penningar; och skulle valörerna å frimärkena blifva 2 och 5 sk., kunde dermed både med silfvermynt och sedlar alla skillingsliqvider, bäde jemna och udda, verkställas, med undantag endast af 1 sk: och 3 sk. Hittills har uteslutande framhällits den ifrägaställda reformens ljusa sida; men den har äfven sin mörka. Postförvaltarne, hvilka allmänligen klaga öfver 1849 ärs lönereglering, hvarvid dem, emot då beräknad ersättning, fråntogs afgiften för rekommenderade bref, emotse:vmed oro införandet af frimärken, enär desamma sannolikt skulle föranleda till upphörande af eller ätnftägtone högst väsentlig förminskning i de portoräkningar, som postförvaltare nu hälla med korrespondenter emot arfvode, hvilket utgör postförvaltarens förnämsta sportel-inkomst. Postförvaltarnes inkomster bestå nå dels af bestämda anslag från postverket, nemligen till alla postkommissarier och postinspektorer, utom den i Östersund, och till postförvaltarne i Norrköping och Södertelge, lön 600 rdr samt till kontorshyra och expenser 400 rdr, med minskning deri för dem som hafva boställsrum; säsom i Ystad, Jönköping, Upsala, Haparanda och Grislehamn; hvarjemte för postinspektorerne i Upsala, Nyköping, Wisby, Calmar, Carlskrona, Jönköping, Halmstad, Wenersborg, Mariestad, Örebro, Carlstad och Westeräs utgå 400 rdr för hvardera till skrifvarebiträde; samt för postkommissarien i Helsingborg särskildt 600 rdr, intilldess posthus der kan erhållas; fill postinspektoren i Östersund och postmästarne vid kontor af 2:dra klassen, lön 400 rdr och ersättning för kontorshyra och expenser 400 rdr; till dem vid kontor af 3:dje klassen, lön 300 rår samt för köntorshyra och expenser 166 rdr 32 sk.; och till postexpeditörer, lön eller arfvode af 266 rår 32 sk. banko; dels af sportlar, som bestå af: afgift för lösbref, 1 sk. stycket utan afseende å vigt; arfvode å posträkningar, hvilket utgår med 16?; proc., om räkningen -ej öfverstiger 50 rdr; med710 rår i ett för allt för räkning emellän 50 och 75 rdr; med 12 rår för dito emellan 75 och 100 rdr; med 15 dr emellan 100 och 150 rdr; med 20 rdr emellan 150 och 200 rdr; med 25 rdr emellan 200 och 300 rdr och med 5 procent för det öfverskjutande; allt, så vida postförvaltaren förskjuter portot, men med hälften mindre om korrespondenten sjelf i förskott lemnat penningar till portot; arfvode för tidningar af alla slag; arfvode af dem som-hafva egna lösväskor öch för expedition af bref, för personer, som hvarken hålla räkning eller hafva egna lösväskor; såsom att brefven till hvarje korrespondent samlas och afläggas, utan att korrespondenten behöfver efterse dem å kartorna. Enligt de för löneregleringen år 1849 infordrade uppgifter utgjorde 1846 lösbrefsafgiften 7253 rdr 25 sk.; arfvodet för räknings hållande med dem, som ej hade egna lösväskor, 24,056 rdr 44 sk. 3rst.; arfvodet för postväskor och posträkningar med deras egare 26, 208 rdr 10 sk. 9 rst. och arfvodet för expedition af bref för personer, som hvarken hafva lösväskor eller hälla räkningar, 4367 rdr 24 sk.,till hopa 61,886 rdr 8 sk.; hvilket belopp, enär brefvexlingen sedan 1846 betydligen stigit, väl också något ökat sig och således för närvarande utgör mer än ?, så mycket som det belopp, hvilket frän postverket ntgär till postförvaltare i-lön; arfvoden samt Kontorshyra och expenser, som sistlidet är utgjorde 90,183 rdr 16 sk.-banko. Blefve nu lösbrefsafgiften indragen till postverket, frimärken införda till portots erläggande, så att behof af posträkningar minskades; bref-emottagningsoeh utlemningsställen inrättade; hvarigenom behofvet af lösväskor jemväl minskades och, såsom styrelsen ämnar föreslå, namnkartor ä orekommenderade bref ej vidare upprättade, och ankommande bref, säledes icke såsom nu, ordnade efter postkontoren, utan efter alfabet och således kunde utbekommas vid uppgift å adressatens namh, utan serskildt arfvode för afläggming, skulle af förenämnde sportelinkoraster en del helt och hället och en deltill stor del försvinna. Postförvaltarnes inkomster äro till följd af sportlarne serdeles ojemnt fördelade. Somlige hafva större inkomster än, hvad i förhållande till beskaffenheten af deras tjenster och andra tjenstemäns aflöning, skäligt är. Andra åter, och deras antal är. störst, äro så svagt aflönade, att de, så framt de ej ega serskildte inkomster, såsom pensioner, egen förmögenhet eller biförtjenster, draga sig fram i bekymmer och fattigdom; och de täla således icke vid den ringaste förknappning i inkomster. Att helt och hållet bestämma en fast aflöning utan sportlar, synes icke fullt lämpligt, enär en sådan aflöning, för att vara tillräcklig, skulle blifva för dryg för postverket samt göromålen dessutom äro på olika kontor synnerligt olika och icke eller jemnt fördelade på alla dagar och tider å dagen, utan sammanhopade på vissa dagar ocK tider deraf, på somliga ställen äfven omt nätterne, så at. postförvaltaren ej kan ensam uträtta allt, utan måste skaffa sig biträde mot vedergällning, den han sjelf får bekosta. Det synes således lämpligast att, såsom nu eger rum, en del af inkomsten I består i fast lön, så att postförvaltaren ätminstone eger något att med säkerhet påräkna, och att en del består i sportler: hvilka i det närmaste rätta sig efter. göromålens mängd. Om nu, till följd af en blifvande reform, förenämnde sportler helt och hället, eller till större delen, frångå postförvaltarne,skulle styrelsen således tro, att ersättning derföre borde lemnas postförvaltarne genom en viss uppbördsprocent, som ökade deras inkomst i samma mån korrespondensen och uppbörden stiger. Genom provision å försäljning af frimärken kunna postförvaltarne likväl ej erhålla ersättrlingen, ty en hvar vore alltid oförhindrad att uppköpa frimärken på ett ställe och använda dem på ett annat, då provisionen ej tillföll den, som hade besväret med korrespondensen och i allt fall kommer, åtminstone till en början, icke allt inrikes porto och ganska ringa utrikes porto att utgå i frimärken, utan en del erlägges kontant; äfvensom det kunde blifva obeqvämt för allmänheten, om frimärken icke funnos att köpa på andra ställen än hos postförvaltaren, som, huru mycket han än uppassar å kontoret, likväl icke oafbrutet kan, endast för försäljning af frimärken, vara der tillfinnandes. Styrelsen skulle således anse, att ersättningen till postförvaltaren borde utgå genom en viss procent af all uppbörd: såväl inrikesssom utrikes porto, rekommendationsafgift och assuransafgift. Denna procent kan likväl icke lämpligen blifva lika för alla postkontor, enär den då skulle blifva allt för stor för några och för ringa för andra. Af de för 1849 ärs. lönereglering infordrade uppgifter visar sig nemligen, att i förhållandet emellan hvarje kontors hela uppbörd och de sportlar, som för hvarje kontor skulle helt och hället eller till större delen gå förlorade,. är sädan olikhet, att de sednare: utgöra emot uppbörden ifrån endast en — till och med 10 procent. Genom införandet af likformigt porto, måste dock i viss mån inträffa, att ä somlige kontor, der för större delen af brefvexlingen portot blefve högre än den varit förr, uppbörden stiger, då den af motsatt skäl på andra kontor minskas. Följaktligen skulle ieke nu genast kunna med full rättvisa bestäm mas hvarje kontors upphbörds provision; men om i sammanhang med reformen i öfrigt stadgades, att en viss procent af hela uppbörden finge af styrelsen påräknas för ersättningen till postförvaltarne och samma procents belopp: dem emellan fördelades, med ledning af förhällandet 1846, kunde efter ett eller två års erfarenhet, styrelsen uppgöra och Eders Maj:s pröfning och godkännande underställa: ett förslag tillprocentens bestämmande för hvarje kontor; hvilken procent sedermera, allt efter uppbördens stigande, bestämde kontorets ersättning för de förlorade sportlarne. ) För år 1851 utgjorde hela uppbörden iporto för inoch utrikes brefvexlingen, assuransafgift och rekonmmendationsafgift tillhopa 709,761 rår 10 sk. 2 rst. För år 1852 utgör den omkring 710,700 rdr och således, oakt orlot för brefvexlingen öfver Dautv frem M MM an PR S RR rn Kg er bd om VI AL FR ft AR RO AS lr RR Ar nd Pt pe bh murt och och