instämnande, — med tillbörligt undantag a det högvördiga ståndets majoritet och de få som ämu hylla dess läror i afseende på sko lans angelägenheter. Efter att hafva i mnnet återkallst Riket: Ständers underd, skrifvelse i skolfrågan vic 1845 års riksdag, Konungens proposition ämnet år 1847, den af ständerna i förl tande derpå 1848 beviljade betydliga tillökningen anslagen för elementarläroverken, de grunde; och vilkor,, som ständerna dervid uttryckligen fästade, samt slutligen det kongl. cirku läret den 6 Juli 1849, hvarigenom en börjar gjordes till verkställighet af stindernas önsk. ningar och beslut, fistar motionären särskil uppmärksamhet på uteblifvandet hittills af hvarje åtgärd för läroverksstyrelsens förändring i der af Rikets Ständer dock såsom wilkor för anslagets beviljande stadgade riktningen, hvarigenom elementarläroverken i orterna, i strid med ständernas nening, kommit att fortfarande stå under biskopar: och konsistorie:s uteslutande ledningn, samt trer sig just i denna omständighet finna den förnämsta orsaken, hvarföre lärov:.rkens förbättring på många ställen icke blifvit så genomförd, som det otv fvelaktigt varit både K. M:ts och Rikets Stinders afsigt. Efter att vidare hafva anfört nägra exempel på den stora ohkormighet, som för närvarande råder vid läroverken. samt erinrat om bristerna i den nu gällande öfvergängsstaten, som för somliga orters läroverk icke lemnat tillfäll till den utvidgning, som de på grund a? det år 1847 ständerna nådigst delgifna förslaget haft anledning hoppas, under det att dsremot för vissa, läroverk ett i förhållande tll lärjungarnes amtal nog öfverflödigt antal lirare befinnes anstäldt, fortfar mot:onären -: Under dessa omständigheter, och då sålunda c mentarläroverkens reglering i den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt afsedda riktningen, längt ifrån att vara fullbordad, fastmera geuom det ofvannämnda, under en numera afgången ecklesiastikministers embetsförvaltning utfärdade kongl. cirkuläret endast blifvit börjad, har det hos hvar och en, som på grund af konungens och ständernas gemensamma beslut hoppats ett fortsatt framskridande på den en gång beträdda banan, icke kunnat annat än väcka allvarliga bekymmer, när man sett en man, hvilken offentligen såsom riksdagsman förnyade gånger Jörklarat sig såsom en af de mest afgjorda motståndare emot den reform, som Ständerna yrkat och Komingen bifallit, icke desto mindre sedermera blifva kallad till Konungens rådgifvare och föredragande för läroverkens angelägenheter, hvilkas reglering uti den af Rikets Ständer afsedda riktningen sålunda nu genom en förunderlig ödets skickelse blifvit beroende af den afgGlorde motståndarens slutliga handläggning. Dessa bekymmer hifva icke minskats, då man bland annat erfarit, at! de framställningar, som från ätskilliga städer blifrit gjorda om utvidgning af deras skolor och om antagande af det nya förbättrade skolsystemet, till en del med anbud af städernas invånare att sjelfve bekosta alla utgifter för de nya lårarnes aflöning, på den senare tiden blifvit antingen afslagne eller obesvarade. På dessa grunder, och då Kongl. Maj:t redan den 9 Juli 1852 anbefallt den nuvarande chefen för ecklesiastikdepartementet att med biträde af några sakkunnige män, dem han sjelf egde att utse, uppgöra förslag säväl till ny skolordning, som till normalstater för elementarläroverken, hvarvid enligt K. M:ts nådiga uppdrag afscende borde fästas, bland annat, dels på Rikets Ständers vid särskilda tillfällen yttrade önskningar och fattade deslut, dels på flera till Kongl. Maj:t inkomna, men ännu ej afgjorda und. ansökningar och framställningar, och dä dessa förslag säledes väl numera böra vara färdiga, ehuru ännu ingenting annat blifvit förspordt om deras innehäll och syftning, än osäkra rykten, anser jag mig hafva fullt tillräckliga skäl till den hemställan : Att Rikets Ständer måtte genom und. skrifvelse till KE. M:t ofördröjligen begära, att K. M:t täcktes anse fastställandet af en ny skolordning samt af normalstater för elementarläroverken i riket vara så beskaffade mål, som under nuvarande omständigheter, och i synnerhet om nägon afvikelse sättes i fråga från de af.K. M:t den 9 Nov. 1847 nådigst gillat hufvudgrunder samt de af Rikets Ständer är 184: antagna grunder och vilkor för användandet af (et då beviljade ökade anslaget för elementarläroverkm, Kongl. Maj:t endast ville, enligt 894 Regeringsformen, gemensamt med Rikets Ständer afgöra; samt att Kongl. Iaj:t, i anseende till angelägenheten af en snar reglering af de hithörande frågor, som ännu äro oafgjorda, måtte täckas att så snart som möjligt ännu vid innevaramde riksdag låta till Rikets Ständers kännedom och pröfning öfverlemna de förslag i dessa ämnen, som enligt IK. M:ts nådiga uppdrag den 9 Juni 1852 torde hafva blifvit af chefen för ecklesiastikdepartementet uppgjorda eller, i fall de icke äro det, för sådant ändamål ofördröjligen böra uppgöras.n Såsom redan är nämndt, instämde en stor del af ståndets öfrige ledamöter i denna motion, utan att någon enda röst höjdes deremot, och motionen remitterades till allmänna besvärsch ekonomi-utskottet med förständigande til utskottet, på sätt motionären begärde, attskyndsamt inkomma med utlåtande 1 ämnet. a — De med södra snällposten i går e. m.