Konungamakten i Sverige har längesedan oeh vid
flera tillfällen verkat i riktningen af en friare han-
delspolitik. Frågan em förbudens utbytande emot
lämpliga tullar, är derföre icke ny. Den frawmställ-
des vid 1840 och 1841 års ris sdag uti proposition till
rikets ständer, hvaruti förklarades att förbudens tid
vore förbi; och framställningen gjordes af en stor
konung, hvars regering bär stämpeln af den mest
komserverande hållning. Vid 1844 ech 1845 ära rika-
dag förekom ieke denna friga. Deremet förklarade
Kongl. Majestät år 1847 uti nådig proposition till ri-
kets ständer, bland anrmat, tiden vara iome för en
mera fullständig tillämpning af de till handelas lätt-
nad syftande grundsatser, hvilka redan en längre följd
af är varit af lagstiftaren godkända, änsköntanvänd-
ningen funnit böra endast småningom eller öfver-
gångsvis inledas. Då Englands regering med år 1850
upphäfde mavigationsakten, hufvudsakligen för alla de
nationer, hvilka antoge en fri handelspolitik, förkla-
rade sig Sveriges konung för densamma. Upphäf-
vandet af de så kallade transatlantiska tull-lindrin-
garne är ett steg i samma riktning. Kengl. Majestät
afgaf derem sin nådiga proposition till Rikets Stän-
der vid 1851 års riksdag, som af ständerna bifölls.
Det förbud, som vid samma riksdag afrikets ständer
borttogs utur tulltaxan, blef äfren af konungen upp-
hafvet. Man ser häraf tydligt den omisskänneliga
riktning till en frihandelspolitiks införande i Sveriges
tull-lagstiftning, sem af Sveriges konungmakt varit
ej blott antydd och förordad; rem uttryckt i hands
ling; återstår nu att tillse hvad den andra statsmak-
ten har att vidgöra för ait gifva åt tull-lagstiftningen
en ratiorel reform, Tulltaxan har väl af rikets stän-
der småningom blifvit ändrad i nämnde riktning; -—
men att tiden nu är inne att taga sieget full ut, har
jag sökt visa. Men innan jag framställer de förslag
till ändringer i tull-taxan, sem af denna motiens an-
tagande skulle blifva en följd, måste jag framställa