RaSvill tj EUC CH MduUusd aldre personer, sasom Ia kare, kapitalister med flire, som ej äga fastighet Visserligen mi det vara betänkligt nog, att det finnes någon, som är af den mening, att dessa nu nämnde böra frun representationsrätt uteslutas, mem nägot rimligt skäl för en sådan mening synes det dock som man hade rätt att fordra. En princip, en grundsats, och icke ett hugskott hos en eller flere enskilte personer, synes väl böra livga till grund för statens vigtigaste lagar. Om nu såsom en sådan princip ttlskall anses, att de, som skola representeras, böra äga tfastighet i stad eller på landet, eller ock drifva borgerligt yrke, så kan man väl derpå grunda en he! hop af de nya stadganderne, men huru kan man förena att skollärare skulle äga representationsrätt, mer icke andre tjenstemän och jemväl andre lärde. Utgjorde bildningen grunden för de förres representationsrätt, så bör den väl eller icke saknas hos de öfrige, och måste hos dem dessutom vara förenad med duglighet i allmänna värf, deraf skollärare och vetenskapsmän icke företrädesvis kunna vara i besittning. Ar deremot icke eller bildningen en grund för representationen, måhända emedan den alltid är och blir personlig, utan utgör lärarnes egenskap af tjenstemän grunden för deras representationsrätt, så synes det väl som om statstjenst skulle vara lika god grund i det ena fallet, som i det andra. Mina försök, att utfinna den rätta grunden, lära dock icke leda till något resultat; men dä jag föresatt mig att se saken fran förslagets egen synpunkt, torde jag väl få nöja mig med den förklaringsgrund, som jag förmodar vara den enda man har att erbjuda, eller den, Jatt då en hvar embetseller tjensteman kan vinna J rösträtt, endast han förvärfvar sig fastighet i stad eller på landet, uteslutningen icke är af särdeles vigt, likasom att presterne icke kunnat förmäs att maka ät sig för någon annan bildning, än den, som egnasl. åt undervisningen, och att det säledes icke varit möjl: ligt att, med bibehållande af ståndsindelningen, genomföra en större utsträckning af representationsrätten i detta hänseende. i Den rättvisa, som vill bereda rum inom represen. tationen åt de orepresenterade, har dock något merz att ästadkomma, än att skaffa dem rösträtt. -S: li länge ståndsordningen bibehälles, är det icke nog attle alla eller åtminstone de fleste finna plats, utan frå-lc gan blir ock, om de få utöfra det inflytande på re-l: I presentationens sammansättning och bildning, som dem li tillkommer i förbällande till de öfrige, allt efter den li lolika grund, som antages för representationsrätten, ! G j q A S vare sig ägande rätt till fast egendom, annan för mögenhet, bildning, statstjenst eller hvad annan grund som helst. Dä valen icke äro allmänna och samfil råk så billigt, att till och med d. mest konservative medgifvit behörigheten deraf. Huru fyller förslaget detta anspråk? Alla ofrälse em betsmän, som innehafva kunglig fullmakt, äro enligt åh förslaget att anse såsom tillhörande adeln, emedan Ju förslaget, i afseende på dem, vore i strid med siglo selft, om det icke förutsatte att det berodde på den. li att förskaffa sig rösträtt inom adeln. De hafva doch yv icke fått mera än en fjerdedel i adelns representa-f tionsrätt. Möjligen befinner sig detta antal i ett min-1 Ire origtigt förhallande än jag föreställer mig: mer ly leremot kan det icke försvaras, att desse fåtalige lp sjenstemän erh illa en representationsrätt motsvarande Ju en fjerdedel af den som tilllommer hela bondestän-u det, icke endast sådant det nu är, utan sådant de:lj skulle komma att blifva. En lika orimlig proportior ? förefinnes mellan den rätt, som tillagts lärarne vid d: i offentliga läroverken jemte ledamöter af några ako-jn demier, i förhållande till borg.reoch bondeständen. ln Jag förutser ock, att ingen skall söka försvara dessa ll förhållanden. De härflyta, siger man troligen, fi ståndsindelningen, som aldrig kan blifva en rigti eller förnuftig grund för representationen, och jag väl nöja mig med denna förklaring, då åtminstonce adeln och presterne icke så exclusivt som förut blifva 1: i besittning af halfva representationen. i Innan jag lemnar dessa frågor nödgas jag dock tilll! närmare granskning upptaga den fråga, jag ofvanlde framställt, huruvida alla de hemmansegare på landet, Jde hvilka icke ega så mycken jord som anses nödvändis ln! för besutenhet, skola anses uteslutne. För den som möjligen icke har noggrann kännedom om de stad af utbildning, som det ifrågavarande förslaget redan lki isom förslag genomgått, torde det för frågans be-lta svarande icke vara utan vigt att erfara, att förslaget, lvi då det först till ständerne framställdes, icke hade den Ib lydelse, som föranleder denna fråga. Egenskapen ati lk vara boende och besuten inom häradet var då endas: sl en nödvändighet :ör den valde, på sätt den nuvarande sy grundlagen innehäller. Emellertid gjordes någon an-si märkning mot uttrycket allmoge; och ehuru utskotteilk icke gillade denna anmärkning, förändrade utskottet ls dock förslaget, utan att för en sådan förändring anföra vidare grunder. Då man, som jag, vill vara opartisk, har man således fullt skäl antaga att utskottet icke afsåg on verklig ändring i inaehållet, lin dertill utsk. ock saknade all veterlig anledning, utan si att den tunga meningen endast utgjorde föremål för lm förändringen; men man råkade den gången verkligen lut bra illa ut, enär derigenom besutenhet blef ett vilkor lst jemväl för valrätten, på sätt stadgandet ostridigt in-jhv nehäller. Nu kan det väl bli fråga om hvad med ljaf besutenhet förstås; men jag tror dock icke att någon lsa kan tillägga detta ord någon annan betydelse, än den his som för sig till mängden af den jord, som är ilöf den ifrågavarande personens ägo. HKedan den om (Ja ständighet, att såsom vilkor för valrätt förut är be-joc stämdt att man skall äga hemman, hvarmed måste lgi förstås i mantal satt jord, :och att man inom häradet Iso skall vara boende, gör det nödvändigt att tillägga lst: ordet besuten en betydelse, som innebär nägot annat ja än:i häradet boende hemmansegare; och då återstår gå icke ens inom gissningens omrade något annat, än att tyda detta ord i denna lag på samma sätt, som lak det förstås i andra lagar, så att det afser mängden Im af jorden som tillhör den ifrågavarande personen. — !S4 )å man alltså är inne på de författningar som angå lko besutenheten, torde det i främsta rummet böra an-J!m: märkas, att detta stadgande i den nuvarande grundfö. agen varit fullkomligt overksamt. Det har till ensti början endast afsett den valde, som i allmänhet ock ka gt mera än hvad för besutenhet erfordras, och så ldr vge besutenheten icke var föremäl för undersökning til förr än pästäende om lösen egde rum, kunde, utom sp i högst utomordentliga fall, aldrig nägpn fräga om lm: tillämpning deraf uppstå. Tyvärr förhåller det sig fly oumera helt annorlunda, sedan genom en kunglig ul förordning blifvit stadgadt, icke allenast att ett visst m hemmautal, ett ättondedels mantal, erfordras för be-lall sutenhet, utan ock — märken mina herrar — att do-lstä maren icke får lemna uppbud ä egendom, som säljes lan under detta mantal. Jag kan och får icke nu talajlut: om öÖfverensstämme!sen af detta stadgande med 1734 fö irs Jag, som mig veterligen icke är upphäfd. Jaglde inskränker mig derföre at fästa uppmärksamheten de derpä, att det ifrågavarande stadgandet föranlederhå ill, att alla sonr ega under ett attondedels mantal rät måste vara från valrätt uteslutne, ida de e unske lerkasta sig omgången af en serskild pröfning rö-kai nde deras besutenhet. — Detta blir dock icke den a och icke den mest vädliga följden af stadgan-len let. Denna härfiyter deremot från regeringens för-ihö enta rätt att förordna om besutenheten, sasom henne för väst synes. I dag är den ett åttondedels mantal, om lar är ett halft, sedermera ett helt o. s. v. ända tilllapt det nuvarande bondeståndets representationsrätt för försvunnen. son Ännu en anmärkning i afseende på besutenhetenhvi bjuder den omstindighet, att ett sådant vilkor icke rik åt för de kungliga tjenstemännen, som dock I De som fastighetsegare skola ingå i represengå! Då detta förslag förhandlades i konstitucyd skottet, gjorde jag såsom ledamot i utskottet, de Jatt ttigande uppmärksamme derpå, att om delger n göra någon eftergift, de skulle aktalant att derjemte göra inskränkningar i hvad som nu håi gällande. Huru detta efterkoms af princip, fårli d framdeles tillfälle att visa. Huru det blifvit iaktI bör arvet i öfrigt, bar jag nu visat. Jag bekänner, attme då jag företog granskningen af detta förslag, var Ide: ud att mindre sc till hvad jag önskade, men derjlnec förbät , som deraf kunde lock KL ro to A es da, är detta ans ar