hvars toner stenarne af sig sjelfva ordnade sig tilll g väldiga murar?, Detta låter verkligen högst krigiskt, serdeå! les som insändaren strax derpå lyckönskar N regeringen, att politiska omständigheter ännu medgifva godtgörandet af hvad som blifvit e försummadt, i afseende på försvarstillståndet d af Waxholms och Kungsholms fästningar samt ? Slitö. : Det ser ju således ut som höga vederbörande funnit krigsfaran nu dessa tre sista veckorna före riksdageq hafva för våra fästningar blifvit så öfverhängande, att alla krafter genast måst, utan afbidan af de tre veckornas förlopp, användas för att beställa, gjuta, borra, besigtiga, profskjuta, samt med lavetter, kulor, bomber och granater förse, dessa fästningars bestyckning. Den skall väl då vara i komplett skick till sednast julafton, så att. i fall då ryssar, engelsmän eller fransmän komma för att taga-julgröt hos oss, vi kunna behörigen afvisa dem. Vi hade eljest föreställt oss att nämnde farliga gäster icke möjligtvis kunde förväntas förr än, aldra först, nästa vår, samt att det således icke varit så brådskande med nämnde arbeten dessa tre veckorna. Ja, viha till och med trott att de stora makterna icke det minsta skulle störa vår neutralitet, och att således de häftigt omfattade tillrustningarne nu vore fullkomligt öfverflödiga. Kan någon klok.menniska antaga, att Ryssland, som för närvarande synbarligen har fått mera att syssla i Orienten än det hinner med, skulle nu vilja angripa vår neutralitet samt derigenom: vid Östersjön skaffa sig en ny fiende på halsen — en fiende, hvilken om den eger anförare, skulle under så invecklade förhållanden blifva högst besvärlig för det heliga Ryssland — och detta just nu midt i den stundande vintern? Eller månne franska eller engelska flottor skola denna årstid kunna ingå i Östersjön? Det ena är lika orimligt som det andra. Svenska tidningen har också i en ledande artikel i samma n:r, som innehåller den insända uppsatsen, med afseende å Sveriges ställning till de stora makterna, i fall kriget mellan dem utbryter, förklarat, att Å ömse sidor skall det vara öfverensstämmande med krigförande makternas fördel att visa aktning för den stränga neutralitet, landets ställning och fördel bjuda oss antaga, och under sådana förhållanden skola Sveriges handel och sjöfart endast hafva ökade fördelar att skörda af en sådan ny tingens ordning (nemligen kriget). Men hvartill tjenar då det nu så forcerade arbetet med kulor, bomber och granater,? Dermed tyckes det ju för ingen del vara så brådtom, såvida nemligen vår regering icke har för afsigt att sjelf bryta neutraliteten samt blanda sig i den krigiska leken, hvilket vi dock helt och hållet betvifla. . Den gjorde ettförsök i den högre politiken 1848, hvilket misslyckades så pass, att alla förnyelser i den vägen torde tills vidare undvikas. Vi drogo då åstad för att skydda den skandinaviska nordens sjelfständighet och oberoende af fremmande inflytelser samt naturligtvis framför allt vårt eget rike från någon farlig stormakts framryckande mot Sundet. Hvad vi derpå vunno är bekant. Vårt politiska anseende hos grannriket snarare sjönk, än steg; tyskarne, som skulle hållas på, afstånd, synas nu der nära nog dominerande och hvad som värre är, det torde i sjelfva verket endast vara vår mäktiga östra granne som härvidlag skördat fördelarne af 18548 års politik. Genom underhandlingar och traktater, i hvilka det lilla Sverige haft den äran att deltaga med stormakterna, hafva vi nemligen lyckats bedrifva såken så, att den kejserliga ryska dynastien, som förut afsagt sig sina arfsanspråk inom Danmark, fått dem förnyade, hvaraf följden således kan blifva att, genom de politiska transaktioner hvari vi sjelfva deltagit, en rysk makt en vacker dag kommer emot oss från Bälterna och Sundet. I sanning, 1848 års politik synes icke hafva varit mera förutseende i fråga om landets väl än den af år 1812 och är för ingen del uppmuntrande till vidare inblandning i några politiska storverk. Må man derföre hos oss icke tala så mycket om bomber och granater,, då ingen hotar vår neutralitet och då ingenting inbjuder oss att visa en krigisk hållning. Skulle den tidpunkt inträffa, att de öfriga stormakterna ingingo en koalition emot den östra kolossen, liksom förhållandet var 1813 emot det franska öfverväldet, samt de då besluta att beröfva den en del af hans eröfringar, såsom Finland, Polen, m. m., kunde väl Sverige svårligen afhålla sig från att deltaga i en sådan koalition, såvida den nemligen hade behörig sammanhållning; men för närvårande synas ännu icke några tecken till en sådan koalition. Somliga afstormakterna äro snarare med än mot Ryssland. De förväntade. händelserna: synas derföre icke heller, huru man än må betrakta dem, innefatta giltig anledning för vår regering att taga de 200,000 riksdalerna korrt innan riksdagen skulle öppnas, såvida man ej utgår från : den åsigten att vederbörande, i fråga om kontanter, alltid böra passa på att taga allt hvad som möjligtvis tagas kan. En dylik snikenhet är emellertid ingenting mindre än rekommenderande, dagarne innan regeringen finner sig nödsakad att ånyo begära anslag hos ständerna, och om vederbörande icke ansett sig kunna så säkert lita på de välkända anslagsmajoriteterna, hade det också säkerligen varit mera politiskt att i närvarande ögonblick icke lemna ringaste prof på en så beskaffad snikenhet. Utrikes Korrespondens-artikel, (Prån Aftonbladets korrespondent.) Porn dn 21 (4 1850.