Konungamakten i Sverige har längesedan oeh vid flera tillfällen verkat i riktningen af en friare handelspolitik. Frågan em förbudens utbytande emot lämpliga tullar, är derföre icke ny. Den frawmställdes vid 1840 och 1841 års ris sdag uti proposition till rikets ständer, hvaruti förklarades att förbudens tid vore förbi; och framställningen gjordes af en stor konung, hvars regering bär stämpeln af den mest komserverande hållning. Vid 1844 ech 1845 ära rikadag förekom ieke denna friga. Deremet förklarade Kongl. Majestät år 1847 uti nådig proposition till rikets ständer, bland anrmat, tiden vara iome för en mera fullständig tillämpning af de till handelas lättnad syftande grundsatser, hvilka redan en längre följd af är varit af lagstiftaren godkända, änsköntanvändningen funnit böra endast småningom eller öfvergångsvis inledas. Då Englands regering med år 1850 upphäfde mavigationsakten, hufvudsakligen för alla de nationer, hvilka antoge en fri handelspolitik, förklarade sig Sveriges konung för densamma. Upphäfvandet af de så kallade transatlantiska tull-lindringarne är ett steg i samma riktning. Kengl. Majestät afgaf derem sin nådiga proposition till Rikets Ständer vid 1851 års riksdag, som af ständerna bifölls. Det förbud, som vid samma riksdag afrikets ständer borttogs utur tulltaxan, blef äfren af konungen upphafvet. Man ser häraf tydligt den omisskänneliga riktning till en frihandelspolitiks införande i Sveriges tull-lagstiftning, sem af Sveriges konungmakt varit ej blott antydd och förordad; rem uttryckt i hands ling; återstår nu att tillse hvad den andra statsmakten har att vidgöra för ait gifva åt tull-lagstiftningen en ratiorel reform, Tulltaxan har väl af rikets ständer småningom blifvit ändrad i nämnde riktning; -— men att tiden nu är inne att taga sieget full ut, har jag sökt visa. Men innan jag framställer de förslag till ändringer i tull-taxan, sem af denna motiens antagande skulle blifva en följd, måste jag framställa