väg ockh landsteg kort derefter på en öiöppn
hafvet, , som af honom erhöll namnet Garry. -
Det vanr vid uppstigandet på denna öde strand
som owpphörligt piskas af polarstormarna, sor
den oförskräckte engelsmannens följeslagar
blefvo vittnen till en af sällsamma omständig
heter åtföljd scen. De sågo honom plötslig
med handen fatta och höja en flaggstång
från hvars spets en med Englands vapen rik
broderad duk utbredde sig. Men vid denn
i sig sjelf föga märkliga handling var han
panna blottad, hans öga tärfyldt och han
ansigte stämpladt på en gång af en glödand
entusiasm och religiöst lugn. Om hvilka hän
delser erinrade väl denna fana, som kunde
till den grad uppröra denna man, som de för-
färligaste faror alltid funnit lugn och kall?
Att besvara denna fråga är att vidröra ett af
de messt framstående dragen i haws stoiska
lif. Dåå Franklin skulle lemna sitt fädernes-
land föör att utgå på denna sammza expedition,
hade man haft att bestå en svår kamp emellan
sina känslor och sin pligt. Hans hustru, med
hviikem han ännu ej i två år varit gift, låg
dödligt sjuk och var ännu utan hopp dagen
före den då han måste gå till segels. Men
med denna heroiska fasthet, som han förstod
att ingifva allt som omgaf honom, besvor hon
honom vid sitt lugn i sin sista timma och
vid has egen ära att ej förändra den för af-
resan estämda dagen, och gaf honom derpå
vid deta sista farväl en silkesduk, som hon
sjelf med döende händer stickat och utsirat,
bedjande honom att ej utveckla den förr än
han landstigit på en hitrills okänd strand i
polarhafvet. — Man kan sålunda lätt föreställa
sig, om också ej beskrifva, de känslor som
upprörde Franklin, då han på Garryöns klippor
uppfyllde den högsinta makans önskan, som
han ej härnere skulle återse. -
Från denna punkt förde honom en månads
segling, under beständiga bekymmer och svå-
righeter af alla slag, längs amerikanska ku-
sten, iinemot 400 mil vester om Mackenzie.
Men då han var nära att uppnå den 150:e
gradem v. om Greenwich, nödgade honom isen
och stcormarna, jemte den fullkomliga frånva-
ron af alla spår efter Beecheys fartyg, att
tänka på återfärden; en så mycket beklagli-
gare omständighet som, då han från höjden
af Cap Back, hans vestligaste upptäckt, för-
gäfves rådfrågade den för hans blickar slutna
horizoaten, han endast var på 50 lieues af-
stånd från de båtar som hans förra löjtnant
utsänd stt möta honom. — poditionen tog
följaktligen vägen tillbaka till Fort Franklin, )d
som den utan alltför stora svårigheter upp- If
nådde den 21 September. Den fann der Ki- B
chardson före sig, som redan flera veckor in- o
väntat den, sedan han lyckligt anknutit denna )p
resas arbeten till den föregåendes. Ifrån den 1e
4 Juli till den 8 Augusti hade den outtrött- tå
lige doktorn tillryggalagt en sträcka af mer -
än 500 mil, at hvilka han måst färdas en del
till fots, släpande efter sig sin proviant och
sitt bagage. — Den vinter, som Franklin nu
hela dess längd nödgades tillbringa ofvanom
polkretsen, i det vinterqvarter som ännu bär
lans mamn, utmärkte sig för sin utomordent-
iga stränghet. Mer än en gång föll Fahren-
eits termometer ända till 589 under noll-
ounkten; men de resande, som denna gång
oro väl försedda med kläder oeh lifsmedel
tt skydda sig mot luftens stränghet, och dess-
tom gynnades af en god helsa, uthärdade
tan alltför stora lidanden en temperatur, hvar-
inder spriten och qvicksilfret fröso. För flera
nånaler innestängda i en koja af jord och
s ocl förlorade i stormarnas och polarnätter-
as nörker, sökte de modiga enslingarne hos
etenskapen dessa förströelser och njutningar
om a20n kan skänka åt den ödsligaste belä-
enhe. Doktor Richardson föredrog för säll-
kape en fullständig kurs i geologien, och
rr Dummond beskref för dem mer än 1500
äxte och 240 arter af fåglar och däggdjur,
om aan samlat under sina långa exkursioner
ll Klippbergen. (Forts.)
S——Ä— -
Beorgareståndet.
Dieliuesion Am Jeintraestnsunnenuncln net