undan eller buga sig derför. Och om det är sannt att ett folks lagar i väsendtlig män utmärka den grad af kultur, till hvilket det hunnit, så är det otvifvelaktigt lika sånnt att deesa lagar blifvit uttänkta och uppfattade af de yppersta och bästa som förstått folkets behof och bedömt hvad som för detsamma varit nyttigt och rätt, utan en klenmodig fruktan att erkänna detta i lagen längt innan det sä kallade tänkesättet hos den stora allmänheten derom blifvit ense. Sådant lär oss alla lagstiftningars historia, från och med Solons och Lycurgi till och med Napoleon den storesa LJAf dessa skäl anhåller jag att lagutskottet denna gång måtte åtminstone upptaga min framställning till undersöknimg och pröfning, och icke afvisa den med konstervatismens nog utnötta fras, att det allmänna tämkesättet skulle ogilla en lagstiftning, som stödjer sig på rätt, eller att ett civiliseradt folk, sidant som det svenska, icke skulle vara moget att emottaga bättre lagar än dem som för 150 år sedan passade samma folk. Vi erinra oss, M. H., änau mycket väl den oro, som för icke mer än 8 år sedan väcktes inom detta hus genom frågan om införandet af den lika arfsoch giftorätten, och huruledes man äfven då var tillreds med det hufvudargument, att det allmänna tinkesättet icke gillade den föreslagna förändringen, — ja förespädde, isynnerhet från Bondeständet, högljudt missnöje och stora olyckor af den nya lagen. Sedan emellertid denna lag blifvit af EK. M. utfärdad, har man, mig veterligen, deröfver icke försport den ring:aste klagan; tvärtom synas alla vara nöjda, och troligen skulle man nu misslyckas, till och med inom ricddarhuset, om man ville söka äteriaföra olikheten ii arfsoch giftorätten. KlBeträffande testamentsfriheten, så synes den böra blifva ett angenämt surrogat just för dem, som Önska att mellan sina barn olika fördela sin egendom, och jag är nästan öfvertygad att, så framt den konungens minister, som, vid den tid då beslut fattades angående införande af mera rättsenliga och enkla arfsoch giftorätts-lagar, förestod justitiedepartemen:. tet, icke alltför tidigt blifvit bortryckt af döden, Ri kets Ständer haft att vid näst derpåföljande riksdag förvänta en kongl. proposition angående en utvidgac tesiamentsfrihet, hvilken denne minister (hr friherrc Nordenfalk) ansäg vara af den vigt, att, om jag icke är alltför illa underrättad, han afstyrkte sanktion Rikets Ständers förslag till lika arfsoch giftorät med mindre än att denna förändrirg ställdes i sammanhang med en kontrapropositioar om utvidgad te stamentsfrihet, ehuru K. M. i nåder fann för god att uppskjuta den sednare frågan, hvilken derefte synes hafva blifvit alldeles bortglömd.