stone en grundsats, en theori. Hvem kian ock bk
strida riktigheten af denna grundsats och huru lyc
ligt det sambälle, der denna rege: utgör wilkoret f
alla förbättringar! Hvilken allmän upplyssning sk:
icke finnas der, hvarest reformerne tillväägabrings
endast i följd af allas påfordran, och huruu skall ic
detta samhälle på en gång med jättesteg I hinna sp
sen af kultur och bildning! och för detta hherrliga m
finnes endast ett enda litet vilkor, att allasis mening
förena sig i en. Det sker eljest vanliggen, för
taga saken allvarsamt, endast der alla mereningar ty:
na; då räder en mening öfver, om icke hos, alla.
Dessa punkter, deri alla skola sammadnstätämma, är
att orepresenterade finnas, hvilka rättvislsligen bö
hafva rum inom representationen; att den nuvaran
arbetsordningen, som vållar långsamhet ocieh splittri!
vid ärendenas behandling, tarfvar en förärändring;
konungens rådgifvare böra äga tillträde vidd represe
tationens förhandlingar; och att en reformi erfordras
utskottsbildningen jemte ändringar uti de för beslu
fattande nu gällande föreskrifter, i följd hvaraf fö
stärkta utskottet är en nödvändighet.
Låtom oss nu tillse, om man verkligen gifvit elle
rättare erbjudit hvad man velat, eller, med andra ord
hvad man verkligen har erbjudit.
De hufvudsakligaste förändringarne förslaget inne
fattar äro följande:
1:o Att ridderskapet och adeln genom val utse sin:
representanter.
2:0 Att biskoparne upphöra att vara representan
ter, derest de ej väljas af presterne.
3:o Att åtskillige medborgare, som ej nu äro val
bare eller valberättigade, erhällit en sådan rätt, oc!
blifvit förenade med de nuvarande stånden.
4:0 Att ett lika antal ledamöter blifvit bestämd
för hvartdera af de 4 stånden eller 75 fö hvarje.
5:o Att besvär öfver val till riksdagsman pröfva:
af högsta domstolen, såsom enda instans.
6:0 Att särskilda ordningar, afseende jemväl ord
ningen vid valen, antagas af hvarje stånd met
konungens fastställelse, men icke få ändras utan ge
nom ståndets likalydande beslut å 2:ne riksdagar ocl
med vilkor af konungens gillande.
7:0 Att representationens arbetsordning försvinne
ur grundlagen, och att denna ordning anttages af ri
kets ständer på sätt, som gäller för civillsagen.
8:0 Att samtlige riksstånden tillsätta hvvar sine sc
kreterare, likasom riksnämnden.
9:0 Att utskottsbildningen i allmänhet 1 blifvit hän
förd till arbetsordningen.
10:o Att ledamot af statsrådet äger titillträde til
riksnämnden.
11:o Att väckt fråga kan, utan remiss till utskott,
nedläcgas, om ?, af närvarande ledamöterne det be-
sluta.
12:o Att riksnämnden ej må fatta beslut, om icke
öfver hälften af nämndens ledamöter äro närvarande.
13:o Att konungens proposition om statsverkets be-
hof och om bevillningen skall atiemnas inom 8 dagar
efter riksdagens öppnande.
14:0 Att konstitutionsnämnden, som företräder nu
varande konstitutionsutskottet, erhållit rätt att afgöra
alla tvistefrågor om ärendenas formella behandling
15:0 Att motionstiden för riksdagsmän är inskränkt
till 14 dagar efter riksdagens öppnande.
16 o Att ständernes alla beslut meddelas konungen
skriftligen.
17:0 Att ständerne, först under namn aff riksnämndå,
skola behandla ärenderne gemensamt, ockh att såsom
allmän regel gäller, att ärenderne derrefter skol
undergå en förnyad pröfning särskildt i hhvarje stånd.
18:o Att de närmare bestämmelserne i ) nyssnämnde
hänseende föranleda dertill, att riksnämnadens beslut,
fattadt med enkel pluralitet gäller för afslasg af enskild
motion ; likaledes för antagande till mvilande, af
konungens proposition i grundlagsfrägor;
att riksnämnuens beslut, fattadt med pluralitet af
minst ?,:delar gäller för afslag af alla konungens
propositioner, framställde vid samma riksdag ; äfve
som för bifall af alla frågor, som afgöras genom tre
ständs beslut;
att alla ärender, som icke sälunda blifvit afgjorda,
äfvensom de, som, churu af riksnämnden bitallne,
icke bero af tre stånds beslut, skola hemmställas till
pröfning af de särskilde stånden;
att derest ständen sedermera stadna tvvä emot två,
förslaget, likasom nu, förfaller;
men att, om det angår statsregleringern eller eljest
icke kan förfalla och två stånd stadna nmot tvä, der
mening gäller, som med nämndens besklut öfverens-
stämmer.
19:o Att vid pröfning i stånden af riiksnämndens
likasom andra nämnders förslag, detsamma ska
framställas till antagande eller förkastande utan för-
ändring.
20:0 Att, iföljd häraf förslag till ändringar i grund-
lagen, hvilka ej framställas af konungen, icke kunnz
blifva hvilande till antagande, utan att minst ?; af
nämnden eller ock tre stånd sådant mecgifva.
21:o Att konungen är befriad från skyldigheten att
gifva skäl för afslag å de af ständerne gjorde hem-
ställanden om grundlagsförändringar.
Så vidt jag kunnat utröna, innefatta desse nu nämndr
bestämmelser de hufvudsakligaste förändringarne i de
nu gällande grundlagarne; och anser jag mig nära
nog hafva framställt allt hvad det nya förslaget innc-
håller utöfver nu gällande lag, då jag tillägger, at
åt-adeln väl förbehållits rättighet att tiillsätta ordfö-
rande uti konstitutionsnämnden och aandre dylika
nämnder, men att konungens val af oordförande uti
riksnämnden icke är inskränkt, med afseeende på den-
nes stånd; att konstitutionsnämndens utldåtande huru
vida statsrådets ledamöter förverkat stitändernas för-
troende icke skall föredragas i riksnämnnden, utan en-
dast i ståndens plena, och att sådana frrågor ej eller
få väckas i riksnämnden ; att beloppet :af det under
håll, hvartill riksdagsman är berättigad, bör bestäm-
mas i ståndsordningen; att vid talmansöfverläggnin
garne en af hvarje stånd och fyraaf riksnämnden
utsedde personer deltaga i öfverenskommelserna; at
lagförslag, som blifvit i särskildte afdelningar före-
draget, derefter skall framställas till antagande eller
förkastande i sin helhet; att justering af besluten
skall ske i stånden, enligt riksnämndens förslag ; att
grundlagsfrågor blifvit hänförde till dem, öfver hvilka
statsrådets samtlige ledamöter böra sig yttra; au
högsta domstolens yttrande bör inhemtas, innan konun
gen framställer eller antager förslag till Yagförändrin
gar och att krigslagarne i viss mån bliifvit hänförde
till allmänna lagar.
Den första omständighet, som erbjudder sig för upp
märksambheten, är den, att förslaget lemnnar mera, än
hvad motiverna utmärka, eller medför upphörande a!
alla hittills bestämde rättigheter för vvissa personer
och embetsmän att utan val ingå i reppresentationen,
och att den så kallade sjelfskrifvenheteen således för-
svinner för representanter. Den öfvergår deremot i
stället till valmän, hvilka åtminstone kunna erhålla
denna egenskap eller denna rätt endast genom bör-
den. Såsom grundsats eller regel är detta visserli-
gen icke nägot-att klandra, utan tvertom, men i för-
hållande till alla de öfrige representerade framstår
denna adelns rätt icke såsom regel, utan såsom un
dantag. Emedlertid är det godt, att den vigtiga prin-
cipen vinner något erkännande, att den får wutöfva
nägon verkan och att den icke helt och hullet för-
svinner. Adeln har, om icke i värt, ätrinstone i de
fleste samhällen, under en föregående td varit i be-
sittning af alla de r. er, som tilllkommo fol
gemensamt, och då öfriga medborgarelklasserne
i tillfälle att göra gäl sin rätt ttill deltag
deri, så vore det icke kvärdt, om sjelfva rättig-
heterne inskränktes, både för adeln och för det öfrigt
folket, utan tvertom att rättigheterna bibehållas oför-
ryckte, men komma alla till godo. Såsom en före-
trädesrättighet tillkommer denza förmän icke adeln,
utom säsom en naturlig rätt, derpå alla äga anspråk.
Den bör således icke borttagas, för att orättvisan skall
blifva konseqvent, och jag anser alltså säsom cn för-
bättring att adeln skall välja sina repmes utanter, och
såsom en för.el att något hinder icke I 1
dela hvar j nan, son
gen å hvarpå Lb
fullt a