hvars toner stenarne af sig sjelfva ordnade sig tilll g
väldiga murar?,
Detta låter verkligen högst krigiskt, serde- å!
les som insändaren strax derpå lyckönskar N
regeringen, att politiska omständigheter ännu
medgifva godtgörandet af hvad som blifvit e
försummadt, i afseende på försvarstillståndet d
af Waxholms och Kungsholms fästningar samt ?
Slitö. :
Det ser ju således ut som höga vederbö-
rande funnit krigsfaran nu dessa tre sista vec-
korna före riksdageq hafva för våra fästnin-
gar blifvit så öfverhängande, att alla krafter
genast måst, utan afbidan af de tre veckornas
förlopp, användas för att beställa, gjuta, borra,
besigtiga, profskjuta, samt med lavetter, ku-
lor, bomber och granater förse, dessa fäst-
ningars bestyckning. Den skall väl då vara
i komplett skick till sednast julafton, så att.
i fall då ryssar, engelsmän eller fransmän
komma för att taga-julgröt hos oss, vi kunna
behörigen afvisa dem. Vi hade eljest föreställt
oss att nämnde farliga gäster icke möjligtvis
kunde förväntas förr än, aldra först, nästa vår,
samt att det således icke varit så brådskande med
nämnde arbeten dessa tre veckorna. Ja, viha
till och med trott att de stora makterna icke
det minsta skulle störa vår neutralitet, och att
således de häftigt omfattade tillrustningarne
nu vore fullkomligt öfverflödiga.
Kan någon klok.menniska antaga, att Ryss-
land, som för närvarande synbarligen har fått
mera att syssla i Orienten än det hinner med,
skulle nu vilja angripa vår neutralitet samt
derigenom: vid Östersjön skaffa sig en ny fi-
ende på halsen — en fiende, hvilken om den
eger anförare, skulle under så invecklade för-
hållanden blifva högst besvärlig för det he-
liga Ryssland — och detta just nu midt i
den stundande vintern? Eller månne franska
eller engelska flottor skola denna årstid kunna
ingå i Östersjön? Det ena är lika orimligt
som det andra.
Svenska tidningen har också i en ledande
artikel i samma n:r, som innehåller den in-
sända uppsatsen, med afseende å Sveriges ställ-
ning till de stora makterna, i fall kriget mel-
lan dem utbryter, förklarat, att
Å ömse sidor skall det vara öfverensstämmande
med krigförande makternas fördel att visa aktning
för den stränga neutralitet, landets ställning och för-
del bjuda oss antaga, och under sådana förhållanden
skola Sveriges handel och sjöfart endast hafva ökade
fördelar att skörda af en sådan ny tingens ordning
(nemligen kriget).
Men hvartill tjenar då det nu så forcerade
arbetet med kulor, bomber och granater,?
Dermed tyckes det ju för ingen del vara så
brådtom, såvida nemligen vår regering icke
har för afsigt att sjelf bryta neutraliteten samt
blanda sig i den krigiska leken, hvilket vi
dock helt och hållet betvifla. .
Den gjorde ettförsök i den högre politiken
1848, hvilket misslyckades så pass, att alla
förnyelser i den vägen torde tills vidare und-
vikas. Vi drogo då åstad för att skydda den
skandinaviska nordens sjelfständighet och obe-
roende af fremmande inflytelser samt natur-
ligtvis framför allt vårt eget rike från någon
farlig stormakts framryckande mot Sundet.
Hvad vi derpå vunno är bekant. Vårt poli-
tiska anseende hos grannriket snarare sjönk,
än steg; tyskarne, som skulle hållas på, af-
stånd, synas nu der nära nog dominerande
och hvad som värre är, det torde i sjelfva
verket endast vara vår mäktiga östra granne
som härvidlag skördat fördelarne af 18548 års
politik. Genom underhandlingar och trakta-
ter, i hvilka det lilla Sverige haft den äran
att deltaga med stormakterna, hafva vi nem-
ligen lyckats bedrifva såken så, att den kej-
serliga ryska dynastien, som förut afsagt sig
sina arfsanspråk inom Danmark, fått dem för-
nyade, hvaraf följden således kan blifva att,
genom de politiska transaktioner hvari vi
sjelfva deltagit, en rysk makt en vacker dag
kommer emot oss från Bälterna och Sundet.
I sanning, 1848 års politik synes icke hafva
varit mera förutseende i fråga om landets väl
än den af år 1812 och är för ingen del upp-
muntrande till vidare inblandning i några po-
litiska storverk.
Må man derföre hos oss icke tala så myc-
ket om bomber och granater,, då ingen ho-
tar vår neutralitet och då ingenting inbjuder
oss att visa en krigisk hållning.
Skulle den tidpunkt inträffa, att de öfriga
stormakterna ingingo en koalition emot den
östra kolossen, liksom förhållandet var 1813
emot det franska öfverväldet, samt de då be-
sluta att beröfva den en del af hans eröfrin-
gar, såsom Finland, Polen, m. m., kunde väl
Sverige svårligen afhålla sig från att deltaga
i en sådan koalition, såvida den nemligen
hade behörig sammanhållning; men för när-
vårande synas ännu icke några tecken till en
sådan koalition. Somliga afstormakterna äro
snarare med än mot Ryssland.
De förväntade. händelserna: synas derföre
icke heller, huru man än må betrakta dem,
innefatta giltig anledning för vår regering att
taga de 200,000 riksdalerna korrt innan riks-
dagen skulle öppnas, såvida man ej utgår från
: den åsigten att vederbörande, i fråga om kon-
tanter, alltid böra passa på att taga allt hvad
som möjligtvis tagas kan. En dylik sniken-
het är emellertid ingenting mindre än rekom-
menderande, dagarne innan regeringen finner
sig nödsakad att ånyo begära anslag hos
ständerna, och om vederbörande icke ansett
sig kunna så säkert lita på de välkända an-
slagsmajoriteterna, hade det också säkerligen
varit mera politiskt att i närvarande ögonblick
icke lemna ringaste prof på en så beskaffad
snikenhet.
Utrikes Korrespondens-artikel,
(Prån Aftonbladets korrespondent.)
Porn dn 21 (4 1850.