pit 15 befästade punkter och raserat fästnin-
garne Gostogajewkow och Tenguinsky.
(Insändt.)
16
gst firlig olägenhet vid dena utefter vorra sidan
den nyanisgda planteringen vid Nybron löpande jern-
trottoiren. Förhällandet är nemligen, att denna vid
sio uppåt Enkbusgränden utlöpande ända tvärt af-
rytes midt öfver ett, minst 1 aln djupt, underlig-
gande dike, så att den här i mörkret kommande
vandraren, just som han mest obekymrad och utan
all tanke på någon fara gär sin väg rätt fram, kan
plötsligt genom ett oförsedt steg räka att stupa hals
öfver hufvud i den vattenfyllda grafven och möjligen
dervid tillsätta både lif och lemmar. Vi hafva oss
bekant, att åtskilliga personer endast genom en ser-
skild Försynens skickelse undgått att härstädes drab!
bas af en dylik olycka och hoppas vi, att, efter det
uppmärksamheten härpå blifvit fästad, någon åtgärd
måtte vidtagas till skyndsamt förebyggande af ans
nars möjligen snart inträffande olycksfall. Om icke
annat, kunde ätminstone en lykta placeras på stället;
Ladugårdslandsboer.
sl
i
(Insändt.)
Hos Red. af Aftonbladet ankålles vördsar!
om plats för efterföljande:
Lorganisation Nn est pas å la hau-
teur de son wurgence immediater.
Man har tid efter annan sett, buruledes till lands-
höfdingar befordrats militärer, som, längt ifrån at!
hafva undergått examina hvarken i juridik eller kameral,
hvilkas tillämpning likväl just utgör embetets upp-
gift, icke ens bivistat akademien. Man har blifvit så
van vid att civila embetsmän, isynnerbet om de icke
äro af hvad man kallar börd, förbigås, att ett slags
försoffning i tänkesättet inträdt, och man klagar icke
ty det lönar ej mödan: men man blir allt mer och
mer liknöjd för sin tjenstepligt.
Finnes vid tull: eller postverket en plats, som fö-
der sin man; ledig, vipps knipes den af en militär,
som aldrig befattat sig med dithörande ämnen, unde:
det civilisten, som träget arbetat i sitt fz-cx hela lif-
vet igenom, förbigås och mäste stanna i de lägre slaf-
graderna för alltid.
Genomgär man listan på utnämningar för en länp-
gre tid, skall man ock finna hurusom flere, hvilka
snart sagdt rymt för skuld c., vunnit indrägtiga be-
fordringar. Man torde påminna sig numera aflidne
grefve Adiercreutz, som blef svensk och norsk general-
kopsul i Södra Amerika; von Schantz likaledes; Cru
senstolpe, som blef konsul i Algier; von Schneidau i
Norra Amerika, och, om man fär tro ryktet, lärer
ännu en f. d. militär och grefve, hvilken äfven tord
kunnga rangeras i samma kategori, vara utsedd til:
generalkonsul i Montevideo. Fattas bara att man
också sätter militärer till de indrägtigare doma e-
och högre prestembetena. Man har ju ättinstone i
det förra afseendet för sig den vära konservativa sg:
kära forntiden, och, i det sednare, kunde ju en ef.
terhärmning af tjusarkonungen Gustaf III:s befor-
dran ät underlöjtnanten friherre Taube försökas!
Men presterna utgöra ett riksständ; mäste säledes
smekas: de kunna derföre vara lugna för allt inträng,
Jå deremot de civila ofrälse tjenstemännen icke hafva
nägot att säga vid riksdagarne, följaktligen icke hel-
ler äro farliga—alltså kunna behandlas huru som helst.
Ehuru jag, Gudilof, för några är sedan tagit a-
sked och säledes kan säga med, Romaren: Quorum
causas procul habeom, kan jag dock icke läta bli att
understundom reflektera öfver befordringsväsendet ino:
embetsmennakören och ämnar, i en längre fortgående
ippsats, offentliggöra dessa roina betraktelser, om Af-
onbl.Redakt. sä finner för godt. Till sist skall jag
visst icke underlåta att utsätta mitt namn, sine studio
et metu.
RR end
Fe CE SE. TN