RaSvill tj EUC CH MduUusd aldre personer, sasom Ia
kare, kapitalister med flire, som ej äga fastighet
Visserligen mi det vara betänkligt nog, att det fin-
nes någon, som är af den mening, att dessa nu nämnde
böra frun representationsrätt uteslutas, mem nägot
rimligt skäl för en sådan mening synes det dock
som man hade rätt att fordra. En princip, en grund-
sats, och icke ett hugskott hos en eller flere enskilte
personer, synes väl böra livga till grund för statens
vigtigaste lagar. Om nu såsom en sådan princip
ttlskall anses, att de, som skola representeras, böra äga
t- fastighet i stad eller på landet, eller ock drifva bor-
gerligt yrke, så kan man väl derpå grunda en he!
hop af de nya stadganderne, men huru kan man för-
ena att skollärare skulle äga representationsrätt, mer
icke andre tjenstemän och jemväl andre lärde. Ut-
gjorde bildningen grunden för de förres represen-
tationsrätt, så bör den väl eller icke saknas hos de
öfrige, och måste hos dem dessutom vara förenad
med duglighet i allmänna värf, deraf skollärare och
vetenskapsmän icke företrädesvis kunna vara i be-
sittning. Ar deremot icke eller bildningen en grund
för representationen, måhända emedan den alltid är
och blir personlig, utan utgör lärarnes egenskap af
tjenstemän grunden för deras representationsrätt, så
synes det väl som om statstjenst skulle vara lika god
grund i det ena fallet, som i det andra. Mina för-
sök, att utfinna den rätta grunden, lära dock icke
leda till något resultat; men dä jag föresatt mig att
se saken fran förslagets egen synpunkt, torde jag väl
få nöja mig med den förklaringsgrund, som jag för-
modar vara den enda man har att erbjuda, eller den,
Jatt då en hvar embets- eller tjensteman kan vinna
J rösträtt, endast han förvärfvar sig fastighet i stad
eller på landet, uteslutningen icke är af särdeles vigt,
likasom att presterne icke kunnat förmäs att maka
ät sig för någon annan bildning, än den, som egnasl.
åt undervisningen, och att det säledes icke varit möj- l:
ligt att, med bibehållande af ståndsindelningen, ge-
nomföra en större utsträckning af representationsrät-
ten i detta hänseende. i
Den rättvisa, som vill bereda rum inom represen- .
tationen åt de orepresenterade, har dock något merz
att ästadkomma, än att skaffa dem rösträtt. -S: li
länge ståndsordningen bibehälles, är det icke nog attle
alla eller åtminstone de fleste finna plats, utan frå-lc
gan blir ock, om de få utöfra det inflytande på re-l:
I presentationens sammansättning och bildning, som dem li
tillkommer i förbällande till de öfrige, allt efter den li
lolika grund, som antages för representationsrätten, !
G
j
q
A
S
vare sig ägande rätt till fast egendom, annan för
mögenhet, bildning, statstjenst eller hvad annan grund
som helst. Dä valen icke äro allmänna och samfil
råk så billigt, att till och med d.
mest konservative medgifvit behörigheten deraf. Huru
fyller förslaget detta anspråk? Alla ofrälse em
betsmän, som innehafva kunglig fullmakt, äro enligt åh
förslaget att anse såsom tillhörande adeln, emedan Ju
förslaget, i afseende på dem, vore i strid med siglo
selft, om det icke förutsatte att det berodde på den. li
att förskaffa sig rösträtt inom adeln. De hafva doch yv
icke fått mera än en fjerdedel i adelns representa-f
tionsrätt. Möjligen befinner sig detta antal i ett min-1
Ire origtigt förhallande än jag föreställer mig: mer ly
leremot kan det icke försvaras, att desse fåtalige lp
sjenstemän erh illa en representationsrätt motsvarande Ju
en fjerdedel af den som tilllommer hela bondestän-u
det, icke endast sådant det nu är, utan sådant de:lj
skulle komma att blifva. En lika orimlig proportior ?
förefinnes mellan den rätt, som tillagts lärarne vid d: i
offentliga läroverken jemte ledamöter af några ako-jn
demier, i förhållande till borg.re- och bondeständen. ln
Jag förutser ock, att ingen skall söka försvara dessa ll
förhållanden. De härflyta, siger man troligen, fi
ståndsindelningen, som aldrig kan blifva en rigti
eller förnuftig grund för representationen, och jag
väl nöja mig med denna förklaring, då åtminstonce
adeln och presterne icke så exclusivt som förut blifva 1:
i besittning af halfva representationen. i
Innan jag lemnar dessa frågor nödgas jag dock tilll!
närmare granskning upptaga den fråga, jag ofvanlde
framställt, huruvida alla de hemmansegare på landet, Jde
hvilka icke ega så mycken jord som anses nödvändis ln!
för besutenhet, skola anses uteslutne. För den som
möjligen icke har noggrann kännedom om de stad
af utbildning, som det ifrågavarande förslaget redan lki
isom förslag genomgått, torde det för frågans be-lta
svarande icke vara utan vigt att erfara, att förslaget, lvi
då det först till ständerne framställdes, icke hade den Ib
lydelse, som föranleder denna fråga. - Egenskapen ati lk
vara boende och besuten inom häradet var då endas: sl
en nödvändighet :ör den valde, på sätt den nuvarande sy
grundlagen innehäller. Emellertid gjordes någon an-si
märkning mot uttrycket allmoge; och ehuru utskotteilk
icke gillade denna anmärkning, förändrade utskottet ls
dock förslaget, utan att för en sådan förändring an-
föra vidare grunder. Då man, som jag, vill vara
opartisk, har man således fullt skäl antaga att ut-
skottet icke afsåg on verklig ändring i inaehållet, lin
dertill utsk. ock saknade all veterlig anledning, utan si
att den tunga meningen endast utgjorde föremål för lm
förändringen; men man råkade den gången verkligen lut
bra illa ut, enär derigenom besutenhet blef ett vilkor lst
jemväl för valrätten, på sätt stadgandet ostridigt in-jhv
nehäller. Nu kan det väl bli fråga om hvad med ljaf
besutenhet förstås; men jag tror dock icke att någon lsa
kan tillägga detta ord någon annan betydelse, än den his
som för sig till mängden af den jord, som är ilöf
den ifrågavarande personens ägo. HKedan den om (Ja
ständighet, att såsom vilkor för valrätt förut är be-joc
stämdt att man skall äga hemman, hvarmed måste lgi
förstås i mantal satt jord, :och att man inom häradet Iso
skall vara boende, gör det nödvändigt att tillägga lst:
ordet besuten en betydelse, som innebär nägot annat ja
än:i häradet boende hemmansegare; och då återstår gå
icke ens inom gissningens omrade något annat, än
att tyda detta ord i denna lag på samma sätt, som lak
det förstås i andra lagar, så att det afser mängden Im
af jorden som tillhör den ifrågavarande personen. — !S4
)å man alltså är inne på de författningar som angå lko
besutenheten, torde det i främsta rummet böra an-J!m:
märkas, att detta stadgande i den nuvarande grund- fö.
agen varit fullkomligt overksamt. Det har till ensti
början endast afsett den valde, som i allmänhet ock ka
gt mera än hvad för besutenhet erfordras, och så ldr
vge besutenheten icke var föremäl för undersökning til
förr än pästäende om lösen egde rum, kunde, utom sp
i högst utomordentliga fall, aldrig nägpn fräga om lm:
tillämpning deraf uppstå. Tyvärr förhåller det sig fly
oumera helt annorlunda, sedan genom en kunglig ul
förordning blifvit stadgadt, icke allenast att ett visst m
hemmautal, ett ättondedels mantal, erfordras för be-lall
sutenhet, utan ock — märken mina herrar — att do-lstä
maren icke får lemna uppbud ä egendom, som säljes lan
under detta mantal. Jag kan och får icke nu talajlut:
om öÖfverensstämme!sen af detta stadgande med 1734 fö
irs Jag, som mig veterligen icke är upphäfd. Jaglde
inskränker mig derföre at fästa uppmärksamheten de
derpä, att det ifrågavarande stadgandet föranlederhå
ill, att alla sonr ega under ett attondedels mantal rät
måste vara från valrätt uteslutne, ida de e un- ske
lerkasta sig omgången af en serskild pröfning rö-kai
nde deras besutenhet. — Detta blir dock icke den
a och icke den mest vädliga följden af stadgan-len
let. Denna härfiyter deremot från regeringens för-ihö
enta rätt att förordna om besutenheten, sasom henne för
väst synes. I dag är den ett åttondedels mantal, om lar
är ett halft, sedermera ett helt o. s. v. ända tilllapt
det nuvarande bondeståndets representationsrätt för
försvunnen. son
Ännu en anmärkning i afseende på besutenhetenhvi
bjuder den omstindighet, att ett sådant vilkor icke rik
åt för de kungliga tjenstemännen, som dock I De
som fastighetsegare skola ingå i represen- gå!
Då detta förslag förhandlades i konstitu- cyd
skottet, gjorde jag såsom ledamot i utskottet, de Jatt
ttigande uppmärksamme derpå, att om delger
n göra någon eftergift, de skulle aktalant
att derjemte göra inskränkningar i hvad som nu håi
gällande. Huru detta efterkoms af princip, fårli d
framdeles tillfälle att visa. Huru det blifvit iakt- I bör
arvet i öfrigt, bar jag nu visat. Jag bekänner, attme
då jag företog granskningen af detta förslag, var Ide:
ud att mindre sc till hvad jag önskade, men derjlnec
förbät , som deraf kunde lock
KL ro to A es -
da, är detta ans
ar