dringanr i tulltaxan nu föredrogs, öppnades öfvrerlägg-
ningeni .
Hr Schwan, som erinrade derom, att han för ätta
dagar sedan uttalat den öfvertygelse,- att regeringen
hvarken förmätt eller velat inse rikets nytta i hvad
som angick den ekonomiska lagstiftningen. Sedan j:
dess Mm ständerna fått emottaga K. M. förslag tilll.
förändringar i tulltaxan, och nämnde öfvertygelse har .
derigerom öfvergätt till fullkomlig visshet. Talaren)
fann emellertid detta förslag stå i så nära sambandj
och hfva sådant syskontycke med den af ett så stort
och almänt missnöje mottagna propositionen i brän-
vinsfrigan och det nu afgifna förslaget till ändring
af 615 regeringsformen att han ville i ett samman-
hang aga dem i skärskådande. Han kundo ej fatta
hvad ned denna grundlagsförändring äsyftades, då
afsigtem syntes vara att bibehälla förbuden; och han
stod i begrepp att fästa ståndets uppmärksamhet på
det nära sambandet mellan denna 61 och den näst-
föregående 60:de, då
Talmannen erinrade att på grund af 81 R.F. nå-
gon diiskussion om den redan remitterade propositio-
nen tilll grundlagsförändring ej finge ega rum.
Hr sSchwan förklarade sig emellertid fortfarande
anse de båda förslagen, det om tulltaxen och det om
grundlagsförändringen, stå i ett så nära samband
med hvarandra, att man ej kunde vidröra det enas
grunder utan att äfven tala om det andra; men han
öfvergick emellertid nu till en detaljerad granskning
af det förslag, som här egentligen var föremål för
öfverläggning. Med den på artikeln salt föreslagne
tull af 18 sk. förklarade sig talaren nöjd. På smöj
och os ansåg han den föreslagna nedsättningen allt
för riga, erinrande om vexlingarne i tullsatserna å
dessa aror och huru dermed tillgått. På kött ansåg
talarer det nu varit mera billigt och rättvist att fast-
ställa ullen till hälften af dess närvarande belopp; hvar
jemte han ansåg att lefvande kreatur hade bort få tull-
fritt införas, hvilket vore af vigt för åkerbrukets och
kreatursafvelns upphjelpande, synnerligast efter nu rå-
dande ffoderbrist. På artikeln ätticka har reg. föreslagit
en betydlig nedsättnihg, utan att, sävidt talaren kände,
sådant. någonsin blifvit begärdt, och det förundrade
honomi hvarifrån man hemtat anledning till ett så-
dant fförslag, hvilket var så mycket olämpligare, då
ätticka tillverkas af bränvin och man nu stär i be-
grepp att höja priset på denna vara genom förökad
beskattning. Det är oförklarligt att, då man vill
hjelpa en industri, man försvärar dess tillvaro genom
en ny konkurrens. — Att tullen på träfartyg blifvit
föreslagen att nedsättas till 5 proc. fägnade talaren,
men diet syntes honom systemlöst att man från denna
nedsätttning undantagit jernfartyg och ängfartyg samt
säledess förmodligen äfven sådana som gå med hjelp-
machimn. Träfartyg byggas här till så billigt pris att
deras införande endast undantagsvis kan komma
ifråga, hvaremot dyrheten på jernfartyg gör det svä-
rare för oss att anskaffa sädana och en lindring på
dem säledes företrädesvis varit af behofvet päkallad.
Likaså förundrade det talaren hvarföre fartyg under
50 läster ej skola få njuta samma förmän som de
som äro öfver 50, och hvarföre båtar skola vara före-
mål för ett serskildt undantagsstadgande. Talaren
visste ej hvarifrån härledde sig denna omvårdnad för
den större eganderätten på bekostnad af den mindre.
Ett större fartyg utgör sällan dess egares enda eller
hufvudsakliga egendom, hvaremot vid de små, som
föras af sina egare, är fästad dessas hela existens.
Det kan derföre frågas, huruvida det skulle ligga
någon nationel olycka deruti att den mindre bemed-
lade skulle någon gång få försörja sig utan en öfver-
drifven beskattning. Hvarför skall icke äfven ban
få införa ett fartyg om han finner det med sin för-
del öfverensstämmande ? — Tullen på skeppsknän ete.
hade talaren önskat nedsatt till 2 rdr. — Hvad an-
gick den föreslagna tullen på plåt, 6 rdr 32 sk. hem-
ställde talaren om den ej innebure ett förbud.
Från den prohibitiva sidan hade dock just i borgare-
ståndet blifvit framdragne grundliga upplysningar,
med anledning hvaraf begärts en vida lägre tull. —
Hvarfööre tullen på machiner nu skall fastställas till
10 pregcent, då de förut genom undantagstillåtelser
fått innkomma antingen fritt eller mot 5 procent, kunde
talarenn ej heller inse. — I den föreslagna tul!sat-
sen påå tackjern för finare mekaniska verkstadsgjute-
rier, aanmärktes åter samma omvårdnad för den större
egenddomen, och kunde tal. ej inse hvarför den min-
dre imdustrien alltid skall sättas tillbaka för de stora
falrikerna, då husslöjden väl kan anses åtminstone
lika vigtig som dessa. — Beträffande nyttan af den
medgifna nedsättningen på linnegarn af no 50 och
der6fver, upplyste tal. att dermed hänger så tillsam-
mans, att mot 50 af detta slag, importeras minst
5000 I under n:o 50, och man yet ej derför rätt om
med denna nedsättning är något allvar. — Hvad an-
gick den föreslagna förhöjda utförselstullen på spar-
rar, anmärkte tal. att för en sådan sparre i Norrland
betalas 30 sk. Om nu genom tullen dess utförsel
förhindras och den i stället kolas, vinnes deraf 8 sk.
Är det ej bättre att skogsegaren erhäller det förra
beloppet för sin vara än det sednare. Följden af det
föreslagna stadgandet blir ingen annan än att skogs-
egaren hugger 2 träd i stället för 1. — I afseende
på den föreslagna nedsättningen till I rdr 32 sk. på
utförseln af kopparskrot m. m. förklarade tal. att det
syntes honom alldeles orimligt att dessa varor skola
draga någon tull. Tal. visade genom kalkyler, att
ständerna till följd af denna tullsats få bereda sig på
en ganska stor förlust vid den ifrågasatta inlösningen
af dem gamla bränvinsredskapen. — Att med utför-
selstulll belägga söndersågade kanoner, ansäg tal. högst
statselkonomiskt origtigt. Hvad som hos oss försvårar
kanomtillverkningen är den stora kassationen, tillföljd
af dem minutiösa profningen, och det är derföre hö-
geligern oklokt att försvära utförseln af det kasserade
som e2ljest kan lemna tillverkaren någon ersättning.
— Deet syntes tal. att man velat finna, att ständerna
ej vamit fallna för stabilitet, och att man vill befria
dem :från de i detta afseende gjorda beskyllningar-
pa. IAvad som hittills skett, t. ex. i afseende på tul-
jen å socker oeh bomullsgarn, hade tvärtom utvisat
den sttörsta varsamhet, uppfordrande tal. dem som
tänka annorlunda, att uppgifva den brist på grannla-
genhest som ständerna ädagalagt. Alltifrån 1839 till
1847 hade regeringen varit af den äsigt att förbuden
kunde borttagas, och tal. visste ej hvad som förmätt
K. Mi:t att frångå denna mening. Då det dessutom
visat :sig att de industrigrenar som varit skyddade af
förbudd, men för hvilka dessa blifvit borttagna, sedan
dess gått framåt, vore det väl äfven tid att borttaga
förbuden på ylleväfnader och siden, och ville tal. äf-
ven yrka sädant, så mycket mer hvad artikeln siden
beträfar, som i ett annat riksstånd förslag om för-
budet borttagande blifvit väckt af en man som sjelf
är eare af sidenfabrik. Hvad beträffar den tullsats
som ör åsättas, emotsäg tal. med intresse hvad som
kan 5reslås af den som i detta stånd bevakar ifråga
varade intresse.
Hud som gjorde tal. än sorgsnare, var att K. M:t
ej täkt på någon nedsättning i lifsmedels-tullarne.
En oetydlig jemkning har föreslagits på smör, ost
och lött; hvaremot spanmäl ej med ett ord omförmä
Jes, ehuru den nuvarande dyrheten bort derom på
minna. Ehuru tal. var för stabilitet, hyste han doch
den öfvertygelse, att samtidigt med bränvinsbrän
ningsttidens inskränkning äfven spanmälstullen bord
borttagas, då de nuvarande höga priserna kunnat til
någom del förebyggas. Beklagande tal. slutligen, a
så littet sinne för förbättringar gjort sig gällande blan
konumgens rådgifvare, ehuru det bör erkännas att tr
blandl dem reserverat sig mot det afgifna förslage
och att en fjerde i vissa delar med dem sig förenat
8 Fb: mo Mm AA. 11:10