vid remissen af Kongl. Maj:ts proposition
rörande bränvinsbrännings-lagstiftningen.
Vördsamt anförande!
De många stridande meningarne, dels om brän-
vinsbränningens behof eller gagn för jordbruket och
ladugården, dels om orsakerna till bränvinets utsträckta
tillverkning och öfverflödiga förbrukning, synes doek
alla förena sig att deruti nägonting verksammare bör
göras för att frångå det system för bränvinets till-
verkning och försäljning, hvilket hittills varit under
de sista åren antaget; och som något hvar tror vara
anledningen till. det sorgliga förhällandet, att under
det statens inkomst af brånvinsskatten minskats, till-
verkningen af bränvinet starkt förökats och om ej i
alla orter, sä dock i flere samt beklagligen de fle-
ste, fylleriet synes varit i tilltagande, hand i hand
med ett stigande armod och ökade brott. Man harj:s
sett i sednare tider en mera allmän öfvertygelse bilda s:
sig om skadligheten af bränvinets bruk; en öfverty-
gelse, som till och med hos somliga gätt så längt
att äfven det dagliga mättligare bruket förklarats vara
menligt; och i den bygd af landet, hvars allmoge
jag representerar, är opinionen uärom så stark att jar
blifvit uppmanad, att på det allvarligaste söka verkå
för sädane ätgärder, som kunna bidraga att skynd;
samt hämma bränvinets öfverfiödiga tillverkning och
bruk, samt bereda en framtida möjlighet att göra det
obehöfligt.
Jag hvarken bör eller får dölja, atti min ort råder
samma tro som den, hvilken uttalats i den kongl. pro
positionen, nemligem att inskränkning i tillverknin-
gen mäste frambringas genom förkortad tid för brän-
ningen oeh högre beskattning, samt att genom brän-
vinets derigenom förmodade fördyrande, en minsk-
ning i förbrukningen skulle följa. Denna tro kan
möjligen, såsom man ä flera hall hör påstås, vara
ett misstag, och den goda afsigten torde kanske. ej
derigenom kunna vinnas; — detta lärer väl ingen
kunna med visshet förutsäga; men hvad jag med
visshet kan försäkra, det är att i brödrariket Norge,
man yttrar mycken belätenhet med den lagstiftning
och beskattning för bränvinets tillverkning, som der
antagits och hvilka haft till syftemål en dylik in-
skränkning, samt synbarligen medfört en god verkan
på folkets nykterhet och sedlighet. 1 min nära till
gränsen belägna ort har derföre detta der mera kända
förhällande stadgat öfvertygelsen, att äfven i värt
land närmandet tiil samma principer härför, som i
Norge, borde vara tillräckligt; och ehuru man väl in-
ser att särskilda, förhällanden hår kunna fordra var-
samhet i öfyergången, öuskar man att en sådan bana
borde beträdas.
Det är i denna anda jag, manad af mina kom-
mittenter och af egen öfvertygelse, nu anhåller att
få uttala de åsigter ins Jaskade, att Rikets Ständer
ville lägga till grund tur sine vid denna riksdag fat-
tande beslut.
Rätt väl inseende svårigheten att med ens bringa
till upphörande den s. k. husbehofsbränningen, hvil
ken under läng tid haft ett så nära sammanhang så-
väl med värt lands allmänna, som särdeles med jord
brukande klassens enskilda hushällning, vägar jag ej
tillförse mig, att ett förslag om bränvinstillverknin-
gens fullkomliga afskiljande från jordbruket, säsom
den i min tanke enda rationella och grundligt verk-
samma ätgärd, nu skulle vinna. tillräckli;t afseende.
Jag inskränker mig derföre till den önskan jag så-
som representant för min ort är uppmanad att fram-
föra, nemlignn:
ratt Norska bränvinslagstiftningen mätte läggas till
grund för Rikets Ständers beslut, samt beskattning ä
tillverkning och försäljning af bränvin mätte i öf-
verensstämmelse dermed ordnas så vidt detta kan
sske med afseende på de i vårt land rådande förbål-
landen.
Jag anhäller derföre vördsamt, att höglofliga ut-
skottet mätte taga denna önskan i betraktande och
för Rikets Ständer utreda så väl de hufrudgrunder
hvarpå nämnde norska lagstiftning och beskattning
hvilar, som de skäl, hvarföre dessa grunder kundej.
eller icke kunde, i allt eller i vissa delar, anses vara
för Sverige lämpliga. En sådan utredning, lemnad
till allmänhetens kännedom, skulle vara af stor nytta
för framtiden, äfven om ej frukterna genast kunde
få skördas.
Ingen lärer numera för sig kunna dölja att den K. pro-
positionen, sådan den är, innebär husbehofsbränningens
fullkomliga tillintetgörelse. Att denna handtering skulle
med lika inskränt tid för tillverkningen, och med en i
verkligheten högre skatt äm den i förslaget gynnade l
fabriksbränningen, kunna bestå vid sidan af denna,
är omöjligt. Men det är just denna påtagliga emöj-
lighet, som förmär mig att öppet förklara min leds:
nad öfver att regeringen icke oförstäldt inför natio-
nen och Rikets ständer uttalat sin öfrertygelse och
sin afsigt, att förmå Rikets Ständer till att äfven ä
deras sida bereda framtiden på en sådan genomgri-
pande förändring. Om propositionen antoges, skulle
nödvändigt husbehofsbrämningen, under fortfarande
hopp att få utöfvas, någon tid bortät fortgå; och
först de: stora enskilda förlusterna skulle visa folket
det långsamma aftynande, hvartill den blifvit dömd.
Häremot uppreser sig icke endast rättsbegreppet,
utan äfven min öfvertygelse om landets sanna väl.
Ingenting kan vara olyckligare, än att ordnings- oeh
beskattningsstadganden innefatta i sig sjelfva orsa-
kerna till frestelser för folket att drifva handteringar,
som ej kunna eller ens tillätas ati löna sig, säframt
ej idkarne kunna lyckas upptäcka nya medel att
kringgå sjelfva dessa stadganden. Sådant skulle nu
förhallandet med husbehofsbränninger orilkorligt blif-
va, och jag misstager mig mycket, om det icke
skulle komma att visa sig, huru långt ifrån att ge
nom dem kongl. propositionens antagande vinna de
stora förespeglade inkomster för det allmänna, vida
mindre skulle erhållas, än hvad som kunde genom
norska beskattningssättet vinnas.
Det är af dessa skäl som jag nu ej anser mig
böra vidröra hvad den kongl. propositionem föreslär
Trörande husbehofsbränningea, utan öfrerlemnar mig
till det hopp, att höglofl. utskottet skall med yttersta
omsorg behandla den för värt land onekligen så
-Å högst vigtiga frågan, huru dermed bör till allmän
bätnad förfaras. Men deremot beder jag att få göra
följande anmärkningar vid den del af propositionen,
Isom rörer fabriksbränningen, nemligen: .
1:o. Att beskattningens bestämmande efter mäsk-
vingsqvantiteten aldrig kan blifva tillförlitlig, hvar-
fröre jag afråder detta beskattningssätt, af det skäl,
jatt detsamma, då man vill högt beskatta sjelfva mäsk-
-Iningen, icke endast gör det till en vinst, utam till
len ren nödvändighet att för fabriksbränningen be-
gagna uteslutande den .bästa och mest bränvinsgif-
, I vande strida säden ; ett förhållande som skall betyd-
- I ligt fördyra folkets sundaste ech starkaste föda samt
I tillintetgöra möjligheten för vär handel, att genom
: I spanmälsexport lifva värt äkerbruk medelst en större
och jemnare afsättning till utikes orter. Jag anser
I således att beskattningen ä fabriksbränningen ovil-
korligen mäste bestämmas efter tillverkningsbeloppet:
lett sätt som är det enda, hvarigenom man rättvist
tikan beskatta fabriksrörelsen, hvilken mäste under-
Å kastas de vilkor och kostnader, som det medför.
Detta sätt öfverlemnar jag ät utskottet att närmare
s I utgrunda, anseende mig dock böra nämna, att kon-
-Atrollen ä tillverkningen i vårt land säkrast torde
I kunna vinnas genom uppsigtens öiverlemnande till
en kommunalmyndighet, hvilken, om en del af in-
I komsten direkt tillfölle ortens fattigvård, skulle bäst
kontrollera fabrikernas afverkning.
2:0. Att antalet af bränvinsfabrikerna måtte be-
stämmas äfvensom högsta och lägsta pannerymd, som
vid dem får begagnas. Utan att så sker måste all
ltanke på minskning i bränvinsfloden öfvergifvas;
-Itvertom skall den ökas; och då en husbehofsbränning
skulle komma att bestå vid sidan af fabriksbrännin
-Igen, så måste då den förres idkare alldeles under-
I gräfvas, Enda sättet att med någorlunda rättvisa
låta husbehofsbränningen dela någon vinst med fa-
brikerna är att inskränka dessas antal, så att hela
landets tillverkning endast motsvarar det behof som
I I måste tillfredsställas, och som, derest det ej får fyllas
genom laglig inhemsk tillverkning, eljest skulle för-
IL RR AA omm 5
- AA mm
am un föillla mnanam an Alan