pit 15 befästade punkter och raserat fästningarne Gostogajewkow och Tenguinsky. (Insändt.) 16 gst firlig olägenhet vid dena utefter vorra sidan den nyanisgda planteringen vid Nybron löpande jerntrottoiren. Förhällandet är nemligen, att denna vid sio uppåt Enkbusgränden utlöpande ända tvärt afrytes midt öfver ett, minst 1 aln djupt, underliggande dike, så att den här i mörkret kommande vandraren, just som han mest obekymrad och utan all tanke på någon fara gär sin väg rätt fram, kan plötsligt genom ett oförsedt steg räka att stupa hals öfver hufvud i den vattenfyllda grafven och möjligen dervid tillsätta både lif och lemmar. Vi hafva oss bekant, att åtskilliga personer endast genom en serskild Försynens skickelse undgått att härstädes drab! bas af en dylik olycka och hoppas vi, att, efter det uppmärksamheten härpå blifvit fästad, någon åtgärd måtte vidtagas till skyndsamt förebyggande af ans nars möjligen snart inträffande olycksfall. Om icke annat, kunde ätminstone en lykta placeras på stället; Ladugårdslandsboer. sl i (Insändt.) Hos Red. af Aftonbladet ankålles vördsar! om plats för efterföljande: Lorganisation Nn est pas å la hauteur de son wurgence immediater. Man har tid efter annan sett, buruledes till landshöfdingar befordrats militärer, som, längt ifrån at! hafva undergått examina hvarken i juridik eller kameral, hvilkas tillämpning likväl just utgör embetets uppgift, icke ens bivistat akademien. Man har blifvit så van vid att civila embetsmän, isynnerbet om de icke äro af hvad man kallar börd, förbigås, att ett slags försoffning i tänkesättet inträdt, och man klagar icke ty det lönar ej mödan: men man blir allt mer och mer liknöjd för sin tjenstepligt. Finnes vid tull: eller postverket en plats, som föder sin man; ledig, vipps knipes den af en militär, som aldrig befattat sig med dithörande ämnen, unde: det civilisten, som träget arbetat i sitt fz-cx hela lifvet igenom, förbigås och mäste stanna i de lägre slafgraderna för alltid. Genomgär man listan på utnämningar för en länpgre tid, skall man ock finna hurusom flere, hvilka snart sagdt rymt för skuld c., vunnit indrägtiga befordringar. Man torde påminna sig numera aflidne grefve Adiercreutz, som blef svensk och norsk generalkopsul i Södra Amerika; von Schantz likaledes; Cru senstolpe, som blef konsul i Algier; von Schneidau i Norra Amerika, och, om man fär tro ryktet, lärer ännu en f. d. militär och grefve, hvilken äfven tord kunnga rangeras i samma kategori, vara utsedd til: generalkonsul i Montevideo. Fattas bara att man också sätter militärer till de indrägtigare doma eoch högre prestembetena. Man har ju ättinstone i det förra afseendet för sig den vära konservativa sg: kära forntiden, och, i det sednare, kunde ju en ef. terhärmning af tjusarkonungen Gustaf III:s befordran ät underlöjtnanten friherre Taube försökas! Men presterna utgöra ett riksständ; mäste säledes smekas: de kunna derföre vara lugna för allt inträng, Jå deremot de civila ofrälse tjenstemännen icke hafva nägot att säga vid riksdagarne, följaktligen icke heller äro farliga—alltså kunna behandlas huru som helst. Ehuru jag, Gudilof, för några är sedan tagit asked och säledes kan säga med, Romaren: Quorum causas procul habeom, kan jag dock icke läta bli att understundom reflektera öfver befordringsväsendet ino: embetsmennakören och ämnar, i en längre fortgående ippsats, offentliggöra dessa roina betraktelser, om Afonbl.Redakt. sä finner för godt. Till sist skall jag visst icke underlåta att utsätta mitt namn, sine studio et metu. RR end Fe CE SE. TN