system mot sådana bestämmelser, som kunde emna rum för en laglikmätig, med lämpliga l ri fgifter belagd handel. Med synnerligt afende å artiklarne jern och väfnader af alla lag, tillstyrkte hr Gripenstedt således, atteniq veciel och noggrann pröfning af de i nu gäl-1y; ande tulltaxa förekommande förbuden, äf-la ensom af de i många fall otvifvelaktigt allt-i1 ör höga tullsatserna måtte företagas och ettjl örslag till nödiga jemkningar i dessa hänseiP nden till rikets ständer framställas. Han anis äg sig så mycket heldre böra tillstyrka detta, om han eljest befarade att de föreslagna tulledsättningarna för åtskilliga bland jordbrucets förnämsta produkter, såsom smör, ost, sött ved ete., ehuru i sig sjelfva högst biliga, dock vid detta tillfälle, såvida ingen indring bereddes äfven å andra näringsgrevars alster, torde anses såsom en nog ensilig rubbning af det bestående förhållandet. öfrigt tillstyrkte hr Gripenstedt, att tullen å nachinerier och redskap af alla slag måtte jestämmas endast till 5 procent, samt för artygs förnödenheter och inventarier likaleles till 5 procent; i följd hvaraf han föreslog edsättning i tullen för ankare till 2 rdr 24 sk. per skeppund, kettingar med diametern sfver 34 till och mel 157 tum 2 rår 12 sk., draggar, armbultar, rodderjern, skeppsknän 3 rdr, oförtenta plåtar med 6 lisp. vigt 3 rdr 16 sk., öfver 6 lisp. vigt 2 rdr; lin, ohäckladt, 6 sk. pr lisp., häckladt 12 sk.; tågvirke 8 sk.; linneoch hampsegelduk 2 sk. pr skålp.; zink, arbetad och i plåtar, 2 sk. r lisp. Uti sistberörde del af hr Gripenstedts reservation har utrikesministern friherre Stjerneld förenat sig. Statsrådet Wallensteen ansåg nu gällande förbud mot införsel af flera slags väfnader böra, utan afseende å chefens för finansdepartementet framställda betänkligheter, utbytas mot sådana tullafgifter, som, utan att utgöra direkta förbud, lemna nöjaktigt skydd för den inhemska tillverkningen, och åbero: pade han i öfrigt de motiver, som finnas anförda i chefens för civildepartementet Fåhrai yttrande till statsrådsprotokollet den 27 Okt. 1847 — ett yttrande, hvilket hufvudsakligen öfverensstämde med K. M:ts i detta ämne då aflåtna nådiga proposition. Denna sålunda inom konseljen försiggångna votering i en så vigtig fråga, som den om tulltariffen, är, i och för sig sjelf och utan afseende på skiljaktigheten i statsekonomiska åsigter, af en icke ringa politisk betydelse. Den visar nemligen att våra ministrar alldeles icke draga 1 betänkande att sitta qvar, oaktadt de befinna sig i strid med pluraliteten inom konseljen, äfvensom med konungen sjelf. Den vwisar tillika huru lösligt hela den makbåliggande frågan blifvit, äfven å minoriteters sida, behandlad, så att det snart sagdt ser ut, som man reserverat sig endast för syns skull och för att möjligen kunna i viss mån fritagas från den allmänna ovilja, den man troligen förutsåg skola komma att blifva resultatet af den af pluraliteten voterade propositionen. Att det konstitutionella styrelsesättet, såsom ett oundgängligt vilkor, af en minister fordrar öfverensstämmelse i alla hufvudgrundsatser, aldraheldst vid framställningen if konungens förslag till representationen, tyckes man knappt hafva låtsat sig veta, än mindre begripa, och slutligen förnimmer man med en grad af förvåning, som knappt låter sig beskrifva, att samma ministrar, som den ena dagen förklarat sig icke anse någre betänkligteter möta vid afskaffande af förbuds: bestämmelserna i tulltariffen, utan afvaktan a några förändringar i den civila lagstiftningen den andra dagen deltaga i ett förslag till ri kets ständer, hvars motiver tydligen innebär: att borttagande af samma förbud icke kan a K. M:t medgifvas, med mindre än att sjelfv: grundlagen ändras och ett det mest abnorm: stadgande deri införes, åsyftanda den lik: stora orimligheten att göra tullsatserna oför uänderiga under en tidrymd af icke mindrc än hda 10 år. Det kan man kalla ministrar som lafva en hög föreställning om sin kon stitutionella pligt, eller ens om den simpl: logiska konseqvensens fordringar !! m———— mm VA MD Me HJ AA