tt göra alla till viljes, dervidl råkat att bli utan grundsat.
er och karakter. Ett af hwfrvudändamålen med en re.
sentationsförändring vore att gifva representations-
åt de derirån hittills uteslutue. Förslaget upp-
er icke deuna fordran; statens embetsmän crhälla
ingen representationsrätt till följe af sin tjenst, då
likväl rikets tjenst är den grund, hvarpå sjelfva adelns
representationsrätt från början hvilar. I Presteståndet
hade man rikligen inrymt plats åt en klass af tjen-
stemän, nemligen skollärare; men månne befattningen
med skolgossarnes lexor gör mera qvalificerad till del.
tagande i representationen, än beklädandet af staten:
vigtigaste och mest maktppåliggande embeten? Nui
man sålunda ser — fortfor ttalaren med värma — hels
embetsmannaklassen förklaarad ovärdig att såsom sä.
dan bli representerad, måstste icke detta väcka en rätt
vis harm? En stor brist . är den att inga vilkor fö
valbarhet äro stadgade för : adeln; att för att represen.
tera dessa stånd behöfver r man hvyarken veta, vara
eller ega något, då deremmot vissa qvalifikationer äro
bestämda för de andra ståninden. Så länge sjelfskrif-
venheten qvarstär behöfvas s inga dylika bestämmelser,
men då val införas bli dde oundgängliga; då valen
vore alldeles obundna och : dessutom enligt detta för-
slag skulle komma att ske : distriktvis, kunde det lätt
hända att riddarhuset fingge en demokratisk anstryk-
ning. De embetsmän, soom skulle få inträde bland
ridderskapet. och adeln, skkulle nödvändigt ega jord
på landet och blefve såluncda förmodligen till stor del
mera underordnade embettsmän af landt- och jägeri-
staten o. s. v; Det kunde nu lätt hända att dessa
15 nyupptagna medlemmar nitiskt ville visa sig göra
skäl för maten och komma att spela samma rol hos
adeln som de 5 brukspatronerna inom borgareståndet.
Komme ridd. och adeln sålunda att nägot luta ät det
demokratiska hället, så skulle regeringen komma att
lida mänga nederlag i anslags- och lagfrågor. Tal.
hemställde, huruvida ridd. och adeln borde lemna sitt
bifall till ett förslag, som, om det hade blifvit anta-
get, hade kunnat leda till demokrati eller till envälde.
Frih. Cederström R., erinrade den föregående tala-
Jen om det skarpa omdöme han sjelf 1851 uttalat öf-
ver sjelfskrifvenheten; om olägenheterna deraf äro så
stora som hr v. Hartmansdorff förmenat, så borde
han räcka sin hand till att söka få dem afhjelpta ge-
nom nägot förslag, som sträfvar att förmedla och för-
sona de vidt skilda meningarne. Men om hr v. Hart
mansdorff säsom den enda betryggande och tillfreds-
ställande lösning af repressentationsfrägan, för hvilken
han vill offra sin sjelfskrifyenhet, anser det af hr v.
Hartmansdorff sjelf på trrycket utgifna representa-
tionsförslaget, så är det een pligt att upplysa honom
derom att han i sädant fZall troligen alltid kommer
att bekämpa hvarje föränndring i representationen,
emedan hans förslag ickee har att päräkna bifall af
nägon, om än aldrig så rringa fraktion och troligen
icke gillas af någon med undantag af honom sjelf.
De farhägor hr v. Hartsmansdorff uttalat för att
riddarhuset skulle få alltför demokratik anstrykning,
vore i hög grad öfverdrifna. Genom -kouncentration
af sin kraft och sina talenter skulle adeln vinna myc-
ket i anseende och inflytande, och valrätten skulle
otvifvelaktigt till representanter för ståndet kalla de
i offentliga värf erfarnaste och skickligaste. Tala-
ren slutade med en varm uppmaning till ständet att
gifva sitt bifall till förslaget.
. Hr Leijonancker föredrog ett längre skriftligt an-
förande, hvari han yrkade förslagets förkastande.
Frih. Lagerfelt hade varit ledamot af förra riksda-
gens konstitutionsutskott och dä bidragit till att göra
förslaget hvilande samt ville äfven nu lemna sin röst
för detsämma. En förbättring i representationen har
länge varit önskad; vid de försök man hittills gjort
har man ansett det nödigt att rubba den gamla grun-
den och på sätt och vis uppföra en ny samhällsbygg-
nad. Flera dylika förslag hade blifvit gjorda, nägra
hade varit på ständernas bord hvilande och blifvit för-
kastade, och tal. lyckönskade samhället att de i lugn
fått falla. Men hoppet om en förbättring borde icke
i och med detsamma förfalla. Det nu förevarande
förslaget afhjelper de tvennne största bristerna i det
nuvarande representationssöättet: det inrymmer plats åt
de förut orepresenterade- ooch det förenklar arbetsord-
ningen. Med bibehållandee af den gamla grundvalen
Jemnar det tillfälle till fförbättrande och derigenom
äfven till: befästande ef vååra institutioner, som så ofta
varit ett starkt värn för frfriheten. Efter den utgång
frågan redan erhållit i tveenne stånd, vore adelns be-
slut nu icke af så stor viggt; men om förslaget äfven
nu hade fallit, borde det ddock icke anses för framti-
den alldeles öfvergifvet.
Hr Prytz ville rösta för förslaget, icke emedan han
ansåge det i allo förträffligt, utan emedan det dock
innebure ett framåtskridaade på den konstitutionella
banan och ett fullgörande af den förbindelse, ridder-
skape: och adeln iklädt sif alltsedan 1840. Lugn ut-
veckling är god och aflägmar revolutionära omstört-
ningar; det är ock en godkonst att något gifva efter
medan tid är. Genom tt alltför länge och envist
stå stilla, kan man lätt komma ifrån allt hvad
man har.
Hr Estenberg uppläste et längre skriftligt anförande,
som gick ut på, att han ike ville medgifva, att hela
grundvalen för vårt nuvarande samhällslif med ett
penndrag skulle upphäfvas. Är det skäl — frågade
talaren — att egna det ringaste bifall åt förslag,
hvilka såsom detta hvila på principer, dem vi från
vårt säkra vårdtorn här i morden sett föröda samhäl-
lena och utsända förfärligaa brandfacklor inom natio-
nerna? Nej, fädernas andsa hvilar här öfver oss, och
lätom oss samla vära kraffter, vädja till den mogna
ftertanken och fosterlandets häfder, så att modren Svea
icke måtte behöfva blygas för oss. Hvad som karak-
eriserar detta förslag vid en jemförelse med det nu-
varande representationssättet är det, att bördsrättens
d här blifvit undanträngd af valrättens id6. Rid-
lerskapet och adeln skall representeras genom val;
nen huru dessa val skola ske är ännu en hemlighet;
m representanterna skola utses af capita, af riddar-
wsdirektionen eller konungen, det vet jag ej och kan
edan derföre alls icke viljja lemna ridderskapets och
delns nuvarande represemtationssätt till pris åt nå-
onting så obestämdt. Det hvilande förslaget är sam-
ällsvådligt, emedan den idle, hvarpå det grundar sig,
r den exklusiva valrättenss. Bördsrätten är uräldrig
ch grundad i den gudomiliga uppenbarelsens löftes-
rd. Valrättens id kan deeremot endast efterhand och
måningom realiseras efteer som det menskliga sam-
ället skrider framåt. Der nu bördsrätten och val-
itten harmoniskt samverkia, åstadkomma de sam-
ällets kraft och välständl. Om endera af dem blir
xklusiv och den harmoniska jemvigten störes, då le-
er det till stora vådor, till revolutionära utbrott af
en råa massan. Genom bördsrätten, som försynen
jelf utsett, har samhället öfverlätit sig åt Guds för-
yn; skall den utträngas af valrätten, så upphäfver
nan en helig, af Gud grundad rättighet, för att öf-
erlemna allt åt det mernrskliga godtycket, åt intri-
serna, åt de skiftevis hvfandra öfvermäktiga parti-
rna. At den församling som efter detta förslag
kulle komma att representra svenska folket, har man
öreslagit namnet Riksnämnd; detta är ett bättre och
era svenskt namn, än den är värd och skulle bli det
nda nationella, som dem komme att förete; långt
impligare vore att karaktierisera densamma såsom en
enat af 300 lejda repressentanter. Jag kan aldrig
ed min röst bifalla nägoot förslag, hvarigenom na-
onen frigör sig från allssmäktig Guds styrelse och
fverlemnar sina angeläggenheter åt det blinda god-
.cket. Jag röstar emot deet nu förevarande förslaget,
isom alltför mycket revcolutionärt och alltför litet
ationellt.
Frih. Tornerhjelm: Den som uti den allmänna sam-
anlefnaden kommer i beröring med olika samhälls
lasser, yet mer än väl, att den allmänna opinionen
om hela Tandet högt krifver en förändrad represen-
tion. När en lång och tröttande riksdag nätt sitt
it, hyada var då blifvit uträttadt? med undantag af
aättebevillnigarne intet eller obetydligt, och detta
huru samhälle för sitt vrälstånd och förkofran ound-
ängligen kräfve. reformesr i alla riktningar. Här
öreligger nu ett firslag ttill en reform, som visserli-
en icke uppfyller dt hvrad jag i detta hänseende
kulle önska, men docknmebär en öfvergäng till något
DU On AA As AA AU MM MM LÄ wN rm mm
mc