— vm
— Herr öfverste . .. jag förstår icke... Niinrappor-
terades både som död och begrafven.
ST orolig Stobee än var, öfverflög ett leende hans an-
Bigte.
— Det var icke jag, herr baron — sade han — Det
var en björn...
— En björn! Förklara er!
— Det skall snart vara gjordt. Ni känner, herr ba-
ron, att då Wiborg kapitulerade, uttsågs jag till gisslan.
Ni vet äfven hum trolöst czar Peterr bröt kapitulationen.
i det han emot tro och lofven förkklarade hela garniso-
nen för krigsfångar, då äfven jag : med min maka, som
åtföljt mig, bortsläpades i fångensskap. Min lilla son
lyckades jag deremot att rädda gemom att anförtro ho-
nom åt en slägting på långt håll, em fru Langenhjelm . ..
— Fru Langenvhjelm! enka efter auditörn?
— Är Langenhjelm död?
— Redan för ett år sedan. Vet ni ej det? Men fort-
far herr öfverste!
— Nåväl — återtog Stobee efter någon ansträngning,
ty Langenhjelm hade varit en af hans närmaste vänner,
— nåväl... ni bortsläpades sålunda i fångenskap. Efter
vanligheten underrättade sig czaren 1:oga om alla sina fån-
ar, serdeles hvad som rörde deras kunskaper och jag
hade, till följe af mina studier som ingeniör, den olyc-
kan att fästa hans synnerliga uppmärksamhet. Alla me-
del försöktes nu för att vinna mig. Czaren inser mer är
väl att han behöfver officerare med studier och kunska.
per om han skall lyckas att i någon mån disciplinera der
råa massa öfver hvilken han herrskar. Han erbjöd mig
plats som generalmajor i ryska armåen, om jag vill
inträda i hans tjenst. Jag afslog anbudet med förakt
Från den stunden var för mig ej att tinka på någon ut
vexling, någon befrielse. Vi skickades till Archangel
För att rädda min hustru från fåmgenskapens lidande:
och sedan sjelf lättare kunna bege mig på flykten, an
förtrodde jag åt min barndomsvän, kapten Koch von Gyl
lensten som, likt mig varit fångena, men nyligen bufv
utvexlad, att återföra henne till hennnes far i Stockholn
då jag lofvade att med det första försöka att komm
efter.