IV.
Det ör sannt, alla de anförda olägenhetern:
inträffa icke alltid tillsammans; men erfaren
heten i flera länder bar likväl visat, att fler
af dem vanligtvis semmanträfta såsom me
eller mindre uppehbara öljder af spörrnin
garne emot kolersp. En del af dessa vligen
heter äro ock så godt sorc säkra och ounad
vikliga, säsom mer eller mindre nödvändig:
följder f. kommunikationermas afstannande; er
annan del äro blott möjliga, sägora beroend:
deraf, huruvida farsoten utbryter oaktadi all:
gspärrningar. Men möjligheten af. ett sädan
kolerans utbrott, trots spärrningarne, när ho!
ändå finnes i närheten, har åtminstone fulit u
lika hög grad a? seapolikhet för sig, son
möjligheten af henneg ulteblifvande. Spärr
ningen lägger knappast någon märkbar vigt
denna vågsköl. Må men då icke-med sk
fråga: Lönar det. vid sädent förhållande m
den stt spörra? Är det klokt, är det för
ståndigt, är det framförallt menskligt emot ds
arbetande och misdre bemedlade klasserte
hvilka i ala händelser blitva de, som kän.
barast fi lida af spärrnivgarnes följder, at
med berådt mod vidtega åtgärder, som ärage
gäkra olyckor öfver dessa klasser och öfvej
ett mörre eller mizdre samhälle, utsn att be:
reda nögon säker fördel, och, blott för att der:
igenom vinna — en möjlighet, som ändi
knappast får någon större sannolikhet för sig.
än den motsatta, som raen just vill undfly:
Man söger oss visserligen, att det just ä
af faderlig omtanka om medmenniskors 1
och i de fattigare klassernas eget intresse,
som man vidtager dessa spärrningar. Vivili-
gerna tro på välmeningen och den goda af-
sigten; och vi respektera den öfvertygelse.
som föranleder pastorer och professorer, bruks-
patroner, possessionater och borgare, att or
nätterna patrullera på landsvägarne och vic
tullarne, vare sig ait det sker för egen elle!
för medmenniskors inbillade säkerhet, äfver
om vi sjelfve ändock skulle hysa den öfver
tygelsen, att. de: gjorde vida bättre i att blifve
hemma. Men att de fattige, som gemor
spärrringen hindras från arbetsförtjenst och
tryckas at dyrbet, icke derpå vinna något ar-
nat än ökad fattigdom, är lätt att inse för der,
gom utan fördom kan betrakta saken.
Mean söger oss visterligen äfven, utt de
endast skall vara den krasso materialismer
och. det sä kallade krämareintresset, som ön-
skar spörmingarnes upphäfvande, Men orm
boxnden, som skall lefva af hvad han får fö;
sin säd, genom spärrningen på ena sidan om
socknen tvingas att sälja sin spanmål på der
andra sidan för t. ex. 4 rdre Jögre pris är
han skulle hafva fått på det förra stället, om
spärrningen icke varit, — eller om uti en folk-
rik stad potatisen af saroma abledsing på e
gång stiker till 2 eller 3 gånger det vanlig:
priset, under det tillfället til arbetsförtjens
för dem, som förnömligast skola lefva af po
tatis, med detsamma aftager eller försvinner
— då är det visserligen, om man så vill, er
) Se Aftonbl. ss 242, 244, 248 och 249.