attare ändlå icke att påstå, att 1834 års ka-
r antänsbesttämmelser, så vidt de röra den in-
rikes rörelisen, ännu äro oförändradt gällande!
Den tilllbakagång, som sålunda utan veder-
törandes mörande skedde både 1850 och 18553
venom inriikes smittade orters likställande med
trikes, umder hinvisande till 1847 års för-
ittning amgående karantän för fartyg, kom-
mande från de sednare, var så mycket större
i jemförelse med hvad som förut egde rum,
som just genom nämnde 1847 ärs författning
karantänstiden för sådana fartyg hade, äfven-
ioedes utan vederbörandes hörande, blifvit för-
lingd ifrån 5 dygn, som den varit alltsedan
den 23 Mej 1835, till 10 dygn.
Och här skulle endast vara fråga, menar
Sv. Tidn., om den eller den orten (likasom
icke dessutom den ena orten hade lika stort
anspråk på en förnuftig och lagenlig behand-
ling af regeringen, som den andra!) men icke
om någon grundsats,, icke om några vig-
igan beslut!
Är det då icke någon grundsats, som står
jå spel, mir regeringen genom goiltyckliga
iörordningar utstöter den ena orten efter den
ndra ifråm det svenska samhället, och de-
.reterar, att den eller den skall behandlas
såsom vore den icke svensk, utan utländsk?
Eller när regeringen vållar, att omkring 30
fartyg, som anländt till en af de norrländska
hamnarne för att intaga laster af ortens vig-
vugaste exportartiklar, på en gång måste af-
visas med oförrättadt ärende för att först ut-
igga karantän i Furusund, och det under en
tid af den svåraste skeppsbrist och de mest
stegrade frakter, som vi upplefvat; — eller
när samma regering genom sina improvisc-
rade författningar vållar, att menniskor, som
i båtar återvända till sitt hem, jagas såsom
fiender eller skadedjur tillbaka ut på öppna
sjön, för attt der under hunger och köld och
storm tillbiringa en veeka eller mer, och om-
sider endasst få återvända såsom lik: — är
sådant icke: vigtiga beslut?
Vi hänvisa i detta fall författaren i Svenska
Tidningen till de upplysningar, som lemna-
des under diskussionen i borgareståndet den
21 sistl. December, och hvarunder bland an-
nat en talare, som sjelf en längre tid varit
ledamot af karantänskommissionen öfver Skåne
och Blekinge, hr Kock från Malmö, uttryck-
ligen förklarade, att han i denna egenskap
nödgats tillämpa författningar, som saknat
sundt förnufte.
Huruvida den ene eller andre föredraganden
kontrasignerat orimliga författningar eller un-
derstödt godtyckliga åtgärder af regeringen,
utan vederbörandes hörande, kan icke i nä-
gon mån förändra vårt omdöme om det otill-
törliga i ett sådant förfarande, för hvilket vi
dessutom enligt vårt statsskick icke anse
kontrasignanten ensam, utan statsrådets samt-
liga ledamöter, både juridiskt och moraliskt
aNRVariga