dringanr i tulltaxan nu föredrogs, öppnades öfvrerläggningeni . Hr Schwan, som erinrade derom, att han för ätta dagar sedan uttalat den öfvertygelse,att regeringen hvarken förmätt eller velat inse rikets nytta i hvad som angick den ekonomiska lagstiftningen. Sedan j: dess Mm ständerna fått emottaga K. M. förslag tilll. förändringar i tulltaxan, och nämnde öfvertygelse har . derigerom öfvergätt till fullkomlig visshet. Talaren) fann emellertid detta förslag stå i så nära sambandj och hfva sådant syskontycke med den af ett så stort och almänt missnöje mottagna propositionen i bränvinsfrigan och det nu afgifna förslaget till ändring af 615 regeringsformen att han ville i ett sammanhang aga dem i skärskådande. Han kundo ej fatta hvad ned denna grundlagsförändring äsyftades, då afsigtem syntes vara att bibehälla förbuden; och han stod i begrepp att fästa ståndets uppmärksamhet på det nära sambandet mellan denna 61 och den nästföregående 60:de, då Talmannen erinrade att på grund af 81 R.F. någon diiskussion om den redan remitterade propositionen tilll grundlagsförändring ej finge ega rum. Hr sSchwan förklarade sig emellertid fortfarande anse de båda förslagen, det om tulltaxen och det om grundlagsförändringen, stå i ett så nära samband med hvarandra, att man ej kunde vidröra det enas grunder utan att äfven tala om det andra; men han öfvergick emellertid nu till en detaljerad granskning af det förslag, som här egentligen var föremål för öfverläggning. Med den på artikeln salt föreslagne tull af 18 sk. förklarade sig talaren nöjd. På smöj och os ansåg han den föreslagna nedsättningen allt för riga, erinrande om vexlingarne i tullsatserna å dessa aror och huru dermed tillgått. På kött ansåg talarer det nu varit mera billigt och rättvist att fastställa ullen till hälften af dess närvarande belopp; hvar jemte han ansåg att lefvande kreatur hade bort få tullfritt införas, hvilket vore af vigt för åkerbrukets och kreatursafvelns upphjelpande, synnerligast efter nu rådande ffoderbrist. På artikeln ätticka har reg. föreslagit en betydlig nedsättnihg, utan att, sävidt talaren kände, sådant. någonsin blifvit begärdt, och det förundrade honomi hvarifrån man hemtat anledning till ett sådant fförslag, hvilket var så mycket olämpligare, då ätticka tillverkas af bränvin och man nu stär i begrepp att höja priset på denna vara genom förökad beskattning. Det är oförklarligt att, då man vill hjelpa en industri, man försvärar dess tillvaro genom en ny konkurrens. — Att tullen på träfartyg blifvit föreslagen att nedsättas till 5 proc. fägnade talaren, men diet syntes honom systemlöst att man från denna nedsätttning undantagit jernfartyg och ängfartyg samt säledess förmodligen äfven sådana som gå med hjelpmachimn. Träfartyg byggas här till så billigt pris att deras införande endast undantagsvis kan komma ifråga, hvaremot dyrheten på jernfartyg gör det svärare för oss att anskaffa sädana och en lindring på dem säledes företrädesvis varit af behofvet päkallad. Likaså förundrade det talaren hvarföre fartyg under 50 läster ej skola få njuta samma förmän som de som äro öfver 50, och hvarföre båtar skola vara föremål för ett serskildt undantagsstadgande. Talaren visste ej hvarifrån härledde sig denna omvårdnad för den större eganderätten på bekostnad af den mindre. Ett större fartyg utgör sällan dess egares enda eller hufvudsakliga egendom, hvaremot vid de små, som föras af sina egare, är fästad dessas hela existens. Det kan derföre frågas, huruvida det skulle ligga någon nationel olycka deruti att den mindre bemedlade skulle någon gång få försörja sig utan en öfverdrifven beskattning. Hvarför skall icke äfven ban få införa ett fartyg om han finner det med sin fördel öfverensstämmande ? — Tullen på skeppsknän ete. hade talaren önskat nedsatt till 2 rdr. — Hvad angick den föreslagna tullen på plåt, 6 rdr 32 sk. hemställde talaren om den ej innebure ett förbud. Från den prohibitiva sidan hade dock just i borgareståndet blifvit framdragne grundliga upplysningar, med anledning hvaraf begärts en vida lägre tull. — Hvarfööre tullen på machiner nu skall fastställas till 10 pregcent, då de förut genom undantagstillåtelser fått innkomma antingen fritt eller mot 5 procent, kunde talarenn ej heller inse. — I den föreslagna tul!satsen påå tackjern för finare mekaniska verkstadsgjuterier, aanmärktes åter samma omvårdnad för den större egenddomen, och kunde tal. ej inse hvarför den mindre imdustrien alltid skall sättas tillbaka för de stora falrikerna, då husslöjden väl kan anses åtminstone lika vigtig som dessa. — Beträffande nyttan af den medgifna nedsättningen på linnegarn af no 50 och der6fver, upplyste tal. att dermed hänger så tillsammans, att mot 50 af detta slag, importeras minst 5000 I under n:o 50, och man yet ej derför rätt om med denna nedsättning är något allvar. — Hvad angick den föreslagna förhöjda utförselstullen på sparrar, anmärkte tal. att för en sådan sparre i Norrland betalas 30 sk. Om nu genom tullen dess utförsel förhindras och den i stället kolas, vinnes deraf 8 sk. Är det ej bättre att skogsegaren erhäller det förra beloppet för sin vara än det sednare. Följden af det föreslagna stadgandet blir ingen annan än att skogsegaren hugger 2 träd i stället för 1. — I afseende på den föreslagna nedsättningen till I rdr 32 sk. på utförseln af kopparskrot m. m. förklarade tal. att det syntes honom alldeles orimligt att dessa varor skola draga någon tull. Tal. visade genom kalkyler, att ständerna till följd af denna tullsats få bereda sig på en ganska stor förlust vid den ifrågasatta inlösningen af dem gamla bränvinsredskapen. — Att med utförselstulll belägga söndersågade kanoner, ansäg tal. högst statselkonomiskt origtigt. Hvad som hos oss försvårar kanomtillverkningen är den stora kassationen, tillföljd af dem minutiösa profningen, och det är derföre högeligern oklokt att försvära utförseln af det kasserade som e2ljest kan lemna tillverkaren någon ersättning. — Deet syntes tal. att man velat finna, att ständerna ej vamit fallna för stabilitet, och att man vill befria dem :från de i detta afseende gjorda beskyllningarpa. IAvad som hittills skett, t. ex. i afseende på tuljen å socker oeh bomullsgarn, hade tvärtom utvisat den sttörsta varsamhet, uppfordrande tal. dem som tänka annorlunda, att uppgifva den brist på grannlagenhest som ständerna ädagalagt. Alltifrån 1839 till 1847 hade regeringen varit af den äsigt att förbuden kunde borttagas, och tal. visste ej hvad som förmätt K. Mi:t att frångå denna mening. Då det dessutom visat :sig att de industrigrenar som varit skyddade af förbudd, men för hvilka dessa blifvit borttagna, sedan dess gått framåt, vore det väl äfven tid att borttaga förbuden på ylleväfnader och siden, och ville tal. äfven yrka sädant, så mycket mer hvad artikeln siden beträfar, som i ett annat riksstånd förslag om förbudet borttagande blifvit väckt af en man som sjelf är eare af sidenfabrik. Hvad beträffar den tullsats som ör åsättas, emotsäg tal. med intresse hvad som kan 5reslås af den som i detta stånd bevakar ifråga varade intresse. Hud som gjorde tal. än sorgsnare, var att K. M:t ej täkt på någon nedsättning i lifsmedels-tullarne. En oetydlig jemkning har föreslagits på smör, ost och lött; hvaremot spanmäl ej med ett ord omförmä Jes, ehuru den nuvarande dyrheten bort derom på minna. Ehuru tal. var för stabilitet, hyste han doch den öfvertygelse, att samtidigt med bränvinsbrän ningsttidens inskränkning äfven spanmälstullen bord borttagas, då de nuvarande höga priserna kunnat til någom del förebyggas. Beklagande tal. slutligen, a så littet sinne för förbättringar gjort sig gällande blan konumgens rådgifvare, ehuru det bör erkännas att tr blandl dem reserverat sig mot det afgifna förslage och att en fjerde i vissa delar med dem sig förenat 8 Fb: mo Mm AA. 11:10