a 0 VV OD MVA UTDRS I VIU LL UT I
- Jo! — emedan den betraktar allt med vetenska.
skapens synglas, icke är fängslad af vanor och ickt
känner någor förskäckelse vid att beträda nya banor
Ett rationelt tullsystem har till uppgifi ej blott ati
befordra den näringsidkares välständ som njuter för.
lel af höga tullsatser, utan ock att lemna utrymme
at inteligensens sjelfrerksamhet, hvaruti frihet oeh
täflan ingå såsom mäktiga häfstänger. — Det stl
skrifvret: Menniskan lefver ieke af bröd allena,
och dessa gudomliga erd kunna äfven sägas om in-
lustrien, den lefver ej af höga priser blott, ty hvarje
rabrikation, som icke bedrifves under oaflaudig syft
aing till processens fullkomnande oeh varans förbätt
ring, uthärdar ej Iläoge täflan, den kan fredas
en liten tid, men faller snart. Man löser ieke tull
rågorne på ett för riket i det hela tillfredsstäl-
laude sätt, blott med att afväga olika intressen,
vissa näringar emellan, så att hvarje näring fär sin
appmuniran och goda förtjenst; ty exportartiklarne
näste ändock ut på verldsmarknaden, hvarest täflan
nationerna emellan ej kan undvikas. Denna täflan
ir också lika nyttig för nat:oneraa sem för indivi-
lerna oeh uppfinningen, och vetenskaperaas resultat
iro gemensamma för alla. Men förbuden förminska
frihetens täflan för individerna och upphäfra den all
leles, natiouerna emellan; de sätta konstlade priser
på varorna, mot hvilkas uppdrifaa värden och uoder-
haltiga beskaffenhet ingen annan -keontrol gifves än
Iurendrejeriet, en demoraliserande handel. — Men
ett föråldradt prohibitiv-system medför icke allomasi
lessa missförhållanden. 1 konstitutionella stater, i
sådslående församlingar tillskapar det particular-in-
sressen, hvilka väeka partier ock inverka förvillande
på öfrerläggningarnes resultat. Jag vill anföra blett
tt exempel:
Den höga importtullen på jern i Frankrike tillkom
år 1S14. Dess kraft visar sig deraf, au ett franskt
jernrägsbolag, som fiek engelska rails levererade i
iarre för 174 franes pr qvintal metrique (11 rdr
ko pr sk svensk stapelvigt), betalade 22, franes
i tull och erhöll ändå bättre köp än em det anlitat
!ukemska jeraverk. Emellertid visade sig att prohi-
bitionens sta vinst tillföll skogsegaren, hvarigenom
:a förening af intressen uppkom, sem tog öfvertaget
inom deputeradekammaren. Man hade är 1836 fun-
nit, att industrien i det hela led af den höga jern:
ullen, och var allmånt öfverena om en nedsättning
af 23 procent, Skogsintresset, som ieke hade någon
synnerlig känning af ökad import af engelskt jern,
emedan den inhemska fabrikationen af samma slag
uillverkade med sienkol, yrkade aii nedsäitninger
skulle blott angå sådant jera. Detta yrkande var
förderfiigt för franska industrien i det hela, som be-
höfde det nordiska jermet. Ministeren bemödade sig
frigt derom, att nedsättningen skulle ske efter en
allmin princip, nemligen från synpunkten af indus
siricns kraf i det hela; men kammaren följde parti-
sular-intressets ingifrelser utan afseende på åkerbru-
set, skeppsvarfven, muachinverkstäderna, ståltillverk-
ving samt alla de slöjder och tillverkningar, som be-
gagna verktyg af stål. Kammaren glömde att dag-
önaren med sin yxa, såg oeh huggjern oekså är med-
vorgare, famtän utan talan i kammaren. Sedermera
örmådde hvarken vetenskapsmännen, näringsmyndig-
heterna, det allmänna tänkesättet eller regeringen ati
uöfra något inflytande på kammaren. sSörs: sedan
sammaren icke mera fanns, nemligen under nura-
rande despotiska styrelse i Frankrike, har denna pro-
nibitien blifvit modererad. Vid valet af den handels-
polis, som bäst lämpar sig för Sverige snu för ti-
dem,, bör visserligen enskilda intressen noga värdas
så vidt de stå tillsammans med rikets i det hela; ty
man bedrager sig myeket om man föreställer sig att
staten sjelf är utan intresse dervid. Jemförom en
viss fabrikation, idkad uti en eller annanaf rikets
städer, med en folknäring, utbredd öfver hela orter
af detta vidsträekta land. Hvilkendera af dem lena-
nar de flesta och mest härdade, kraftigaste armarne
till rikets försvar i farans stund? — Tillkommer fat-
tigvård, sjukvård.
Staten kan icke vara, är icke likgiltig vid svaret
vå denna fråga. Må exemplet visa att man icke på
ett för riket i det hela tilfredsställande sätt utarbe-
tar tulltaxan om man blott och bart utgär från afvå-
sandet af tillverkningarnes olika anspråk på skydd,
sa att hvar och en fabrikant må frodas isiti yrke. —
taten måste äfren fästa afseende på de näringar,
hvilka idkats af ålder, ty de hafva merendels sin goda
grund i landets klimat och beskaffenhet, äfvensem i
folkets händighet ech arbetslynne. Sverige har från
irminnes tider idkat skeppsbyggeri och sjöfart, och
ivenska besättningarna, från kaptenen till båtsmannen,
ire eftersökta och utmärkta bland alla nationer; skulle
;j deraf följa, aw dessa aäringar böra omhbuldas af
jatsmakterna? — Dessa kunna göra det just uti oeh
senom tull-lagstiftningen. Tag bort all importtull på
skeppsinventarier! !
Sverige harifordna tider redan exporterat spammål
af bilagan litt. A symes att Sverige årem 1637, 1633,
1639, 1640 exporterade öfver 100,000 tunnor säd år-
en jemte mycken boskap, smör, ost, talg m. m.)
h jag hoppas att rikets högl. ständer vid inneva-
ande riksdag skola vidtaga åtgärder emot bränvins-
illverkningen, hvilka komma att höja denna export
lögst betydligt. Den kan befordras och blifva mera
önande än hittills om de nationer, hvilka hafra tull-
atser på spanmålsimport, antaga en mera upplyss han-
lelspolitiks fordringar. -
Det tillkommer rikets kögl. ständer, alt genom an:
agandet af ett liberal; system sätta Kengl. Maj:t i
illstånd att göra fremställningar i denna riktning,
vilket är omöjligt så länge Sverige isolerar sig me-
elst förbud fran beröring med andra folk. Fordom
xporterades äfven ladugårdsprodukter, och under lop-
et af innevarande år har en utförsel af boskap egt
um, som synes lofrande. Om man ej bör vänta sig
ltför stora resultat af detta sednare, som måhända
leit periodiskt kan blifva rått lönande, så blundar
lock ieke den sanne statsmannen för den minsta an-
edning att befordra en näring, som kan breda ut sig
frer större delen af riket. England och Frankrike
unna förbruka allt hvad Sveriges åkerbruk oeh bo-
kapsskötsel har att aflåta. — Våra förfäder hade
fven metaller attutföra liksom vi, men denna artikel
röter höga tullsatser inom tyska tullföreningar, Frank-
ke och Nordamerikanska Fristaterna, och lemnar ett
pperligt tillfälle för svenska diplomatier att utveekla
in förmåga sedan rikets ständer genom förbudens
orttagande gifvit densamma en basis att stödja sina
perationer på. — Alla dessa förbållanden, som grunda
g på Sveriges egendomliga natur och på svenska.
Ikets lynne böra ieke förgätas vid den reform af
tltaxan som utgör föremålet för denna metien; lika
:et som det moraliska förderf som lurendrejeriet
strar hos en befolkning, hvars fattigdom inleder den
frestelse att låta använda sig. — Att den handels-
litik Sverige iakttager visst icke är utav inflytande
i andra nationers handlingssätt emot Sverige, härpå
an ett färskt exempel anföras. Då man icr någon
d sedan sökte öfvertala fransmännen att nedsätta
nporttullen på svenskt jern, förumdrade det dem att
kdant kunde yrkas så länge svenska tulltaxan inne-
ölle förbud emot införsel af utländskt jern.
Cr 8 rn IV Ö oo Ke MA mA
Konungamakten i Sverige har längesedan oeh vid
era tillfällen verkat i riktningen af en friare han-
:Ispolitik. Frågan em förbudens utbytande emot
mpliga tullar, är derföre icke ny. Den framställ-
8 vid 1840 och 1841 års ris sdag uti proposition till
kets ständer, hvaruti förklarades att förbudens tid
re förbi; och framställningen gjordes af en stor
nung, hvars regering bär stämpeln af den mest
pserverande hållning. Vid 1844 ech 1845 ära riks-
8 förekom ieke denna friga. Deremet förklarade
grå SBR cc PM kr OO th sd 4