gifvande drycken blefve dyrare, så att dess öfverfödiga njutning medförde en kännbar kostnad, helst om tillika, i sammanhang dermed, antalet af försäljningsoch utminuteringsställen betydligt nedsattes, så att frestelsen till öfverdådig förtäring jemväl äfven ifrån det hället minskades, och sä att nödig uppsigt och tillsyn öfver utminuterings-och skänkningsställena blefve möjlig att handhafva. En ganska väsendtlig och ytterst maktpåliggande omständighet kunna vi likväl härvid icke förbise, på hvilken vi utbedja oss att få fästa Eders Kgl. Maj:ts synnerliga omtanke, på det att icke ett ondt må botas med ett annat, och ett kännbart, högst orättvist lidande, ett verkligt straff tillfogas den nyktre och flitige arbetaren, till rättande och förekommande af andras vanart, hvilka icke äro det. Otvifvelaktigt mäste, såsom redan underdänigst blifvit anfördt, derest ändamälet med den önskade reformen skall uppnås, afgifterna för tillverkning och försäljning af bränvin icke för lågt bestämmas; och då tillverkarne och försäljarne naturligtvis lägga dessa afgifter på varan, så blifver det förbrukaren som mäste betala den betydliga skatten. Men denna skatt kommer i sädant fall, såsom en ytterligare högst kännbar tunga, hufvudsakligen att drabba de arbetande klasserna, och icke blott de lyckligtvis färre medlemmarne af dessa klasser, hvilka äro drinkare, utan den storå mängden, som inskränker sig till en måttlig och, hofsam hvarken för helsa eller sedlighet skadlig förtäring; och på detta sätt kan bränvinsskatten, derest icke Eders Kongl. Maj:t af landsfaderlig omsorg sädant förhindrar, lätteligen blifva en utväg för de lyckligare lottade, mera bemedlade klasserna, att vältra sin andel af samhällsbördorna på de minst bemedlade, hvilkas lott i samhällets fördelar är så ringa och hvilkas enda och hela egendom oftast icke utgöres af annat än deras arbetskraft. Vi-anse oss så mycket mera befogade att i djupaste underdänighet anhälla om Eders Kongl. Maj:ts landsfaderliga omsorg och kraftiga mellankomst till förhindrande af en sädan orättvisa, som beskattningsåtgärderna under de sednaste tiotalen af år omisskänneligen synts hafva haft den syftningen, att, genom de direkta skatternas nedsättning och förbruknings afgifternas ökande, lyfta samhällets bördor ifrån dem som äga något, och lägga desamma på deras axlar, som föga eller intet hafva att skatta för. Bevillninens minskning åä ena sidan och tullinkomsternas ökande å den andra med fera millioner, vitsördar omdömets sanning. Tullintraderna hafva på detia sätt uppsvällt med millioner, icke blott genom de i sednare tider ökade, så höga tullafgifterna a socker och tobak, hvilkas förbrukning här säsom i andra civiliserade länder till följd-af en stigande odling blifvit behof äfven för de arbetande klasserna särdeles i städerna, utan.jemväl genom de dryga tullafgifterna som tid efter annan blifvit lagde på de oumbärligaste lefnadsförnödenheterna, på allt -hvarutaf arbetaren skall lifnära sig, på allt hvarmed han skall skyla, värma och lysa sig, och på allt hvarutaf och hvarmed han skall arbeta: på spanmäl, potates, salt, saltad och torr fisk, slagtkreatur, kött, fläsk, smör, ost, hudar, skinn, humla, ull, lin, garn, talg, ved, verktyg, m. m. mänga bäckar små göra en stor än, säger. det gamla ordspräket, och det är dessa snart sagdt oräkneliga afgifter och de derigenom höjda priserna på alla lifsförnödenheter, arbetsmaterialier, räoch beredningsämnen, som haft till verkan att lefnadskostnaden i Sveriges städer och serdeles i hufvudstaden blifvit till den grad hög för arbetaren, att sistnämnda ort kanske nu är en af de dyraste i Europa; att tillgängarne endast räcka för dagen, och att ingen besparing, intet afläggande för ålderdomen blifver möjligt; — utom det att dessa skatters orättvisa så tillvida att de hufvudsakligen ined sin tyngd träffa de minst bemedlade, jemväl äro högst skadliga i det hänseendet att de genom höjda arbetsoch tillverkningskostnader sätta svenska arbetaren och indus striidkaren utur stånd att täfla i pris med den utländske, hvilken icke drabbas af dylika skatter, hvarigenom naturligtvis införseln af utländska fabriksoch handtverksvaror befordras och arbetsförtjensterne ryckas ifrån den inhemska idogheten. Behjertande dessa sanningar hafva de förmögnare klasserna i andra länder frivilligt ålagt sig inkomsttaxor för att kunna befria arbetsklassen ifrån slika tryckande, icke mindre skadliga än orättvisa bördor. Så längt sträcker sig emellertid icke vår begäran, ehuru mycket stöd derför skulle kunna hemtas ifrån billigheten och exemplet af Europas mest upplysta och fria nation; vi anhälla blott, att då en ökad bränvinsskatt gifver mångfaldig tillgång till ersättning åt statsverket för de tullmedel som nu inflyta genom införselsafgifterna å lifsmedel, arbetsmaterialier, råoch beredningsämnen, Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med införande af en sådan ökad bränvinsbevillning och den dryga afgift som derigenom ålägges arbetande klasserna, täcktes deremot i nåder befria dessa klasser ifrän sistnämnde skatter och betydligt nedsätta eller alldeles afskaffa nyss uppräknade införselsafgifter, samt nådigst tillse att bränvinsbevillningen i första rummet användes att betäcka statsverkets genom dessa tullars afskaffande minskade inkomster. Stormäktigste, allernådigste Konung! Ett hårdt är synes förestå. Om ock en allmännare missvext kan undgås, sä tyckes dock en ganska svag tring vara oundviklig. Brist och stor dyrhet på lifsmedel blifva deraf de gifna följderna, hvilka icke blott skola drabba de arbetande klasserna direkte och i så måtto göra dessas belägeahet nödstäld och olycklig, utan äfven indirekte derigenom att arbetstillfällen och förtjenster minskas. Aldrig var derföre en inskränkning af bränvinsbränningen mera påkallad eller tidpuskten mera lämplig för en grundlig förbätt ting af hela lagstiftningen rörande detta ämne, på det att icke tillgångarne för folkets brödföda åter må förstöras i bränvinspannorna, och på samma sätt lära ej heller, för att lindra dyrheten och nöden, omständigheterna någonsin kunna blifva mera egnade för utförande af den andra stora förbättringen, eller afskaffandet af de tullar på lifsförnödenheter, råoch beredningsämnefi, som uppstegra priset på alla varor, omättligt höja arbetarens lefnadskostnad och hämma och förlama idogheten. Likasom det är bekant att -Eders Kongl. Maj:t ingenting mindre än gillar den nuvarande olycksbringande bränvinslagstiftningen, så har Eders Kongl. Maj:t också ädagalagt att Eders Kongl. Maj:t lika litet i handel och näringar hyllar ett prohibitift tvång, hvilket allraminst kan rättfärdigas och hvars verkningar blifva ojemförligt förderfliga, då hämmad införsel och prisernas uppstegring på de nödvändigaste lefnadsbehofverne derutaf föranledas. På grund utaf dessa Eders Kongl. Maj:ts kända uppköjda tänkesätt, väga vi ock hoppas att Eders Kongl. Maj:t skall nådigst Bebjerta de arbetande sklassernas betryckta ställning och med landsfaderlig mildhet anse vår nu i djupaste underdånighet framförda bön. Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärda vi ; Stormäktigste, allernädigste Konung Eders Kongl. Maj:ts -underdänigste undersåter. Je nn Kongl. General-Poststyrelsens und: utlåtande till Konel. Majst i fråga om ett medelporto