a 0 VV OD MVA UTDRS I VIU LL UT I Jo! — emedan den betraktar allt med vetenska. skapens synglas, icke är fängslad af vanor och ickt känner någor förskäckelse vid att beträda nya banor Ett rationelt tullsystem har till uppgifi ej blott ati befordra den näringsidkares välständ som njuter för. lel af höga tullsatser, utan ock att lemna utrymme at inteligensens sjelfrerksamhet, hvaruti frihet oeh täflan ingå såsom mäktiga häfstänger. — Det stl skrifvret: Menniskan lefver ieke af bröd allena, och dessa gudomliga erd kunna äfven sägas om inlustrien, den lefver ej af höga priser blott, ty hvarje rabrikation, som icke bedrifves under oaflaudig syft aing till processens fullkomnande oeh varans förbätt ring, uthärdar ej Iläoge täflan, den kan fredas en liten tid, men faller snart. Man löser ieke tull rågorne på ett för riket i det hela tillfredsställaude sätt, blott med att afväga olika intressen, vissa näringar emellan, så att hvarje näring fär sin appmuniran och goda förtjenst; ty exportartiklarne näste ändock ut på verldsmarknaden, hvarest täflan nationerna emellan ej kan undvikas. Denna täflan ir också lika nyttig för nat:oneraa sem för indivilerna oeh uppfinningen, och vetenskaperaas resultat iro gemensamma för alla. Men förbuden förminska frihetens täflan för individerna och upphäfra den all leles, natiouerna emellan; de sätta konstlade priser på varorna, mot hvilkas uppdrifaa värden och uoderhaltiga beskaffenhet ingen annan -keontrol gifves än Iurendrejeriet, en demoraliserande handel. — Men ett föråldradt prohibitiv-system medför icke allomasi lessa missförhållanden. 1 konstitutionella stater, i sådslående församlingar tillskapar det particular-insressen, hvilka väeka partier ock inverka förvillande på öfrerläggningarnes resultat. Jag vill anföra blett tt exempel: Den höga importtullen på jern i Frankrike tillkom år 1S14. Dess kraft visar sig deraf, au ett franskt jernrägsbolag, som fiek engelska rails levererade i iarre för 174 franes pr qvintal metrique (11 rdr ko pr sk svensk stapelvigt), betalade 22, franes i tull och erhöll ändå bättre köp än em det anlitat !ukemska jeraverk. Emellertid visade sig att prohibitionens sta vinst tillföll skogsegaren, hvarigenom :a förening af intressen uppkom, sem tog öfvertaget inom deputeradekammaren. Man hade är 1836 funnit, att industrien i det hela led af den höga jern: ullen, och var allmånt öfverena om en nedsättning af 23 procent, Skogsintresset, som ieke hade någon synnerlig känning af ökad import af engelskt jern, emedan den inhemska fabrikationen af samma slag uillverkade med sienkol, yrkade aii nedsäitninger skulle blott angå sådant jera. Detta yrkande var förderfiigt för franska industrien i det hela, som behöfde det nordiska jermet. Ministeren bemödade sig frigt derom, att nedsättningen skulle ske efter en allmin princip, nemligen från synpunkten af indus siricns kraf i det hela; men kammaren följde partisular-intressets ingifrelser utan afseende på åkerbruset, skeppsvarfven, muachinverkstäderna, ståltillverkving samt alla de slöjder och tillverkningar, som begagna verktyg af stål. Kammaren glömde att dagönaren med sin yxa, såg oeh huggjern oekså är medvorgare, famtän utan talan i kammaren. Sedermera örmådde hvarken vetenskapsmännen, näringsmyndigheterna, det allmänna tänkesättet eller regeringen ati uöfra något inflytande på kammaren. sSörs: sedan sammaren icke mera fanns, nemligen under nurarande despotiska styrelse i Frankrike, har denna pronibitien blifvit modererad. Vid valet af den handelspolis, som bäst lämpar sig för Sverige snu för tidem,, bör visserligen enskilda intressen noga värdas så vidt de stå tillsammans med rikets i det hela; ty man bedrager sig myeket om man föreställer sig att staten sjelf är utan intresse dervid. Jemförom en viss fabrikation, idkad uti en eller annanaf rikets städer, med en folknäring, utbredd öfver hela orter af detta vidsträekta land. Hvilkendera af dem lenanar de flesta och mest härdade, kraftigaste armarne till rikets försvar i farans stund? — Tillkommer fattigvård, sjukvård. Staten kan icke vara, är icke likgiltig vid svaret vå denna fråga. Må exemplet visa att man icke på ett för riket i det hela tilfredsställande sätt utarbetar tulltaxan om man blott och bart utgär från afvåsandet af tillverkningarnes olika anspråk på skydd, sa att hvar och en fabrikant må frodas isiti yrke. — taten måste äfren fästa afseende på de näringar, hvilka idkats af ålder, ty de hafva merendels sin goda grund i landets klimat och beskaffenhet, äfvensem i folkets händighet ech arbetslynne. Sverige har från irminnes tider idkat skeppsbyggeri och sjöfart, och ivenska besättningarna, från kaptenen till båtsmannen, ire eftersökta och utmärkta bland alla nationer; skulle ;j deraf följa, aw dessa aäringar böra omhbuldas af jatsmakterna? — Dessa kunna göra det just uti oeh senom tull-lagstiftningen. Tag bort all importtull på skeppsinventarier! ! Sverige harifordna tider redan exporterat spammål af bilagan litt. A symes att Sverige årem 1637, 1633, 1639, 1640 exporterade öfver 100,000 tunnor säd åren jemte mycken boskap, smör, ost, talg m. m.) h jag hoppas att rikets högl. ständer vid innevaande riksdag skola vidtaga åtgärder emot bränvinsillverkningen, hvilka komma att höja denna export lögst betydligt. Den kan befordras och blifva mera önande än hittills om de nationer, hvilka hafra tullatser på spanmålsimport, antaga en mera upplyss hanlelspolitiks fordringar. Det tillkommer rikets kögl. ständer, alt genom an: agandet af ett liberal; system sätta Kengl. Maj:t i illstånd att göra fremställningar i denna riktning, vilket är omöjligt så länge Sverige isolerar sig meelst förbud fran beröring med andra folk. Fordom xporterades äfven ladugårdsprodukter, och under lopet af innevarande år har en utförsel af boskap egt um, som synes lofrande. Om man ej bör vänta sig ltför stora resultat af detta sednare, som måhända leit periodiskt kan blifva rått lönande, så blundar lock ieke den sanne statsmannen för den minsta anedning att befordra en näring, som kan breda ut sig frer större delen af riket. England och Frankrike unna förbruka allt hvad Sveriges åkerbruk oeh bokapsskötsel har att aflåta. — Våra förfäder hade fven metaller attutföra liksom vi, men denna artikel röter höga tullsatser inom tyska tullföreningar, Frankke och Nordamerikanska Fristaterna, och lemnar ett pperligt tillfälle för svenska diplomatier att utveekla in förmåga sedan rikets ständer genom förbudens orttagande gifvit densamma en basis att stödja sina perationer på. — Alla dessa förbållanden, som grunda g på Sveriges egendomliga natur och på svenska. Ikets lynne böra ieke förgätas vid den reform af tltaxan som utgör föremålet för denna metien; lika :et som det moraliska förderf som lurendrejeriet strar hos en befolkning, hvars fattigdom inleder den frestelse att låta använda sig. — Att den handelslitik Sverige iakttager visst icke är utav inflytande i andra nationers handlingssätt emot Sverige, härpå an ett färskt exempel anföras. Då man icr någon d sedan sökte öfvertala fransmännen att nedsätta nporttullen på svenskt jern, förumdrade det dem att kdant kunde yrkas så länge svenska tulltaxan inneölle förbud emot införsel af utländskt jern. Cr 8 rn IV Ö oo Ke MA mA Konungamakten i Sverige har längesedan oeh vid era tillfällen verkat i riktningen af en friare han:Ispolitik. Frågan em förbudens utbytande emot mpliga tullar, är derföre icke ny. Den framställ8 vid 1840 och 1841 års ris sdag uti proposition till kets ständer, hvaruti förklarades att förbudens tid re förbi; och framställningen gjordes af en stor nung, hvars regering bär stämpeln af den mest pserverande hållning. Vid 1844 ech 1845 ära riks8 förekom ieke denna friga. Deremet förklarade grå SBR cc PM kr OO th sd 4