ska. marköadens Behof, sty afsättningesn på utlandet
var ingalunda obegränsad och trodde han attde sven-
ska jernverken skulle förlora Sinafsättniing här hemmals
om engelskt jern finge inkomma till så läg tull att
det kunde undersälja det svenska, som i anseende till
dyra transporter, dyrt brännmaterial och tung be
skattning ej kunde i pris tätla med det engelska; er-
kännande talaren den föreslagra tullsatsen väl vara
betryggande så länge det engelska jernet stär så högt
i vris som nu, men ej i händelse det ånyo skulle
falla till hälften mot det svenska jernets värde.
Hr Stolpe uppdrog en historik öfver den finska trak-
taten, dess uppkomst och om ntetgörelse, samt fram-
höll de odlycksbringande följderna deraf; hvarför hän
A allt sätt instämde med motionären uti de af ho-
nom föreslagna åtgärder, som skulle kunna i någon
mån läka de sår som genom nyssnämnda ovisa och
beklagansvärda handling blifvit landet tillfogade.
Härmed instämde hr Lundh.
Hr Ekelund förklarade sig -erkänsamm för förslaget
om lifsmedelstullens borttagande; men . förundrade sig
att motionärern velåt låta tullen på grrof ull qvarstå
då detta dock är ett vigtigt råimne ooch den grofva
ullen utgör ?, af hela ullimporten; håvarjemte han
anmärkte olikheterna mellan motionärerns förslag i af-
seende på jerntullen nu och vid föregående riksdag.
Hr Henschen önskade nedsättning äfven af tullen i
gröfre kläden, så mycket mer som fabrikanterna 182
förklarat sig endast behöfva 10 års skyld.
Hr lesselgren trodde att Sverige änn ej var vuxe:
en fullständig frihandel. Han instämd. med motio-tc
nären i afseende på lifsförnödenheter ch rudimate-
rier, men ville lägga bevillningsutskotet på hjerta:
att man ej, då man ger å den ena silan, man p
den andra rycker brödet ur munnen påarbetaren ge-
nom brödlöshet.
Hr Spångberg instämde.
Hr Koch instämde helt och hillet i motionen och
önskade den all framgång. Likaså ir Ekenman,
Frick och Palander samt
Hr Wern, som i anseende till motionårens frånvaro
upptog och genmälde de gjorda inkasten. Han in-
stämde med hr Indebetou i afseende på de orsaker
som föranleda det svenska jernets dyrhet; men dessa
borde man undanrödja i stället att anföra dem säson
skäl att betunga landet med ett högt pris påcen vara
som behöfves för så många beho. Sverige är det
enda mera civiliserade land, som nu ej begagnar en
gelskt jern, och detta får ej beläggas med hög tull,
ty då försvinner den dermed afsedda fördelen, som
just ligger i dess billighet.. Den anmärkta olikheten
i motionärens förra och nuvarande förslag innebure
intet principvidrigt, ty de hade sin orsalk blott uti de
förändrade förhällandena och den utveckling äsigterna
vunnit. I afseende på hr Hesselgrens yttrande ati
genom billigt pris på industrialster man skulle taga
brödet ur munnen på arbetaren, visades talaren ati
förhällandet vore alldeles tvärtom, ty geenom det bil
ligare priset tilltager förbrukningen i en icke förr
anad höjd, och de artiklar som hos folkcet förut varit
okända blifva småningom en lyx och slutliigen ett behof.
Hr Falhem instämde.
Sedan slutligen hr Spångberg begärt skydd på fär-
diga varor, men i afseende på födoämnen och rudi-
materier instämt i motionen, blef denna till bevillnings
utskottet remitterad.
Men diskussionen i tullfrågan var dermed ej slut.
Vid föredragningen af hr Brincks motion i samma
ämne, yttrade sig.
Hr Ålmgren, som sökte visa att det var för tidigt
att ännu röra vid sockertullen och att genom en ned-
sättning till 4 sk. per allt skydd skullle försvinna
Likaså ville hr A. föra de mindre tobakssfabrikanter
nas talan emot de 6 fabrikanter som undertecknat
den af hr B. åberopade petitionen. Hurvuvida den aft
hr B. föreslagne tullen af 2 sk. 8 rst. ) på bomulls-
garn var den rätta ville talaren ej afgörra, men då
säväl ordföranden som flera ledamöter i bevillnings
utskottet voro intresserade i bomullsspinmerier skulle
de nog veta att få siffran lämpligen besttämd.
Hr Ekelund förklarade, att om förbudet på klä
den skulle gå bort, ville han visserligen den läg-l
sta möjliga tull för att förekomma tullförsnillning,
men ansäg sig dock nu ej kunna afgöra om det
föreslagna, I rdr 16 sk., vore rätta siffran och om ej
2 rdr vore lämpligare. -
Hr Boman påstod att vära raftinadörer knappt kun
de tillverka hvad som behöfves af socker: och att det
derför är ganska behöfligt att jemka liteet på tullen
Hr Brinck gjorde en utredning hvarrigenom han
ville ädagalägga att socker täl vid en tulllnedsättning
af I sk pr skälp.
Hr Almgren förklarade att ingen högre än industri
idkaren önskade att man kunde komna till någo:
definitift resultat i tullagstiftningen så at nägon sta
bilitet kunde ernäs.
Hr Schwan erinrade om en pjes benännd Sedan
solen gått ned, hvilken blifvit gifven här i Stock-l:
holm, och som han önskade att äfven de resand
kunda blifva i tillfälle att få se. Ty edan dagen:
sol som gått ned sedan ståndet här sist triffades, hade
en stor och märkbar förändring i tänkesitten hos d
värde motståudarne gjort sig synbart gulande. Hr
Almgren förklarade sig nemligen på f. m. serdeles
belåten med de af talaren i hans motion uppställda
principer, såsom be else eller lindriga tullars åsät-
tande å alla lifsförnödenheter, för fabriksindustrien
nödvändiga ämnen m. m.
Detta var ett vackert steg hvarmed hr ÅA. gåt
talaren till mötes, helst talaren ganska wäl påminde
sig att såväl hr ÅA. som de med honom liika tänkande
förliden riksdag motsatte sig äfven den ringaste ef-
tergift i de orimligt höga tullafgifter, hvgarmed äfven
dessa nämnde, för den fattigaste delen af nationen
så oumbärliga artiklarne, ännu beskattas.
I den förhoppning, hvaruti talaren hela tiden dårat
sig till följe af förtroliga samtal med sina motstån-
dare, att man ändtligen en gång skulle i all vänlig.
het kunna uppgöra de stridiga äsigterna och komr
till en tullagstiftning i sannt fosterländskt intresse,
hade talaren uppgjort sin motion med sorgfälligt und
vikande af de närmare bestämmelser som mera direki
anses inverka på sjelfva den svenska indlustriens fa
brikater. Men häruti erkände sig talarena hafva haft
fullkomligen orätt, ty så snart hr Brincks frramställning
om mera direkta afgifter blifvit föremåll för diskus-
sion, såsom nu var fallet, hade han bekllagligen in-
sett, att den visade välviljan att räckaa hvarandra
handen till en fredlig lösning, endast varrit en vanlig
komedi.
Hr Almgrens allt för direkta anspelninpg på ordfö-
randen i bevillningsutskottet, talarens akttade vän hr
grefve Gyldenstolpe, syntes honom vara wtaf så opar-
Jamentarisk natur, att han fann sig föranlåten att
deremot på det kraftigaste protestera, ty huru stort
eller litet intresse den ädle grefven må hafva uti det
nya invid Gefle anlagda bomullsspinneriet, så gifver
det icke hr Almgren rättighet att hos konom förut
sätta egennyttiga motiver.
Det förundrade talaren hvarifrån i en hast så myc-
ken modesti fatt insteg hos en af hans motständare
på bänken bakom, den i tulltarans alla detaljer längt
mer än han bevandrade, sedan flera riksdagar till-
baka varande representanten för Norrköping, som nu
ej anser sig kunna uttala sin öfvertygelse om förbud på
det kan eller fär försvinna än mindre vill bestämma
sig om den af hr Brinck föreslagna tullsatsen af 1
rdr 16 sk. pr skälp. kan antagas eller ej. Tilläg-
gande emellertid talaren, att hans värda :motständare
kunde fullkomligt lugna sig. Han föruttsäg numera
med full säkerhet, att då de till buädsförrvandt hafvc
en regering som ej inser eller ej vill insee hvad lan
dets sanna väl kräfver, så vore icke attt boppas vi
denna riksdag på de förändringar, soma numera a
ror täsAra AnnÅÄAvAÄNnoEliven NNÖödvändiga