anses vara bringad å bane om icke efter kom-
munikation med regeringen, åtminstone med
hennes vetskap och bifall.
Således var det icke utan förvåning som
man fann den regeringens: ledamot, hvilkon
är den enda talföra på riddarhuset och som
man också fördenskull anser vara utsedd att
der föra hennes talan — vi mena hr stats-
rådet Gripenstedt — uppträda väl icke direkte
mot sjelfva n r, men likväl med myc-.
ken envishet mot bifall dertilly med nmindre:
än att frågan, huruvida ctt skildt utskott
för ofvanberörde ireude vore nödigt, t
blefve remitterad till ett af de permame
utskotten, i hvilket hänseende hr st
föreslog — ekonomiutskottet! — ir Gripen-!
stedt grundade denna sin äsigt pi 49 riks-
dagsordningen, och förklarade: till och med
ett omedelbart bifall till motionen vara form-
stridigt, med hvilken åsigt han tycktes förut-
sätta, att hr landtmarskalken t. o. m- borde
vägra proposition på bifall utan föregående
remiss. Hr Gripenstedt fann likväl icke un-
derstöd hos någon; tvertom vederlades hans
anmärkningar på ett segrande sätt af motio-
nären, som klarligen ådagalade att enligt 56
g 3 mom. riksdagsordningen, det berodde på
rikets ständer omedelbart att tillsätta det ifra-
gavarande särskilda utskottet och att endast
för den händelse att två stånd stanna cmot
två, saken komme att hänvisas till utskott,
hvilket då blefve konstitutionsutskottet. Isam-
ma mening som motionären yttrade sig grefve
af Ugglas, Gustaf, friherre Sprengtporten, J.
W. och hr Hjärne H. Deremot uppträdde
den bekante N. EB. Munck af Rosenskiöld
(som äfven har plats på riddarhusct) mot mo-
tionen, samt yrkade omedelbart afslag derå.
Till enahanda resultat kom hr von Hartmans-
dor, Aug., uti ett längre skriftligt anförande.
När slutligen öfverläggningen förklarades
fulländad, förmärktes hr landtmarskalken icke
lyssna till hr statsrådet Gripenstedts vink att
vägra proposition på bifall utan remiss. Tvert-
om gjordes denna proposition utan allt före-
tal af landtmarskalken och. besvarades med
starka ja, blandade med några få knappt hör-
bara nej. Och då hr landtmarskalken för-
klarade propositionen vara bifallen, begärde
hr Munk af Rosenskiöld votering med yr-
kande att afslag måtte blifva kontraproposi-
tion, hvilket likväl bestriddes af hr Gripen-
stedt, som äskade att hans förslag, neml.
frågans remitterande till ekonomiutskottet
skulle uppställas i kontraproposition. Härom
måste således, på hr Rosenskiölds begäran,
först anställas omröstning, hvilken, sedan
största delen af husets ledamöter aflägsnat
sig (det var just i middagsstunden kl. 3) ut-
föll med 46 röster för hr Gripenstedts kontra-
proposition och 14 för hr Rosenskiölds, hvar-
efter votering anställdes i hufvudsaken om
bifall eller remiss till utskott, då den förra
meningen erhöll 32 röster men den sednare
endast Ö. i
Man kan här icke dölja ett litet smålöje
öfver en minister, ämnad till, ledare, inom
en parlamentarisk församling, som i dess för-
sta sammanträde helt och hållet onödigtvis
framkallar en votering, der han bland Bera
hundra ledamöter, som voro närvarande under
diskussionen, icke förmår samla mer än 6
för sin mening! Man kan ej heller nog för-
våna sig öfver en regering, som har så litet
reda på sitt eget parti, att den icke vet hvad
inom detta förberedes i en vital fråga, utan
att den nödgas derutinnan uppträda 1 opposi-
tion mot partiets chef och dervid lyckas vinna
endast 3 röster utom sin egen värde talemans.
Något annat karakteristiskt är det också, att
radikalismens kämpe, hr N. RB. Munk af Ro-
senskiöld, här träffat i ändpunkten tillsammans
med den yttersta högra sidans representant,
hr von Hartmanrsdorft, likasom det förefaller
rätt lustigt, att radikalen Rosenskiöld får nå-
got mer än ett helt dussin röster för sm me-
ning på riddarhuset, då ministern Gripenstedt
endast kan vinna ett halft.
re
