de vådliga och straffande följderna af kung
liga brott, ett exempel väl värdt att för nå
gra ögonblick fästa vår uppmärksamhet.
Man trodde i medeltiden att de som orät
mitigt sträfvade efter oheliga njutningar oc
en tom ära efter denna verldens sätt, — mä
som hungrade efter nöjen och törstade eft
makt, rykte och rikedom, men hvilkas mc
del ej motsvarade ändamålet, — kunde få sir
önskningar uppfyllda genom att sluta ett fö
drag med mörkrets furste. iUan förband si
att sätta dem i besittning af den åtrådda ska
ten eller den efterlängtade framgången, oc
de förskrefvo till ersättning åt honom si:
själar och förbundo sig att uppfylla hans bi
fallningar. Dessa r voro endast en fi
rebild af de handlingar som vi ofta: i lil
skala återfinna i det dagliga lifvet, och so
Preussen och Osterrike nu förete oss ica ste
skala. De, liksom deras förebilder från forn
tiden, hafva sålt sig at Nikolaus. De had
afsigter och ändamål, hvilka de ej at si
sjelfva voro starka nog att drifva igenom oc
som de nu icke äro starka nog att hålla vi
makt; och i afsigt att försäkra sig deror
åkallade de den ryska czarens hjelp och köpt
den med löftet om att främja hans afsigtc
och efterkomma hans befallningar. För alt
kunna qväsa sina undersåter samtyckte di
att låta sig qväsas af honom. De uppoffrad
sitt eget oberoende, på det de måtte fa tramp:
sina folks oheroende under fötterna. Iafsig
att förblifva Tysklands tyranner gjorde de si;
till Rysslands slafvar, Deraf härleder sig de
ras farliga ställning för det närvarande.
Preussen och Österrike äro af naturen ri
valer och motståndare till det stora moskovi
tiska väldet. De äro dess närmaste grannar
dess medtäflare i afseende på handeln. D
äro af försynen satta till gränsvakter miella
detta välde och det vestra Europa; dera
områden löpa fara af dess hastiga till
vext, hotas af dess gigantiska iregirighet
kramas till döds i dess kolossala armar. Di
äro moskovitväldets utkorade offer, så snar
de icke kunna försvara sin position såson
dess energiska och sjelfständiga fiender. Preus
sen kan icke ha några sympatier för czaren
Det slöt sig till honom, det är sannt, för att del:
bytet af en stor orättfärdighet, Polens delning
men cetta är det enda föreningsbandet som
finnes dem emellan. Racerna äro olika, språ.
ken äro olika, hela nationalkarakteren är olika
Rysslands styrelse är en ren despotism, Preus-
sens är ett ordnadt embetsmannavälde. Ryss-
land är i grunden österländskt och obildadt;
Preussen har bland sina underordnade gran.
nar länge varit medelpunkten för tysk lärdon
och civilisation. Preussen borde, såsom Nord.
Tysklands förnämsta stat och hufvudet fö
hela det upplysta och kultiverade Tyskland
i allmänhet hafva intagit sin position såsom de
mellersta Europas stora bålverk mot mosko.
vitiska inkräktningar, moskovitiska ideer oel
moskovitiskt barbari. Iivarföre har det icke
gjori så? Dess folk var villigt nog att göra
det. Hvarföre ville ej dess hof? Derföre at
hofvet fruktade folket, sin naturligz binds-
förvandt och derföre kastade sig i armarnc
på Ryssland, sin naturliga fiende. Derföre
att hofvet hyste afsigter mot folkets frihet,
för framgången af hvilka Rysslands hjelp var
oundgänglig. Derföre att sedan det en gång
beslutit sig att trotsa folket och krossa den
konstitutionella frihet, hvarefter dess hjerts
lingtade, var det tvunget att stödja sig på
hjelp från Ryssland, den konstitutionella fri-
heten: stora ärftliga fiende, var det tvunget
att söia en bundsförvandt i österns barbari
för at kunna tvinga tillbaka den påträngande
floden af vesterns civilisation. Naturligtvis val
Ryssland endast alltför belåtet med att få låna
sitt bistånd åt sådana företag, väl vetande, att
vär en gang Preussens konung hade lyckats
att utföra dem, antingen nu Ryssland hade
uppträdt i striden eller icke, när han väl en
gang hade blifvit bragt i en ställning ar de-
ciderad fiendtlighet till sina egna undersåter,
skulle han från den stunden endast genom ryskt
förbund och ryska vilkor kunna bevara sin sje!l-
ständighet och sin krona. I denna ställning b--
finnersig för närvarande den svage och olycklice
man som nu vacklar på Preussens tron.
Fan ruktar Rysslands äregirighet och Ryss-
lands förstoring, men han vågar icke sluta
sig till Frankrike och England, vare sig i
kraftfulla protester eller i aktiv handling för
att drifva dem tillbaka. Han har fören ringa
grynvälling sålt sig till kejsar Nicolai vasall
och fär icke trotsa eller sätta sig emot ho-
nom; om det fölle honom in att kalla sina
andersåtare till sin hjelp kunde han bli fri på
en gång, men för detta ändamål mäste han
medgifva dem konstitutionell frihet och cn
äkta representativ författning, och detta är han
icke benägen att göra. Af de två underdå-
nigheerna föredrager han den under cn frem-
mand: despot, framför den under ett fritt folk.
sin bäfvan för en utvidgning af folkens fri-
het siljer han nu till frestaren icke blott
Tyskhnds friheter, utan sjelfva civilisationens
intressen. Vi tro att han sörjer och grämer
sig öfver sitt slafveri, men han har icke kraft
eller tillförsigt nog att köpa sin befrielse till ett
ättmätigt pris. Sålunda skall han framsläpa
sitt lif mellan två faror, och högst sannolikt
sluta det mellan två eldar.
Österrike är om möjligt i en ännu sämre
velägenhet. I sin äflan att behålla Lombar-
liet under ett dödande och förkrossande ck,
örslösar det inkomsterna af denna rika pro-
ingar