfrågan och det andra som, jag skulle
vilja säga, handlar om voteringsfrägan.
Representationsfrågan! Min mening i denna sak
är det högv. ständet, till hvars majoritet jag ieke har
den lyckan att höra, säkerligen ganska likgiltig; men
den är icke i samma mon obekant. Jag har alltid
trott och jag tror ännu att frågan icke kan lösas på
annat sätt än att de fyra stånden bibehällas utan
tillsats af främmande beståndsdelar och att de repre-
senterade inrymmas genom utväljande af distrikts-
ombud, till hvilka röstas genom valmän utsedde af
OO OR I
DD AA Our f - er