representanter, men duger icke, der folkets delaktighet i styrelsen är en sanning, och der statsmakternes inbördes förhällande eger jemnvigt. Äfven detta reaktionära stadgande. bidrager till förslagets förkastande. Af de öfriga stadganden, som förslaget innehäller, torde egentligen endast 2:ne förtjena att särskildt granskas, nemligen det ena, att det så kallade decharge-betänkandet, som af konstitutionsnämnden afgifves, icke får föredragas i riksnämnden eller yrkande beträffande statsrådens ansvarighet der framställas, och att justering af alla utgående beslut-skall ske i ständen. Den der riksnämnden må-ts vara en farlig samling, då någon direkt undersök af re geringens handlingar icke der får ega rum. Riksnämndens beslut, der de gälla utan hemställan till ständen, böra väl ock af riksnämnden justeras, då meningen icke kan vara att innehället skall kunna justeras kort i stånden, derest beslutet för majoriteten inom nägot stånd är mindre behagligt. Slutligen bör det ieke alldeles förbigås, att adeln skall tillsätta ordförande i alla nämnder. När det kommer till arbetsordningen, skall väl försök ske att få samma föreskrift för utskotten; och till räga på allt, så har man icke glömt sjelfva landtmarskalken, om än han fätt maka åt sig nägot i sin ställning. Innan jag öfvergär till framställningen af de slut satser, hvartill granskningen af förslaget ledt mig, anser jag mig böra anföra några exempel af fermella egenheter, af tvetydigheter i uttryck och af wmotsägelse mellan särskilda föreskrifter. Såsom en egenhet, hyars verkan jag icke ens vill tilltro mig att belöma, anser jag stadgandet i 425 4 mom., att vid pröfningen af nymnds f skall framställas till antagande eler förkastande förändring. Om nu konstitutionsnämnden, ligt, föreslär en tacksamhetsadress till statsräden, och detta förslag framställes till antagande eller förkastande, men förkastas, hvad skall derpå följa? Aterremiss till nämnd kan icke ega rum. Den föreslagna dechargen är förkastad, och kan således ej eller be viljas. Ständernes beslut om anmälan efter 107 är fattadt på indirekt väg, men aldrig kan den erhålla någon form, aldrig bäras till konungen. Männe detta är meni Frågan är nog vigtig, att förtjena ett all pegrundande. Vidare är ja en tveksam, om med nämnds slag i det ande momentet äfven menas snämnden. föregående m f ar säledes all anled ning antaga, ljande afses; men riksnämnd sifver inga förslager, den hemställer beslut. Man vet således icke hvad rätta meningen är. Stadgandet i1482 mom., att i stinden endast e frågor, som E ståndens enskilda besvär er emot 30 2 mom., som att i ständens plena, men ej i riksnämnden, s frågor afseende anmärkningar mot konunstatsråd. då nde beslut ämnd, som nes icke och kan ej andens oli ka antal Ett deremot tärkt utskott att af, knappast den nuvarand en beträffade, afg inan älldes konungen, men utskat-j! agct ej är Jag, förrsak skulle, hvad s sjelfva förslaget unde vet har i tänkt d in det af konunge icke komma öf saken slutligen kan bjelpa konstituerande församling. I varit bös uvnorlunda, än por ur en dant fall hade det at utskottet föreslagit en sädan så godtli Jag vill icke trötta med mera i detta afseende, vaktadt anledningar dertill ej saknas. Jag här nu sä kort som möjbgt, efter min förmåga sranskat det ifrågavarande förslaget. Jag har dervid itsått från förslagets egen ståndpunkt, och erkänt le förbättringar, förslaget ofelbart innefattar och jemäl sökt ursäkter för de brister som tilihöra förslaget i fall, der de antagna principerna bort föra till re eftergifter, till mera omfattande förbättringar. närvid hufvudsakligen afsett, att undgå den else, som så ofta framkastas mot de så kalberale, att man ieke vill taga hvad som erbju redligt erkänna det goda, om man ieke kan allt, och att allt förkastas utan undersökning, närih t härflyter från det konservativa partiet s har ke eller sysselsatt mig med teorier, utan jag har uteslutande hällit mig till frågan; på ett, som jag ror, fullkomligen både praktiskt och opartiskt sätt. tesultaten af denna undersökning visa ock att jag! z nsett alla de afsedda förbättringarne böra anta velat förkasta förslaget, d tå t en att jemte rbättringar, göra inskränkningar i de rättigheter, om nu tillkomma representationen, och att göra Sendet af förbättringarne derefter svårare, et 1 nu är; med ett ord, det verkliga reaktionära i r hvad som hindrar mig att antaga deia amma. Ehuru jag således, om dessa hinder vtagunde icke förefunnes, ansett mig ma min röst, bör jag dock icke i allt fall skett eudast under fö rdningarne kunnat så uppgö biifvit bi 1 ivom a adem fa rs, a fs, a 2 prestestånc inden. dnom: as efter hemmanni i sjolva verket torde val se utan omgång af röstberäkning, och oftast en öftIse bestämma valet. Det är således hutn inom borgareständet, som den nya standsätt, och om änuu håga inom detta stånd för den lika rösträtn skulle finnas, så är det vida bättre, att ständet irkastar hela det nuvarande förslaget, än antager det, ed bibehållande af en graderad röstskala, hv essutom knappast på nägot sätt kan vinna tillämpng eller inpassas i systemet. Det mäste nemligen as och noga besinnas, att detta fö ag, somå behåller ståndsindelningen, icke för en öfvergång Il en förnuftigare och billigare grund för representionen lemnar nägon annan utväg, än den, som åndsordningarne kan komma att erbjuda, och att, n rösträttens likhet inom alla stånden icke kan tilligabringa en upplösning af dessa, säsom grund för!g: presentationsrätten, ståndsiden genom förslaget uner i styrka, och att alltså det sedermera blir svå-re re att åstadkomma en förändring i grunden för re-sl: esentationsrätten, dertill dock borgareståndet alltid räfvat och, som jag hoppas, äfven nu sträfvar, samt; bo it framgent kommer att sträfva med det allvar och ta n ihärdighet, som berättiga till det hopp, att den:c dvändiga uppoffringen af detta förslag i sjelfvals rket icke skall medföra ett fördröjdt uppfyllande! nationens varmaste önskningar och största behof.! Br Hagman yttrade sig likaledes i ett skriftligt an-i rande emot förslaget. Att icke tala om den all; in änt förkastade st: ändsindelningens bibehållande, ani g tal. först falla i ögonen att valordningarne äro! eslutne, i stället att de bordt intagas i gr undlagen, j derförutan är det omöjligt för representanten attj er räkna riksdagens sammansättning. Hvad särskildt )nm rgarestindet angår, är det omöjligt att utröna huru inga verkliga borgare skulle deri ingå. Dessu om nas i förslaget flera stadganden af reaktionär syftng och tal. Srkade derför afslag. 1 äfven ett skriftligt anförande, deri ippdrog en historik öfver reprentationsfrågans öden och de a representationsrslagens uppko UN Fal var öfvertygad, lat t det förevarande för dels, sina ngares öde, men famn 5 t han, på f: tire än det i etta bättre ansig nheten upphiiv t som ii ocl