hela representationen mening gjorde sig gällande.
Talaren trodde addition af fyra bråk icke vara kon-
stigare härvidlag än vid prestval och riksdagsmanna
val, der dylika additioner ifrägakomma i längt större
skala. Då talaren framställt detta förslag inom re
formsällskapet möttes han af det svar: att med
aktning för den verkliga förbättring det kunde in
bära, var det dock är 1848 tiugo är f:
ren trodde så mycket heldre rätta tidpunk
inne som man väl kunde antaga att åts
baklänges på de sednare sex ären. Genon
ifrågavarande förslaget vunnes nägra orc
inkallande, ministrarnes deltagande i di
riksnämndens sättande i stället för först
utskottet; att diskussionen till någon del komme
föras på ett rum, den hufvudsakligaste blefve ialla fs
qvar i ständen; hvaremot förlorades den ringa möj-
lighet som nu finnes, att moderera regeringens an-
slagsbegär; men på denna möjlighet satte talare:
ringa värde, ty det hade visat sig gå ganska ledis
med beviljandet af anslag. Svensken var i alla ti
der entusiast, förr i verlden för store män och stor:
handlingar; numera, i saknad deraf — för stora an
slag. Talaren ansåg derföre högst nödvändigt at.
man nägon gäng toge i allvarligt betraktande möjlig
beten att fortfarande utgöra de växande anslagen
Detta trodde han endast kunna ske derigenom alt
nägot gjordes för det ekonomiska välständets förkof-
ran inom landet. Talaren angaf såsom det hvi
förslagets största förtjenst, att det afsig en
behandling af de rent ekonomiska ärendena, hv
hän: hoppades att man, oansedt politiskt skilj
öpinioner, skulle kunna behandla med allt de
dessas vigt fordrade. Emellertid då förslaget r
fallit ansåg talaren, som erinrade sig huruledes ce
annan talare häromdagen påmint ständet att disku
sionen då fördes om påfvens skögg, ingen voterin:
derom borde komma i fråga, hvadan talaren så myc
ket heldre föreslog betänkandets liggande till hand
lingarne som den möjligen blifvande voteringen i all:
fall icke visade nägonting med hänsyn till hvad d
vöoterande kunde tänka i en dylik fråga härnäst.
(Hr Wallenberg deltog ej i voteringen.)
Hr Gråå hade, lika med hr Wiern och fere, yttra
sig emot förslaget för tre är sedan, och hade cj fun
nit att det sedan dess blifvit bättre. Det kunde vis
serligen innebära förbättringar i ätskilliga punkter
men då det ej var tillåtet att utgallra dessa, och d
bristerna i sä hög grad öfvervigde förtjensterna, an
såg han det böra förkastas. I afseende på hva
borgareständet vill, ansäg tal. ständet hafva
ganska tydligt gifvit sådant tillkänna. Han rö
emot, emedan han trodde, att det förevarande för
slagets antagande skulle omintetgöra all mjjli
till en framtida förändring.
Hr Rooth tillkännagaf sig instämma uti hvad hr
Ekenman, Kock och Wern yttrat för bifall.
Sedan derefter hr Lundh yttrat sig ämna rösta fö
afslag, förklarades öfverläggningen slutad och ma
skred till voteripg med den utgäng vi redan omför
mält.