mm :m Tr -r BB EPO MM BYAR frjordt, det dock var af vigt att en hvar utmening, på det att man mätte blifva i tillara hvad sora nu är borgareståndets mehade med leds-ad hört att ett ständ reutan diskuss on, hvarigenom mn blifvit satt ; få veta hurudana detta stånds åsigter voro. get angick, hade talaren vid förra mäga bestridt att det skulle blifva edan han trodde att någon representa; eger landets föriroende, ej kan bildas annorlure m samfilda val, men dä förslaget nu är finner man sig på en annan ständpunkt, r har att tillse om det ej kan utgöra en öfs tl ett bättre. Näst samfälda val, är fyrns upphöäfvande det vigtigaste mäl man har träfr De stora fördelarne deraf skulle la i representanternas alla förhållanden, ngamakten, som till nationen och till hvar2 inbördes. DÅ representationen arbetar på fyra lemnas allmänt rum för den misstankan att fdelning ledes af ständsintressen. En enda I ig, den mä i öfrigt vara hurudan som helst, f deremot ett heelt annat inflytande än en på fyra alrem fördelad repressentation. Den skall ofelbart kun-Ina verka mycket :mer på konungamakten. Medgifvandet af ratt till iinträde i riksförsamlingen för stats-lräden skulle dessutom innebära detsamma som en . I skyldighet, hvilken de ej skule kunna undandraga -Isig. Då nu ofta sakkunskap brister på det ena stäl-Ilet i en fråga, på det andra i en annan, utan att t) man kan tillgodogöra sig den som på andra häll fin-Ines, skulle deremot genom öfverläggningarne på ett elrum ingen upplysning gå förlorad, och det inflytande i som borgareståndet skulle vinna, säsombestående af i det allmänna lifvets förhällanden bildade och er-Ifarne män, blefve mycket stort. Af ännu större vigt cjvore denna förändring i afseende på representationens förhållande till nationen. Man fäster sig nu endast vid deras beslut, som anses närmast representera egna intressen. Föremålen för ständens öfverläggningar äro ock till en stor del okända för folket. Tidni e hinna ej fullst ndigt redogöra för de på Ida käll bedrifna förhandlingarne, utan må-I ste vka sig att referera nummer och rubriker -Iker på utskottens betänkanden Med huru mycket lifigare intresse skulle man icke deremot följa en enda församlings öfverläggningar! Af alla dessa skäl, ämnade talaren rösta för det hyilande förslaget säsom en öfvergängsåtgärd. Af de framdragna motskälen upptog hr Weern derefter nägra, bland annat dem som gälde valordningarne; anseende Ihan så stor makt ej ligga häruppä, då hufvudsaken . vore att fyrdelningen upphäfdes. På hr Stolpes anmärkning, att man skulle få ett vädligt enkammarIsystem, genmälde tal. att ett sådant, oaktadt fyrdelI ningen, redan existerar genom den samtida behandIlingen af ärendena, och enär den ena kammaren ej har att pröfva den andras ätgärder. Förklarande slutilligen ta äsigt vara, att borgareständet, om det Isasom en öfvergängsätgärd antager förevarande förslag, derigenom ej frängär sina principer, och om det PI förkastar detsamma, sä sker det emedan mycket deri var ofullständigt. s ) Hr Rinman inståmde hufvudsakligen med hr Weern och gaf tillkänna att ban önskade bifall. Hr Ekehmd ville äfven förslagets antagande säsom en öfrergängsätgärd Hr Wallenberg ansäg för sin del skäligt, att ehuru frågan för denna gåingen fallit, åtminstone de, hvilka för få gen voro representanter begagnade tillfället gifva sina åsigter tillkänna uti landets vigtigaste fråga. Talaren hade varit medlem af 1848 Ers roformsällskap hvarest, enligt hans förmenande, denna fråga blifvit mäångsidigare belyst och bättre utredd in inom något riksstånd. Lå sådant endast kuude : a deraf, att reform fet den tiden utgjotmedlemmar af atla fyra riksstånden, jemte näresenterade, så trodde talaren den slutsais a mycket vore vunnet om ett rum. Under denna ertygelse om företräed den så kallade mot att rvalbarinkt, ej sättas i tid hade talar det af samfäldta wal i je personlighetsprinceipen, ir Å heten skulle vara fullkomligt o beroende af förmögenhet, examin fullmakt eller boningsort — blort af de väljandes förtroende. Men för att vinna hvad man söker, mäste man skärskåda hvad man har. Man har förut betraktat vårt representationssätt från statsrättslig-politisk och 2konomisk synpunkt. Talaren ville se dem ur arithmetisk synpunkt. Det visade sig då att vi egde ej ett fyrKAN stem i den mening scm man vanligen talade om tvåkammarsystemet, det vill säga den ena kammaren öfver don andra med grauskningsrätt af der fattade beslut. Utan vi bade ett verkligt enkammarsystem, bestående af fyra hela röster, en för hvarje af de fyra ständ Men enär rösträtten utöfvas på det sätt att ni etens inom ett stånd afgifna meuing gälla 1ör hela ständet, så blefte minori.etens röst icke allenast underiryckt, utan rentf upp agen som om den afgifvits för majoritetens mening. Detta om förtryckta minoriteter; men så konstmessigt var det närvarande inrättadt, att äfven majoriteter inom rikets ständer begvämligen kunde af minoritet törtryckas och minoritet tillfölje deraf hämma all utveckling, allt framätskridande. För att ästadkomma en grundlagsförändring fordras de fyra ständens enstämmiga beslut; för att afslä en frågasatt dylik förändring tarfvas endast ett kalft stånd, gynnadt af den förseglade sedelns bedröfliga ottospel. Om man nu antager att samma grundlagsrändring blifvit utan skiljaktighet gillad af tre och ett halft stånd, så finner man att det erfordras blott en åttondedel eller tolf och en half precent af hela epresentationen för att hindra all gröndlagsförändring. uroledes man under sådane förhallanden kunde tänka på genomförandet at någon mera genomgripande förindring, innan man förbättrat arbetssättet, kunde taaren för sin del icke fatta, såvida man ej ville en omstörtning. 1 motsats härtill kan ett grundlagsförslag gå igeom med den obetydligaste pluralitet. Föreställom ss att i alla fyra stånden meningarne voro så deade att i hvarje stånd halfva ständet gynnadt af örseglade sedeln biföll förändringen. Man finner då tt alla fyra ständen antagit densamma; men egentligen aladt och noga räknadt är det endast fyrahalfra tänd lika med två hela samt en obetydlig fraktion, et vill säga något öfver femtio procent. Häraf är et klart att under vissa omständigheter kan tolf öch n halj procent lyckas förhindra hvad under andra yrationio och en half procent af hela representationen lott fåfängt försökt. Det föreföll talaren opraktiskt tt under sådana förhållanden tänka på någon rubbing i representationsrätten, huru gerna än talaren medaf de nu orepresenterades billiga anspråk på delakighet i landets representation. Men det kunde väl j bestridas, att den nuvarande representationen inefattade tillräck bäde praktiska och theoretiska sigter, för at igt och på ett för det allmänna illfredsställande satt fylla sitt kall. Arbetsordningen tgjorde enda hindret och talaren ansäg redan 1848, att samma syftning med hvad nu blifvit föreslaget första mtankan måste riktas på en förbättrad arbetsordning. alaren som den tiden var orepresenterad uppgaf inom eformsällskapet ett enkelt satt att finna hvad han jkte. Säsom thes hade talaren för sig uppställt: Att majoritet inom viksstånd ej finge ander något Ikor rösta för minoritet; att majoritet inom hela reresentationen icke kunde undertryekas; att allt det uktlösa arbete som nu slösas på frågor i hvilka trå ånd stanna mot två kunde undvikas; att diskussionen ulle föras på ett rum; alt alla förstärkta utskott le göras obehöfl-ga och ändtligen: att ella förse 2e sedlar från representationen bannlystes. Deita bade laren funnit möjligt utan att inkräkta de närvaranrepresentationsrätt kvarken på det hela eller i ane till det gånd en representant tillhörde. det inde vinnas derigenom att riksstånden ade på ett rum, men voterade ståndri. er utgöra fyra hela röster så måste de till sin etcryra ständen hvilka och de fyra Dh