stone en grundsats, en theori. Hvem kian ock bk strida riktigheten af denna grundsats och huru lyc ligt det sambälle, der denna rege: utgör wilkoret f alla förbättringar! Hvilken allmän upplyssning sk: icke finnas der, hvarest reformerne tillväägabrings endast i följd af allas påfordran, och huruu skall ic detta samhälle på en gång med jättesteg I hinna sp sen af kultur och bildning! och för detta hherrliga m finnes endast ett enda litet vilkor, att allasis mening förena sig i en. Det sker eljest vanliggen, för taga saken allvarsamt, endast der alla mereningar ty: na; då räder en mening öfver, om icke hos, alla. Dessa punkter, deri alla skola sammadnstätämma, är att orepresenterade finnas, hvilka rättvislsligen bö hafva rum inom representationen; att den nuvaran arbetsordningen, som vållar långsamhet ocieh splittri! vid ärendenas behandling, tarfvar en förärändring; konungens rådgifvare böra äga tillträde vidd represe tationens förhandlingar; och att en reformi erfordras utskottsbildningen jemte ändringar uti de för beslu fattande nu gällande föreskrifter, i följd hvaraf fö stärkta utskottet är en nödvändighet. Låtom oss nu tillse, om man verkligen gifvit elle rättare erbjudit hvad man velat, eller, med andra ord hvad man verkligen har erbjudit. De hufvudsakligaste förändringarne förslaget inne fattar äro följande: 1:o Att ridderskapet och adeln genom val utse sin: representanter. 2:0 Att biskoparne upphöra att vara representan ter, derest de ej väljas af presterne. 3:o Att åtskillige medborgare, som ej nu äro val bare eller valberättigade, erhällit en sådan rätt, oc! blifvit förenade med de nuvarande stånden. 4:0 Att ett lika antal ledamöter blifvit bestämd för hvartdera af de 4 stånden eller 75 fö hvarje. 5:o Att besvär öfver val till riksdagsman pröfva: af högsta domstolen, såsom enda instans. 6:0 Att särskilda ordningar, afseende jemväl ord ningen vid valen, antagas af hvarje stånd met konungens fastställelse, men icke få ändras utan ge nom ståndets likalydande beslut å 2:ne riksdagar ocl med vilkor af konungens gillande. 7:0 Att representationens arbetsordning försvinne ur grundlagen, och att denna ordning anttages af ri kets ständer på sätt, som gäller för civillsagen. 8:0 Att samtlige riksstånden tillsätta hvvar sine sc kreterare, likasom riksnämnden. 9:0 Att utskottsbildningen i allmänhet 1 blifvit hän förd till arbetsordningen. 10:o Att ledamot af statsrådet äger titillträde til riksnämnden. 11:o Att väckt fråga kan, utan remiss till utskott, nedläcgas, om ?, af närvarande ledamöterne det besluta. 12:o Att riksnämnden ej må fatta beslut, om icke öfver hälften af nämndens ledamöter äro närvarande. 13:o Att konungens proposition om statsverkets behof och om bevillningen skall atiemnas inom 8 dagar efter riksdagens öppnande. 14:0 Att konstitutionsnämnden, som företräder nu varande konstitutionsutskottet, erhållit rätt att afgöra alla tvistefrågor om ärendenas formella behandling 15:0 Att motionstiden för riksdagsmän är inskränkt till 14 dagar efter riksdagens öppnande. 16 o Att ständernes alla beslut meddelas konungen skriftligen. 17:0 Att ständerne, först under namn aff riksnämndå, skola behandla ärenderne gemensamt, ockh att såsom allmän regel gäller, att ärenderne derrefter skol undergå en förnyad pröfning särskildt i hhvarje stånd. 18:o Att de närmare bestämmelserne i ) nyssnämnde hänseende föranleda dertill, att riksnämnadens beslut, fattadt med enkel pluralitet gäller för afslasg af enskild motion ; likaledes för antagande till mvilande, af konungens proposition i grundlagsfrägor; att riksnämnuens beslut, fattadt med pluralitet af minst ?,:delar gäller för afslag af alla konungens propositioner, framställde vid samma riksdag ; äfve som för bifall af alla frågor, som afgöras genom tre ständs beslut; att alla ärender, som icke sälunda blifvit afgjorda, äfvensom de, som, churu af riksnämnden bitallne, icke bero af tre stånds beslut, skola hemmställas till pröfning af de särskilde stånden; att derest ständen sedermera stadna tvvä emot två, förslaget, likasom nu, förfaller; men att, om det angår statsregleringern eller eljest icke kan förfalla och två stånd stadna nmot tvä, der mening gäller, som med nämndens besklut öfverensstämmer. 19:o Att vid pröfning i stånden af riiksnämndens likasom andra nämnders förslag, detsamma ska framställas till antagande eller förkastande utan förändring. 20:0 Att, iföljd häraf förslag till ändringar i grundlagen, hvilka ej framställas af konungen, icke kunnz blifva hvilande till antagande, utan att minst ?; af nämnden eller ock tre stånd sådant mecgifva. 21:o Att konungen är befriad från skyldigheten att gifva skäl för afslag å de af ständerne gjorde hemställanden om grundlagsförändringar. Så vidt jag kunnat utröna, innefatta desse nu nämndr bestämmelser de hufvudsakligaste förändringarne i de nu gällande grundlagarne; och anser jag mig nära nog hafva framställt allt hvad det nya förslaget innchåller utöfver nu gällande lag, då jag tillägger, at åt-adeln väl förbehållits rättighet att tiillsätta ordförande uti konstitutionsnämnden och aandre dylika nämnder, men att konungens val af oordförande uti riksnämnden icke är inskränkt, med afseeende på dennes stånd; att konstitutionsnämndens utldåtande huru vida statsrådets ledamöter förverkat stitändernas förtroende icke skall föredragas i riksnämnnden, utan endast i ståndens plena, och att sådana frrågor ej eller få väckas i riksnämnden ; att beloppet :af det under håll, hvartill riksdagsman är berättigad, bör bestämmas i ståndsordningen; att vid talmansöfverläggnin garne en af hvarje stånd och fyraaf riksnämnden utsedde personer deltaga i öfverenskommelserna; at lagförslag, som blifvit i särskildte afdelningar föredraget, derefter skall framställas till antagande eller förkastande i sin helhet; att justering af besluten skall ske i stånden, enligt riksnämndens förslag ; att grundlagsfrågor blifvit hänförde till dem, öfver hvilka statsrådets samtlige ledamöter böra sig yttra; au högsta domstolens yttrande bör inhemtas, innan konun gen framställer eller antager förslag till Yagförändrin gar och att krigslagarne i viss mån bliifvit hänförde till allmänna lagar. Den första omständighet, som erbjudder sig för upp märksambheten, är den, att förslaget lemnnar mera, än hvad motiverna utmärka, eller medför upphörande a! alla hittills bestämde rättigheter för vvissa personer och embetsmän att utan val ingå i reppresentationen, och att den så kallade sjelfskrifvenheteen således försvinner för representanter. Den öfvergår deremot i stället till valmän, hvilka åtminstone kunna erhålla denna egenskap eller denna rätt endast genom börden. Såsom grundsats eller regel är detta visserligen icke nägot-att klandra, utan tvertom, men i förhållande till alla de öfrige representerade framstår denna adelns rätt icke såsom regel, utan såsom un dantag. Emedlertid är det godt, att den vigtiga principen vinner något erkännande, att den får wutöfva nägon verkan och att den icke helt och hullet försvinner. Adeln har, om icke i värt, ätrinstone i de fleste samhällen, under en föregående td varit i besittning af alla de r. er, som tilllkommo fol gemensamt, och då öfriga medborgarelklasserne i tillfälle att göra gäl sin rätt ttill deltag deri, så vore det icke kvärdt, om sjelfva rättigheterne inskränktes, både för adeln och för det öfrigt folket, utan tvertom att rättigheterna bibehållas oförryckte, men komma alla till godo. Såsom en företrädesrättighet tillkommer denza förmän icke adeln, utom säsom en naturlig rätt, derpå alla äga anspråk. Den bör således icke borttagas, för att orättvisan skall blifva konseqvent, och jag anser alltså säsom cn förbättring att adeln skall välja sina repmes utanter, och såsom en för.el att något hinder icke I 1 dela hvar j nan, son gen å hvarpå Lb fullt a