tt göra alla till viljes, dervidl råkat att bli utan grundsat. er och karakter. Ett af hwfrvudändamålen med en re. sentationsförändring vore att gifva representationsåt de derirån hittills uteslutue. Förslaget upper icke deuna fordran; statens embetsmän crhälla ingen representationsrätt till följe af sin tjenst, då likväl rikets tjenst är den grund, hvarpå sjelfva adelns representationsrätt från början hvilar. I Presteståndet hade man rikligen inrymt plats åt en klass af tjenstemän, nemligen skollärare; men månne befattningen med skolgossarnes lexor gör mera qvalificerad till del. tagande i representationen, än beklädandet af staten: vigtigaste och mest maktppåliggande embeten? Nui man sålunda ser — fortfor ttalaren med värma — hels embetsmannaklassen förklaarad ovärdig att såsom sä. dan bli representerad, måstste icke detta väcka en rätt vis harm? En stor brist . är den att inga vilkor fö valbarhet äro stadgade för : adeln; att för att represen. tera dessa stånd behöfver r man hvyarken veta, vara eller ega något, då deremmot vissa qvalifikationer äro bestämda för de andra ståninden. Så länge sjelfskrifvenheten qvarstär behöfvas s inga dylika bestämmelser, men då val införas bli dde oundgängliga; då valen vore alldeles obundna och : dessutom enligt detta förslag skulle komma att ske : distriktvis, kunde det lätt hända att riddarhuset fingge en demokratisk anstrykning. De embetsmän, soom skulle få inträde bland ridderskapet. och adeln, skkulle nödvändigt ega jord på landet och blefve såluncda förmodligen till stor del mera underordnade embettsmän af landtoch jägeristaten o. s. v; Det kunde nu lätt hända att dessa 15 nyupptagna medlemmar nitiskt ville visa sig göra skäl för maten och komma att spela samma rol hos adeln som de 5 brukspatronerna inom borgareståndet. Komme ridd. och adeln sålunda att nägot luta ät det demokratiska hället, så skulle regeringen komma att lida mänga nederlag i anslagsoch lagfrågor. Tal. hemställde, huruvida ridd. och adeln borde lemna sitt bifall till ett förslag, som, om det hade blifvit antaget, hade kunnat leda till demokrati eller till envälde. Frih. Cederström R., erinrade den föregående talaJen om det skarpa omdöme han sjelf 1851 uttalat öfver sjelfskrifvenheten; om olägenheterna deraf äro så stora som hr v. Hartmansdorff förmenat, så borde han räcka sin hand till att söka få dem afhjelpta genom nägot förslag, som sträfvar att förmedla och försona de vidt skilda meningarne. Men om hr v. Hart mansdorff säsom den enda betryggande och tillfredsställande lösning af repressentationsfrägan, för hvilken han vill offra sin sjelfskrifyenhet, anser det af hr v. Hartmansdorff sjelf på trrycket utgifna representationsförslaget, så är det een pligt att upplysa honom derom att han i sädant fZall troligen alltid kommer att bekämpa hvarje föränndring i representationen, emedan hans förslag ickee har att päräkna bifall af nägon, om än aldrig så rringa fraktion och troligen icke gillas af någon med undantag af honom sjelf. De farhägor hr v. Hartsmansdorff uttalat för att riddarhuset skulle få alltför demokratik anstrykning, vore i hög grad öfverdrifna. Genom -kouncentration af sin kraft och sina talenter skulle adeln vinna mycket i anseende och inflytande, och valrätten skulle otvifvelaktigt till representanter för ståndet kalla de i offentliga värf erfarnaste och skickligaste. Talaren slutade med en varm uppmaning till ständet att gifva sitt bifall till förslaget. . Hr Leijonancker föredrog ett längre skriftligt anförande, hvari han yrkade förslagets förkastande. Frih. Lagerfelt hade varit ledamot af förra riksdagens konstitutionsutskott och dä bidragit till att göra förslaget hvilande samt ville äfven nu lemna sin röst för detsämma. En förbättring i representationen har länge varit önskad; vid de försök man hittills gjort har man ansett det nödigt att rubba den gamla grunden och på sätt och vis uppföra en ny samhällsbyggnad. Flera dylika förslag hade blifvit gjorda, nägra hade varit på ständernas bord hvilande och blifvit förkastade, och tal. lyckönskade samhället att de i lugn fått falla. Men hoppet om en förbättring borde icke i och med detsamma förfalla. Det nu förevarande förslaget afhjelper de tvennne största bristerna i det nuvarande representationssöättet: det inrymmer plats åt de förut orepresenteradeooch det förenklar arbetsordningen. Med bibehållandee af den gamla grundvalen Jemnar det tillfälle till fförbättrande och derigenom äfven till: befästande ef vååra institutioner, som så ofta varit ett starkt värn för frfriheten. Efter den utgång frågan redan erhållit i tveenne stånd, vore adelns beslut nu icke af så stor viggt; men om förslaget äfven nu hade fallit, borde det ddock icke anses för framtiden alldeles öfvergifvet. Hr Prytz ville rösta för förslaget, icke emedan han ansåge det i allo förträffligt, utan emedan det dock innebure ett framåtskridaade på den konstitutionella banan och ett fullgörande af den förbindelse, ridderskape: och adeln iklädt sif alltsedan 1840. Lugn utveckling är god och aflägmar revolutionära omstörtningar; det är ock en godkonst att något gifva efter medan tid är. Genom tt alltför länge och envist stå stilla, kan man lätt komma ifrån allt hvad man har. Hr Estenberg uppläste et längre skriftligt anförande, som gick ut på, att han ike ville medgifva, att hela grundvalen för vårt nuvarande samhällslif med ett penndrag skulle upphäfvas. Är det skäl — frågade talaren — att egna det ringaste bifall åt förslag, hvilka såsom detta hvila på principer, dem vi från vårt säkra vårdtorn här i morden sett föröda samhällena och utsända förfärligaa brandfacklor inom nationerna? Nej, fädernas andsa hvilar här öfver oss, och lätom oss samla vära kraffter, vädja till den mogna ftertanken och fosterlandets häfder, så att modren Svea icke måtte behöfva blygas för oss. Hvad som karakeriserar detta förslag vid en jemförelse med det nuvarande representationssättet är det, att bördsrättens d här blifvit undanträngd af valrättens id6. Ridlerskapet och adeln skall representeras genom val; nen huru dessa val skola ske är ännu en hemlighet; m representanterna skola utses af capita, af riddarwsdirektionen eller konungen, det vet jag ej och kan edan derföre alls icke viljja lemna ridderskapets och delns nuvarande represemtationssätt till pris åt nåonting så obestämdt. Det hvilande förslaget är samällsvådligt, emedan den idle, hvarpå det grundar sig, r den exklusiva valrättenss. Bördsrätten är uräldrig ch grundad i den gudomiliga uppenbarelsens löftesrd. Valrättens id kan deeremot endast efterhand och måningom realiseras efteer som det menskliga samället skrider framåt. Der nu bördsrätten och valitten harmoniskt samverkia, åstadkomma de samällets kraft och välständl. Om endera af dem blir xklusiv och den harmoniska jemvigten störes, då leer det till stora vådor, till revolutionära utbrott af en råa massan. Genom bördsrätten, som försynen jelf utsett, har samhället öfverlätit sig åt Guds föryn; skall den utträngas af valrätten, så upphäfver nan en helig, af Gud grundad rättighet, för att öferlemna allt åt det mernrskliga godtycket, åt intriserna, åt de skiftevis hvfandra öfvermäktiga partirna. At den församling som efter detta förslag kulle komma att representra svenska folket, har man öreslagit namnet Riksnämnd; detta är ett bättre och era svenskt namn, än den är värd och skulle bli det nda nationella, som dem komme att förete; långt impligare vore att karaktierisera densamma såsom en enat af 300 lejda repressentanter. Jag kan aldrig ed min röst bifalla nägoot förslag, hvarigenom naonen frigör sig från allssmäktig Guds styrelse och fverlemnar sina angeläggenheter åt det blinda god.cket. Jag röstar emot deet nu förevarande förslaget, isom alltför mycket revcolutionärt och alltför litet ationellt. Frih. Tornerhjelm: Den som uti den allmänna samanlefnaden kommer i beröring med olika samhälls lasser, yet mer än väl, att den allmänna opinionen om hela Tandet högt krifver en förändrad represention. När en lång och tröttande riksdag nätt sitt it, hyada var då blifvit uträttadt? med undantag af aättebevillnigarne intet eller obetydligt, och detta huru samhälle för sitt vrälstånd och förkofran oundängligen kräfve. reformesr i alla riktningar. Här öreligger nu ett firslag ttill en reform, som visserlien icke uppfyller dt hvrad jag i detta hänseende kulle önska, men docknmebär en öfvergäng till något DU On AA As AA AU MM MM LÄ wN rm mm mc