tagas vid en beskattning, hvartill nu ifrågavarande besvär naturligtvis måste hänföras, torde svårligem kunna bestridas. Om emellertid nämnde slkyldighet, lika med grundräntor, utgjorde en, sedan lång tid tillbaka, till bestimdt belopp vid hvarje hemman fästad beskattning, som med någon tillförlitlighet kunde beräknas vid egendomarnes förvärfvande, vore dock, med afseende å närvarande förhållanden, mindre att deremot anmärka. Men då hemmanens indelning till skjutslag är beroende af behofvet af gästgifvaregårdar, samt den större eller mindre skjutsningen vid hvardera, måsie den, efter förekommande omständigheter, jemkas. Öppnandet af nya kommunikationsleder eller den ökning eller minskning uti de redan befintliges begagnande, som af mångfalldiga olika anledningar uppstå, kunna följ aktligen verka högst betydliga förändringar uti särskilda hemmans skjutsningsbesvär. Särdeles blifver sådant förhållandet i den mån jernvägsanläggmingar komma till utförande. Att åstadkomma en jemnare fördelning af skjutsningsbesväret synes derföre vara af verkligt behof påkalladt. Dertill finnes äfven då, genom entreprenaders införande, detta onus förvandlas till kontant afgift en utväg, som saknats så länge skjutsningen skolat in natura utgöras. Man kan nemligen då fördela entreprenadafgifterna icke blott inom hvarje skjutsbolag, utan distriktseller länsvis, hvarÄgenom naturligtvis bördan mera jemnas. Ett 7gådant exempel sinnes äfven förut inom riket, nemligen uti provinsen Jemtland. Der har, sedan lång tid tillbaka och förr än det nu gällande entreprenadsystemet infördes, varit inom provinsen öfverenskommet, att gästgifvare emot ersättning, dels af penningar och dels af hö, besörjt skjutsningen, och hvilken ersättning, bestämd vid de sammanträden med tingslagsvis utsedde ombud, som, under benämning af Landsjemnadstang, hållas för ordnandet at åt-skilliga provinsens gemensamma angeligenheter, fördelats på alla skjutsskyldige hemman inom provinsen. Denna ordning har der ledt till allmän belåtenhet och troligen skulle så äfven blifva förhållandet, om den å andra orter infördes. Det torde väl anmärkas, att såsom en gifven följd af den afsedda jemkningen, vissa hemman kunde komma att framgent vidkännas högre utgift än hittills, men dervid bör dock icke förbises, att, efter hvad här ofvan är visadt, sådane förändringar, som det nuvaranle systemet ofta föranleder, kunna medf i örre omvexlingar. Såsom ett exempel derpå må nämnas, att uti Skaraborgs län nyligen inträffat, att, i anseende dertill att skjutsningen vid en gästgifvaregård under sednare tider så betydligt ökats, at: den för det anslagna skjutslag af endast? antal fanns alltför betungande, blef, efter beökning vid häradsrätten, detsamma Hökad: med 83 ,; mantal af det till nära 41 mantal uppgående skjutslaget vid en annan angränsande gästgifvaregård. Då entreprenadafgifterna vid förstnämnde gästgifvaregård utgjorde 25 rår 32 sk. bko pr mantal och vid den sednare endait 8 rdr, är det lätt funnet, hvilken betydlig förändring i skjutsningsbesväret, serdeles fr de öfverflyttade hemmanen, nppkom gaom denna, af förändrade förhållanden påkalade, jemkning af de äldre skjutregleringarne, men den kunde emellertid icke undvikas. Med afseende å allt detta får jag vördsamt föreslå, att genom allmän författning måtte stadgas: att vid rättigheten till skjutsningens upplåtande på entreprenad, sedan de för hvarje län nu gällande koutrakter upphört, skall fästas det vilkor, att afgifterna vid alla de gästgifverier inom hvarie län, der sådan framgent kommer att ega rum böra sammanläggas och, efter hemmantalet, lika fördelas å samtlige skjutsskyldige hemman incm länet, med undantag endast at dem, som äro anslagne till gästgifvaregårdar, der skutsen af skjutslagen sjelfva, enligt äldre föreskrifter och således utan den med en reprenad förenade förhöjning i skjutslegan utgöres; Att de sålunda belöpande afgifterna, emmoi någon lämplig, mindre provision debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna samt, efter behörig fördelning, till vederbörande utbetalas; samt att det må ankomma på de skjutsskyldiga sjelfva att, på det sätt, som K. M:t i nåder kan pröfva lämpligt bestämma, genom fullmäktige, som af ombud utvaldes vid sockerstämmor, tingslagsvis utses, till bevakande af sin derunder beroende rätt och bästa, deltga uti åtgärderna för entreprenadernas ombesörjande; dock utam att den konungens befillningshafvandes tillkommande pröfningsrätt i dylika frågor derigenom förringas. Om det emellertid icke skulle anses lämpligt att meddela en så beskaffad allmän föreskrift, som nu blifvit föreslagen, hemställer jag, att det åtminstone måtte tillåtas de skjutsningsskyldige, att länsvis om en dylik reglering af skjutningsbeisväret besluta, samt att fördenskull, då fråga derom uppstår, efgörandet må öfverlemnas antingen åt länsnämnd, derest sådan skulle blifva organiserad, eller annars åt fullmäktige, tingslagsvis: utsedde genom vid allmänna sockenstämmor valde ombud, och hvilka fullmäktige inför konungens befallningshafvande sammanträda. Beslutet borde då blifva beroende af de flesta rösterna, men frågan förfalla, om resultatet blefve lika på hvardera sidan. Medgifvandet af en dylik pröfningsrätt synes så mycket mindre böra föranleda någon betänklighet, som det berodde af de skjutslag, hvilka icke ville deltaga uti en sådan reglering, som dermed åsyftas, att derifrån blifva fritagne genom att afstå ifrån entreprenads begagnande cch på förr vanligt sätt besörja skjutsningen. Denna motion torde blifva remitterad til! allmänna ekonomioch besvrärs-utskottet, till hvilket jag, i sådan händelse, skall, till upplysning vid dess behandlande, lemna uppgift angående förhållandet med skjutslag och afgifter vid alla de gästgifvaregårdar i Skaraborgs län, der entreprenad eger rum. Vt (0 MM Mm ÅA td EA ARR re 8 AA vg fr P. Lagerhjelms metien sngående TullTaxar m. mm, Den nu gällande tulltaxan ädagslägger tillvaron af prehibitiva rundsatser för den del af Sveriges oke