attare ändlå icke att påstå, att 1834 års kar antänsbesttämmelser, så vidt de röra den inrikes rörelisen, ännu äro oförändradt gällande! Den tilllbakagång, som sålunda utan vedertörandes mörande skedde både 1850 och 18553 venom inriikes smittade orters likställande med trikes, umder hinvisande till 1847 års förittning amgående karantän för fartyg, kommande från de sednare, var så mycket större i jemförelse med hvad som förut egde rum, som just genom nämnde 1847 ärs författning karantänstiden för sådana fartyg hade, äfvenioedes utan vederbörandes hörande, blifvit förlingd ifrån 5 dygn, som den varit alltsedan den 23 Mej 1835, till 10 dygn. Och här skulle endast vara fråga, menar Sv. Tidn., om den eller den orten (likasom icke dessutom den ena orten hade lika stort anspråk på en förnuftig och lagenlig behandling af regeringen, som den andra!) men icke om någon grundsats,, icke om några vigigan beslut! Är det då icke någon grundsats, som står jå spel, mir regeringen genom goiltyckliga iörordningar utstöter den ena orten efter den ndra ifråm det svenska samhället, och de.reterar, att den eller den skall behandlas såsom vore den icke svensk, utan utländsk? Eller när regeringen vållar, att omkring 30 fartyg, som anländt till en af de norrländska hamnarne för att intaga laster af ortens vigvugaste exportartiklar, på en gång måste afvisas med oförrättadt ärende för att först utigga karantän i Furusund, och det under en tid af den svåraste skeppsbrist och de mest stegrade frakter, som vi upplefvat; — eller när samma regering genom sina improviscrade författningar vållar, att menniskor, som i båtar återvända till sitt hem, jagas såsom fiender eller skadedjur tillbaka ut på öppna sjön, för attt der under hunger och köld och storm tillbiringa en veeka eller mer, och omsider endasst få återvända såsom lik: — är sådant icke: vigtiga beslut? Vi hänvisa i detta fall författaren i Svenska Tidningen till de upplysningar, som lemnades under diskussionen i borgareståndet den 21 sistl. December, och hvarunder bland annat en talare, som sjelf en längre tid varit ledamot af karantänskommissionen öfver Skåne och Blekinge, hr Kock från Malmö, uttryckligen förklarade, att han i denna egenskap nödgats tillämpa författningar, som saknat sundt förnufte. Huruvida den ene eller andre föredraganden kontrasignerat orimliga författningar eller understödt godtyckliga åtgärder af regeringen, utan vederbörandes hörande, kan icke i nägon mån förändra vårt omdöme om det otilltörliga i ett sådant förfarande, för hvilket vi dessutom enligt vårt statsskick icke anse kontrasignanten ensam, utan statsrådets samtliga ledamöter, både juridiskt och moraliskt aNRVariga