ska. marköadens Behof, sty afsättningesn på utlandet var ingalunda obegränsad och trodde han attde svenska jernverken skulle förlora Sinafsättniing här hemmals om engelskt jern finge inkomma till så läg tull att det kunde undersälja det svenska, som i anseende till dyra transporter, dyrt brännmaterial och tung be skattning ej kunde i pris tätla med det engelska; erkännande talaren den föreslagra tullsatsen väl vara betryggande så länge det engelska jernet stär så högt i vris som nu, men ej i händelse det ånyo skulle falla till hälften mot det svenska jernets värde. Hr Stolpe uppdrog en historik öfver den finska traktaten, dess uppkomst och om ntetgörelse, samt framhöll de odlycksbringande följderna deraf; hvarför hän A allt sätt instämde med motionären uti de af honom föreslagna åtgärder, som skulle kunna i någon mån läka de sår som genom nyssnämnda ovisa och beklagansvärda handling blifvit landet tillfogade. Härmed instämde hr Lundh. Hr Ekelund förklarade sig -erkänsamm för förslaget om lifsmedelstullens borttagande; men . förundrade sig att motionärern velåt låta tullen på grrof ull qvarstå då detta dock är ett vigtigt råimne ooch den grofva ullen utgör ?, af hela ullimporten; håvarjemte han anmärkte olikheterna mellan motionärerns förslag i afseende på jerntullen nu och vid föregående riksdag. Hr Henschen önskade nedsättning äfven af tullen i gröfre kläden, så mycket mer som fabrikanterna 182 förklarat sig endast behöfva 10 års skyld. Hr lesselgren trodde att Sverige änn ej var vuxe: en fullständig frihandel. Han instämd. med motio-tc nären i afseende på lifsförnödenheter ch rudimaterier, men ville lägga bevillningsutskotet på hjerta: att man ej, då man ger å den ena silan, man p den andra rycker brödet ur munnen påarbetaren genom brödlöshet. Hr Spångberg instämde. Hr Koch instämde helt och hillet i motionen och önskade den all framgång. Likaså ir Ekenman, Frick och Palander samt Hr Wern, som i anseende till motionårens frånvaro upptog och genmälde de gjorda inkasten. Han instämde med hr Indebetou i afseende på de orsaker som föranleda det svenska jernets dyrhet; men dessa borde man undanrödja i stället att anföra dem säson skäl att betunga landet med ett högt pris påcen vara som behöfves för så många beho. Sverige är det enda mera civiliserade land, som nu ej begagnar en gelskt jern, och detta får ej beläggas med hög tull, ty då försvinner den dermed afsedda fördelen, som just ligger i dess billighet.. Den anmärkta olikheten i motionärens förra och nuvarande förslag innebure intet principvidrigt, ty de hade sin orsalk blott uti de förändrade förhällandena och den utveckling äsigterna vunnit. I afseende på hr Hesselgrens yttrande ati genom billigt pris på industrialster man skulle taga brödet ur munnen på arbetaren, visades talaren ati förhällandet vore alldeles tvärtom, ty geenom det bil ligare priset tilltager förbrukningen i en icke förr anad höjd, och de artiklar som hos folkcet förut varit okända blifva småningom en lyx och slutliigen ett behof. Hr Falhem instämde. Sedan slutligen hr Spångberg begärt skydd på färdiga varor, men i afseende på födoämnen och rudimaterier instämt i motionen, blef denna till bevillnings utskottet remitterad. Men diskussionen i tullfrågan var dermed ej slut. Vid föredragningen af hr Brincks motion i samma ämne, yttrade sig. Hr Ålmgren, som sökte visa att det var för tidigt att ännu röra vid sockertullen och att genom en nedsättning till 4 sk. per allt skydd skullle försvinna Likaså ville hr A. föra de mindre tobakssfabrikanter nas talan emot de 6 fabrikanter som undertecknat den af hr B. åberopade petitionen. Hurvuvida den aft hr B. föreslagne tullen af 2 sk. 8 rst. ) på bomullsgarn var den rätta ville talaren ej afgörra, men då säväl ordföranden som flera ledamöter i bevillnings utskottet voro intresserade i bomullsspinmerier skulle de nog veta att få siffran lämpligen besttämd. Hr Ekelund förklarade, att om förbudet på klä den skulle gå bort, ville han visserligen den läg-l sta möjliga tull för att förekomma tullförsnillning, men ansäg sig dock nu ej kunna afgöra om det föreslagna, I rdr 16 sk., vore rätta siffran och om ej 2 rdr vore lämpligare. Hr Boman påstod att vära raftinadörer knappt kun de tillverka hvad som behöfves af socker: och att det derför är ganska behöfligt att jemka liteet på tullen Hr Brinck gjorde en utredning hvarrigenom han ville ädagalägga att socker täl vid en tulllnedsättning af I sk pr skälp. Hr Almgren förklarade att ingen högre än industri idkaren önskade att man kunde komna till någo: definitift resultat i tullagstiftningen så at nägon sta bilitet kunde ernäs. Hr Schwan erinrade om en pjes benännd Sedan solen gått ned, hvilken blifvit gifven här i Stock-l: holm, och som han önskade att äfven de resand kunda blifva i tillfälle att få se. Ty edan dagen: sol som gått ned sedan ståndet här sist triffades, hade en stor och märkbar förändring i tänkesitten hos d värde motståudarne gjort sig synbart gulande. Hr Almgren förklarade sig nemligen på f. m. serdeles belåten med de af talaren i hans motion uppställda principer, såsom be else eller lindriga tullars åsättande å alla lifsförnödenheter, för fabriksindustrien nödvändiga ämnen m. m. Detta var ett vackert steg hvarmed hr ÅA. gåt talaren till mötes, helst talaren ganska wäl påminde sig att såväl hr ÅA. som de med honom liika tänkande förliden riksdag motsatte sig äfven den ringaste eftergift i de orimligt höga tullafgifter, hvgarmed äfven dessa nämnde, för den fattigaste delen af nationen så oumbärliga artiklarne, ännu beskattas. I den förhoppning, hvaruti talaren hela tiden dårat sig till följe af förtroliga samtal med sina motståndare, att man ändtligen en gång skulle i all vänlig. het kunna uppgöra de stridiga äsigterna och komr till en tullagstiftning i sannt fosterländskt intresse, hade talaren uppgjort sin motion med sorgfälligt und vikande af de närmare bestämmelser som mera direki anses inverka på sjelfva den svenska indlustriens fa brikater. Men häruti erkände sig talarena hafva haft fullkomligen orätt, ty så snart hr Brincks frramställning om mera direkta afgifter blifvit föremåll för diskussion, såsom nu var fallet, hade han bekllagligen insett, att den visade välviljan att räckaa hvarandra handen till en fredlig lösning, endast varrit en vanlig komedi. Hr Almgrens allt för direkta anspelninpg på ordföranden i bevillningsutskottet, talarens akttade vän hr grefve Gyldenstolpe, syntes honom vara wtaf så oparJamentarisk natur, att han fann sig föranlåten att deremot på det kraftigaste protestera, ty huru stort eller litet intresse den ädle grefven må hafva uti det nya invid Gefle anlagda bomullsspinneriet, så gifver det icke hr Almgren rättighet att hos konom förut sätta egennyttiga motiver. Det förundrade talaren hvarifrån i en hast så mycken modesti fatt insteg hos en af hans motständare på bänken bakom, den i tulltarans alla detaljer längt mer än han bevandrade, sedan flera riksdagar tillbaka varande representanten för Norrköping, som nu ej anser sig kunna uttala sin öfvertygelse om förbud på det kan eller fär försvinna än mindre vill bestämma sig om den af hr Brinck föreslagna tullsatsen af 1 rdr 16 sk. pr skälp. kan antagas eller ej. Tilläggande emellertid talaren, att hans värda :motständare kunde fullkomligt lugna sig. Han föruttsäg numera med full säkerhet, att då de till buädsförrvandt hafvc en regering som ej inser eller ej vill insee hvad lan dets sanna väl kräfver, så vore icke attt boppas vi denna riksdag på de förändringar, soma numera a ror täsAra AnnÅÄAvAÄNnoEliven NNÖödvändiga