Article Image
. motsatsen anför man att konungen två gånger
å rad hivistat hr Manteuffels soireer, och att
drotv sen för några dar sedan gjort ett långt
besok hos prinsessan af Preussen, till hvilken
det säges att hon under förra året stått i ett
spändt celler åtminstone kallt förhållande. Detta
besök har gjort mycken sensation i Berlin.
På detta sätt har man här blifvit öfvertygad
att enigheten mellan de fyra makterna icke
är störd, och att preussiska hofvet lika litet
som ministeren har någon lust att låta pålägga
sig det ryska oket. Men de som envisas att
deraf sluta, att czaren skall ge vika och kri-
- get kunna undvikas, kunna rätt väl bedraga
sig. Här åtminstone förespå de bäst under-
rättade personer händelser af största vigt nä-
sta vår i Östersjön, och kanhända redan om
en månad, om väderleken icke lägger hinder
i vägen.
Junkrarnes parti, som icke skulle ha något
emot att uppgifva landet åt ryssarne, är högst
uppretadt öfver den vändning som sakerna ta-
git. Det hade byggt stora förhoppningar på
prins Napoleon Bonapartes besök i Brissel,
som emligt detta partis uträkningar skulle hos
de nordiska hofven framkalla en reaktion i
motsattt riktning. Detta hopp har kommit på
skam. Man har begripit, att om Ludvig Na-
poleomi fann det klokt att lugna England och
genom en demonstration ådagalägga att han
för ögconblicket godkände Belgien och Rhen-
gränsem, så är det icke Preussen som deraf
borde anse sin neutralitet hotad eller kom-
prometterad.
Underligt nog, synes i sjelfva Belgien, der
man allt för mycket vant sig att betrakta sa-
kerna ur partisynpunkt och bedöma dem ef-
ter sympatierna på stället, prins Napoleons
besök icke hafva gjort ett så godt intryck
som i utlandet. Ett enskildt bref, som jag
nyss erhöll från Briissel, innehåller derom
några underliga detaljer nog:
. Då jag skref till er, heter det, att prinsen
af Chimay rest för att tacka kejsaren för den
inbjudming han hade skickat hertigen och her-
tiginnam af Brabant, kunde jag knappt tro
det; — allt detta syntes mig i hög grad osan-
nolikt. Och likväl var det ordagrannt sannt.
Konungen hade tillaggt några artiga ord för
att inbjuda prins Napoleon till Brissel — in-
vitationen var ej engång iregelmässig form —
och kejsaren har tagit kung Leopold på or-
den. Så tillkom denna högst oväntade visit,
hvilken lärer väckt lika mycken öfverraskning
i Berlin som här. Att i Brässel på sjelfva
slottet vänligt och såsom gäst mottaga en af
dessa afskydda Bonaparter! Det var en all-
män rörelse; en hvar kände sig nedslagen och
förödmjukad. Man beklagade konungen att
af polittiska nödvändigheter vara tvungen till
att i siltt hus mottaga en familjefiende. Al-
drig har jag sett en allmännare och plågsam-
mare sinnesstämning. Också var mottagandet
sådant det måste blitva, tyst och kyligt. In-
gen helsade på honom. När Napoleon och
våra prinsar passerade S:t Huberts gallerier,
gick man ur vägen för dem. På operan lät
man hertiginnan af Brabant stiga fram först,
och hon mottogs som vanligt med applauder;
när prinsen och hertigen tillsammans inträdde
i logen, blef det i ögonblicket alldeles tyst.
Hertigen af Brabant såg mycket olycklig ut
öfver den rol han måste spela. Jag var ett
ögonvittne till Napoleons ankomst. Det var
han som räckte handen, och hertigen nästan
vände ort hufvudet, när han lät honom fatta
den. -
Jag behöfver ej säga er, att man i Bris-
sel ej änkte på eller talade om något annat;
hvar och en tolkade saken på sitt vis, och
löjliga tolkningar fattades icke. Några för-
säkrade att prinsen kommit för att begära
prinsessan Maries hand. Hos folket fanns
det blott en röst: han kommer tillbaka med
millionerna som den andre konfiskerade. Påf-
ven, sade en gammal qvinna i mitt grann-
skap, vill icke gifva honom absolution dess-
förutan. Nu synes rätta förhållandet börja
komma litet i dagen. England, som hoppa-
des, säger man, att de tyska makterna skulle
bete sig litet mindre ryskt, om de icke hade
några nisstankar angående Frankrikes afsig-
ter på 3elgien, har fordrat att besöket skulle
aflägga och mottagas. Det kan väl hända
att afften med prins Albert icke varit allde-
les fränmande för allt detta. Och dessutom
tör väl kung Leopold, som visste att man,
särdeles i Tyskland, anklagade honom för att
vara alltför mycket ryss, velat visa att han
endast var belgier, och att han för sitt lands
skull uppoffrade ända till sina mest rättmä-
tiga personliga antipatier. Man försäkrar för
öfrigt, att kejsaren erbjudit honom upphäf-
vande af konfiskationsdekretet i hvad som
rörde våra prinsar och prinsessan Maries son,
men att konungen med värdighet afslagit an-
budet.
Vår position är mycket svår. Hvem kan
veta hvad det skall blifva af vårt stackars
land mdt ibland svårigheterna som hopa sig?
Skall nan väl göra afseende på vår national-
anda, som blir med hvar dag starkare, på
våra framsteg sedan 1830, på våra bemödan-
den att vara alla till nöjes? ...
Jag behöfver ej säga er, att jag är långt
ifrån att i allt dela de tänkesätt som äro ut-
tryckta i detta bref, hvars författare, utan att
tillhöra den ministeriella sferen, icke desto
mindre är i den ställning att han väl känner
Belgiens, sitt lands affärer. Jag har medde-
lat er dvanstående utdrag endast för att me q
uppgiftr, för hvilkas sanningsenlighet jag tror
mig kuna gå i borgen, gifva er en id.2 om
sinnesstimningen i Belgien och det s7 it hvarpå
prins Mpoleons öfverraskande belgk der blef
uppfatt:dt.
Vi hide i går en temligen intressant ses-
sion i andra kammaren: 8 41 : förslaget tll
Thumbnail