tf irvänta en kongl. proposition angacnadt cm uttiMaen
testamentsfrihet, hvilken denne minister (hr friherre
Nordenfalk) ansäg vara af den vigt, att, om jag icke
är alltför illa underrättad, han afstyrkte sanktion å
Rikets Ständers förslag till lika arfs- och giftorätt
med mindre än att denna förändring ställdes i sam-
manhang med en kontraproposition om utvidgad te-
stamentsfrihet, ehuru K.: M. i nåder fann för godt
att uppskjuta den sednare frågan, hvilken derefter
synes hafva blifvit alldeles bortglömd.
———
Ett anförande till försvar för husbehofsbrän-
pingen.
Det är bekant att trakterna kring Christi-
unstad äro bland de mest bränvinsproduce-
rande inom riket liksom de äfven utmärka
sig för sina städse utomordentligen högt upp-
drifna spanmålpriser, som vanligen äro de
högsta inom hela landet, oaktadt nämnde ort
sjelf kan frambringa icke obetydligt spanmål
och dessutom är närbelägen till de spanmåls-
rikaste delarne af landet. I denna ort är nä-
stan hvarenda bondes jordbruk och hela hus-
hållning beräknade på idkandet af den s. k.
husbehofsbränningen, som emellertid ofta upp-
drifves till många tusen kannor på temligen
små hemman, och en betydlig del af allmo-
gen har derännu den fördomen, att dess jord-
bruk och ekonomiska ställning skulle gå un-
der, om någon större rubbning komme att ske
i bränvinstillverkningen. Väl börjar en och
annan af de mera upplyste inse, att den öf-
verdrifna bränvinstillverkningen hotar att blifva
mycket skadlig för orten, men flertalet anar
ännu icke allt det onda som framtiden bär i
sitt sköte, fortfar att sitta allt sitt hopp på
sina bränvinspannor och hyser derföre ett af-
gjordt hat till de större ångpannorna som
misstänkas att ttaga förtjensten från de andra
samt derföre äro föremål för stor afundsjuka,
ehuruväl äfven en eller annan bonde begag-
nar ångapparater vid utöfvandet af sin hus-
behofsbränning.
Med afseende å dessa förhållanden ha vi
ansett det icke vara ur vägen, att våra läsare
finge se hvad en af representanterne från denna
ort inom bondeståndet anfört i bränvinsfrågan
och vi meddela derföre ett af Nils Andersson,
riksdagsman för de norr och söder om Chri-
stianstad belägme Willands, Gjerds och Albo
härader, till bomdeståndets protokoll ingifvet
anförande vid reemissen af regeringens propo-
eition i ämnet. Med afseende på sina kom-
mittenters ifrigt uttalade önskningar kan na-
turligtvis Nils Andersson ej annat än försvara
husbehofsbrännimgen samt förklara krig mot
alla större brännerier äfvensom emot den nor-
ska bränvinslagstiftningen. Hans framställ-
ning är således väsendtligt stridande emot
våra egna åsigter, men vi anse likväl icke
behöfligt att här derom närmare yttra 0s8.
Anförandet har denna lydelse:
, Vördsamt memorial!
Styrelsen har wid flera riksdagar ansett en högre
beskattning kunna läggas på bränvinsbränningen, men
ständigt framkallat motverkande krafter. Isynner-
het har en opiniom framkallats, att man genom hus-
behofsbränningens undertryckande och fabriksbrännin-
gens uppmuntrandee skulle kunna besegra drycken-
skapslasten och slutligen hindra bränvinets öfverflöd.
1 detta afseende synes man fästa sig vid norska
bränvinslagstiftningren; men denna är likväl olämp-
lig i vårt land. Norge har ett ringa och i anseende
till klimatets härdhet fattigt åkerbruk mellan bergs-
hällarne, odlande ringa potates, som så längt i nor-
den icke innebära mycket socker-ämne till bränvin,
och mäste ärligen köpa frän utlandet den största de-
len af brödfödan. Sverge deremot har, ätminstone
i södra och medlersta delarne, bättre klimat, mera
utvidgadt åkerbruk och behöfver endast ett och annat
är utländsk säd, och mäbända icke då heller, om ej
de mångfalldiga stora ängbrännerierna kring Stock-
holm och Götheborrg vore. 1 Norge deremot finnas
högst få brännerierr och dessa anlagda vid sjöstäder
eller segelleder, så . att utländsk spanmäl och kol kan
införskrifvas till deeras matande. I Sverge bränner
den egentlige jordkbrukaren mest potäter, som vexa
på en jord, hvilkern derigenom trädes och beredes
tll en bättre sädessskörd. Skulle nu norska bränvins-
lagen här införas, så blefve den närmaste följden,
att äfven här bränvin tillverkades af utländsk säd och
icke af landets trädes-produkt, potäterna; ty dessa fa-
briker måste, för att bära sig, drifvas i stor skala
och måste då äfven hafva fiera tusen tunnor säd i
förlag, hvilket endast genom tidig införskrifning kan
ästadkommas, derigenom priset nedtryckes på landets
egen landtmanna-vara. Då potäterna icke kunde
med fördel planteras för brännerierna (hvilka i Nor-
ge afverka till och med flera hundrade tunnor säd
dagligen i hvarje bränneri), så skulle denna förträff-
liga jordfrukts odlamde här i landet, om icke upp:
höra, åtminstone beetydligt inskränkas till bordets be:
hof, och skördarne i allmänhet blifva mindre. Vid
ett missvextår skullle saknaden af potäterna blifva
alltför kännbar, octh man skulle genom inställelse å
bränvinsbränningen icke kunna underlätta brödfödan.
Alla köp och arrendden i sednare tider, hvarvid brän-
vinsbränningen ingsätt i beräkning, säsom en förde
för jorden, blifva omöjliga att fullgöra, och hurt
mänga tusende jorcdbrukare skola icke derigenom
blifva ruinerade, tilll fromma endast för kapitalisten
som kan vara till hands och uppsnappa de clyckliges
egendom, ej att förtiga, att det nära nog blir cr
omöjlighet för märngden af jordbrukare att utgör:
sina skatter och drryga rustningar.
fEBränvin kan ickee gerna i värt land, der vinet ick
vexer, undvaras, men skall det försvinna — nä vä
då, bort äfven med utländska spirituosa, som är
ännu skadligare än vårt bränvin, då det med om
sorg beredes. Man super lika mycket, om ej mera
då det blir fördyradt, ty ju mera det kostar, j!
bättre smakar det, och i alla fall är det med exem
el och ej med förbud, som menniskor låta sig för
bättras och rättas. Blir bränvinet alltför mycket för
dyradt genom beskattning, skola nog köpmänner
draga försorg om att utländskt bränvin inkommer til
lägre pris, och detta är ogörligt i vårt land, med si
vidsträckta kuster, att hindra. Skall det äter finnas
så blir striden egentligen emellan de stora och sm
redskapen, eller rättare mellan de fattiga och rika
Man ser, buru i Blekinge ängbrännerierna blifvit bo
tade. Meningen i hela landet är emot dem och d
kunna troligen icke skyddas frän griska händer p
annat sätt, än genom införandet af norska bränvins
lagen, som posterar en kontrollör i hvarje bränner
Inse ständerna ängbränneriernas skadlighet och vilj
bibehålla bränvinsbränningen till husbehof, för jord
brukets industri, och vilja de fördyra bränvinet i me
ning att derigenom göra det mindre åtkomligt fl
den omättlige suparen, så finnes en utväg, som :t
ganska enkel, utan att beröfva jordbruket, lande
modernäring, bränvinsbränningen. Denna utväg ä
att liksom pamnerymden nu bestämmes efter taxering
värdet, så bör, i stillet för pannerymden, tillverkning