mm :m Tr -r BB EPO MM BYAR
frjordt, det dock var af vigt att en hvar ut-
mening, på det att man mätte blifva i till-
ara hvad sora nu är borgareståndets me-
hade med leds-ad hört att ett ständ re-
utan diskuss on, hvarigenom mn blifvit satt
; få veta hurudana detta stånds åsigter voro.
get angick, hade talaren vid förra
mäga bestridt att det skulle blifva
edan han trodde att någon representa-
; eger landets föriroende, ej kan bildas annorlure
m samfilda val, men dä förslaget nu är
finner man sig på en annan ständpunkt,
r har att tillse om det ej kan utgöra en öfs
tl ett bättre. Näst samfälda val, är fyr-
ns upphöäfvande det vigtigaste mäl man har
träfr De stora fördelarne deraf skulle
la i representanternas alla förhållanden,
ngamakten, som till nationen och till hvar-
2 inbördes. DÅ representationen arbetar på fyra
lemnas allmänt rum för den misstankan att
fdelning ledes af ständsintressen. En enda
I ig, den mä i öfrigt vara hurudan som helst,
f deremot ett heelt annat inflytande än en på fyra
alrem fördelad repressentation. Den skall ofelbart kun-
-Ina verka mycket :mer på konungamakten. Medgif-
- vandet af ratt till iinträde i riksförsamlingen för stats-
-lräden skulle dessutom innebära detsamma som en
. I skyldighet, hvilken de ej skule kunna undandraga
-Isig. Då nu ofta sakkunskap brister på det ena stäl-
-Ilet i en fråga, på det andra i en annan, utan att
t) man kan tillgodogöra sig den som på andra häll fin-
-Ines, skulle deremot genom öfverläggningarne på ett
elrum ingen upplysning gå förlorad, och det inflytande
i
som borgareståndet skulle vinna, säsom- bestående af
i det allmänna lifvets förhällanden bildade och er-
-Ifarne män, blefve mycket stort. Af ännu större vigt
cjvore denna förändring i afseende på representatio-
nens förhållande till nationen. Man fäster sig nu
endast vid deras beslut, som anses närmast represen-
tera egna intressen. Föremålen för ständens öfver-
läggningar äro ock till en stor del okända för folket.
Tidni e hinna ej fullst ndigt redogöra för de på
Ida käll bedrifna förhandlingarne, utan må-
-I ste vka sig att referera nummer och rubriker
-Iker på utskottens betänkanden Med huru mycket
lifigare intresse skulle man icke deremot följa en
enda församlings öfverläggningar! Af alla dessa
skäl, ämnade talaren rösta för det hyilande för-
slaget säsom en öfvergängsåtgärd. Af de fram-
dragna motskälen upptog hr Weern derefter nägra,
bland annat dem som gälde valordningarne; anseende
Ihan så stor makt ej ligga häruppä, då hufvudsaken
. vore att fyrdelningen upphäfdes. På hr Stolpes an-
märkning, att man skulle få ett vädligt enkammar-
Isystem, genmälde tal. att ett sådant, oaktadt fyrdel-
I ningen, redan existerar genom den samtida behand-
Ilingen af ärendena, och enär den ena kammaren ej
har att pröfva den andras ätgärder. Förklarande slut-
illigen ta äsigt vara, att borgareständet, om det
Isasom en öfvergängsätgärd antager förevarande för-
slag, derigenom ej frängär sina principer, och om det
PI förkastar detsamma, sä sker det emedan mycket deri
var ofullständigt. s
) Hr Rinman inståmde hufvudsakligen med hr Weern
och gaf tillkänna att ban önskade bifall.
Hr Ekehmd ville äfven förslagets antagande säsom
en öfrergängsätgärd
Hr Wallenberg ansäg för sin del skäligt, att ehuru
frågan för denna gåingen fallit, åtminstone de, hvilka för
få gen voro representanter begagnade tillfället
gifva sina åsigter tillkänna uti landets vigtigaste
fråga. Talaren hade varit medlem af 1848 Ers ro-
formsällskap hvarest, enligt hans förmenande, denna
fråga blifvit mäångsidigare belyst och bättre utredd
in inom något riksstånd. Lå sådant endast kuude
: a deraf, att reform fet den tiden utgjot-
medlemmar af atla fyra riksstånden, jemte nä-
resenterade, så trodde talaren den slutsais
a mycket vore vunnet om
ett rum. Under denna
ertygelse om företrä-
ed den så kallade
mot att rvalbar-
inkt, ej sättas i
tid hade talar
det af samfäldta wal i je
personlighetsprinceipen, ir Å
heten skulle vara fullkomligt o
beroende af förmögenhet, examin fullmakt eller
boningsort — blort af de väljandes förtroende.
Men för att vinna hvad man söker, mäste man
skärskåda hvad man har. Man har förut betraktat
vårt representationssätt från statsrättslig-politisk och
2konomisk synpunkt. Talaren ville se dem ur arithmetisk
synpunkt. Det visade sig då att vi egde ej ett fyr-
KAN stem i den mening scm man vanligen ta-
lade om tvåkammarsystemet, det vill säga den ena
kammaren öfver don andra med grauskningsrätt af
der fattade beslut. Utan vi bade ett verkligt enkam-
marsystem, bestående af fyra hela röster, en för hvarje
af de fyra ständ Men enär rösträtten utöfvas på
det sätt att ni etens inom ett stånd afgifna me-
uing gälla 1ör hela ständet, så blefte minori-
.etens röst icke allenast underiryckt, utan rentf upp
agen som om den afgifvits för majoritetens mening.
Detta om förtryckta minoriteter; men så konstmessigt
var det närvarande inrättadt, att äfven majoriteter
inom rikets ständer begvämligen kunde af minoritet
törtryckas och minoritet tillfölje deraf hämma all ut-
veckling, allt framätskridande.
För att ästadkomma en grundlagsförändring fordras
de fyra ständens enstämmiga beslut; för att afslä en
frågasatt dylik förändring tarfvas endast ett kalft
stånd, gynnadt af den förseglade sedelns bedröfliga
ottospel. Om man nu antager att samma grundlags-
rändring blifvit utan skiljaktighet gillad af tre och
ett halft stånd, så finner man att det erfordras blott
en åttondedel eller tolf och en half precent af hela
epresentationen för att hindra all gröndlagsförändring.
uroledes man under sådane förhallanden kunde tänka
på genomförandet at någon mera genomgripande för-
indring, innan man förbättrat arbetssättet, kunde ta-
aren för sin del icke fatta, såvida man ej ville en
omstörtning.
1 motsats härtill kan ett grundlagsförslag gå ige-
om med den obetydligaste pluralitet. Föreställom
ss att i alla fyra stånden meningarne voro så de-
ade att i hvarje stånd halfva ständet gynnadt af
örseglade sedeln biföll förändringen. Man finner då
tt alla fyra ständen antagit densamma; men egentligen
aladt och noga räknadt är det endast fyra- halfra
tänd lika med två hela samt en obetydlig fraktion,
et vill säga något öfver femtio procent. Häraf är
et klart att under vissa omständigheter kan tolf öch
n halj procent lyckas förhindra hvad under andra
yrationio och en half procent af hela representationen
lott fåfängt försökt. Det föreföll talaren opraktiskt
tt under sådana förhållanden tänka på någon rubb-
ing i representationsrätten, huru gerna än talaren med-
af de nu orepresenterades billiga anspråk på delak-
ighet i landets representation. Men det kunde väl
j bestridas, att den nuvarande representationen in-
efattade tillräck bäde praktiska och theoretiska
sigter, för at igt och på ett för det allmänna
illfredsställande satt fylla sitt kall. Arbetsordningen
tgjorde enda hindret och talaren ansäg redan 1848, att
samma syftning med hvad nu blifvit föreslaget första
mtankan måste riktas på en förbättrad arbetsordning.
alaren som den tiden var orepresenterad uppgaf inom
eformsällskapet ett enkelt satt att finna hvad han
jkte. Säsom thes hade talaren för sig uppställt:
Att majoritet inom viksstånd ej finge ander något
Ikor rösta för minoritet; att majoritet inom hela re-
resentationen icke kunde undertryekas; att allt det
uktlösa arbete som nu slösas på frågor i hvilka trå
ånd stanna mot två kunde undvikas; att diskussionen
ulle föras på ett rum; alt alla förstärkta utskott
le göras obehöfl-ga och ändtligen: att ella förse
2e sedlar från representationen bannlystes. Deita bade
laren funnit möjligt utan att inkräkta de närvaran-
representationsrätt kvarken på det hela eller i an-
e till det gånd en representant tillhörde.
det inde vinnas derigenom att riksstånden
ade på ett rum, men voterade ståndri.
er utgöra fyra hela röster så måste
de till sin etcr-
yra ständen hvilka
och de fyra Dh