MåvVvATMNS AA Vv SM 6- 7 00
oerhörda bokhandlar-honorariet förrän bok-
handlaren fick se en bokstaf af manuskriptet.
Jeg anser det derföre mycket sannolikt, som
jag hört föreäkras af åtskilliga auktorer, att
denna romen till största delen genom annon-
ser, ibland hvilka hans par ark text nästan
försvunnit, inbragt honom icke mindre än om-
kring 15,000 pund. Dertill antager man eall-
mänt, att Household Words gifva honom en
årlig ren behållning af ungefär 4000 pund,
utan att han bekymrar sig om den på annat
sätt, än som en medarbetare. Han lemnar
blott en gång i veckan ett bidrag, och öfver-
låter allt det öfriga åt en sgpecial-redaktör. I
alla fall ha vi i Dickens exemplet af det hög-
sta, hvartill hittills en skriftställare i någon
tid eller hos någon nation bragt sig i popula-
ritet och pekuniaritet, om man betänker, att
aldrig någon Meecenas eller Augustus genom
sin ynnest dragit honom upp, och att han
verkligen blott genom egen talang och eget
geni ifrån en simpel domstols- och polissaks-
referent för tidningar, långsamt och säkert upp-
stigit till denna materiella och ideella stöäll-
ning af en litterär Kroesus. Man säger, ati
ban med sina glänsande inkomster och det
lika lygande användandet af desamma på sitt
tlyig förenar det humoristiska syftet att visa åt
aristokratiens rike, frikostige guldsöner, hvilka
icke ega en styfver, som ej tillfallit dem ifrån
det gamla fädernehuset, och som nu mena,
att de i sin glänsande rikedom äro ett belt
eget högre species af homo animal, — att visa
åt dem, att äfven ett litet borgarbarn utan
börd, inom en tredjedels menniskoålder genom
eget arbete kan bringa det likaså långt som
de genom Wilhelm Eröfrarens våldsverk, fort-
satt genom århundraden. Säkert är, att desse
suldsöner se det. De sitta gerna vid hans
bord, och hvar och en har hos honom en
tika glänsande betjent bakom sin stol, som i
aristokratiens mest lysande hus, och dertill
konversation, behag, qvickhet och själfullhet
i en rikedom, som de finaste och högsta kret-
sar aldrig kunna efterhörma. Säkert är det
äfven, att det är djupt och uppriktigt allvar
med hans förödmjukande af de förtjenster,
som genom börd, arf och privilegium ha upp-
stigit till en oerhörd vigt och betydelse. Mån-
gen gång synes det, som skulle det varit hans
hufvudsak vid sammanväfvandet af Bleak-house,
att lika så fint som bittert och slående per-
sonifiera och persiflera aristokratiens hela tom-
Thet och intighet i den store baronetens af
ILincolnshire persons. — Man kan säga, att
Idenna Bleak-house är den stora, verksamma
engelska bourgeoisiens (som äfven i sjelfva
verket alla häften igenom på egen bekostnad
i stora massor omgaf den med sina annonser)
segerrika fälttåg emot de priviligierade stån-
dens historiska helighet och deras sedliga och
Isociala ståndpunkter, af hvilka den juridiska
och politiska hierarkigmen äro ställda i för-
grunden, emedan dei sjelfva verket stå i spet-
sen för Englands hela feudalistiska barbari.
Ofta ställer han emot dessa ingenting annat,
än ft. ex. en oäkta, koppärrig flicka; hon en-
sam står med skammen af sin börd och sina
koppärr dock högt öfver dem alla med deras
bistorizka, pekuniära och sedliga herrlighet. —
Man har kallat Dickens -den engelska bour-
geoisiens skriftställare och har trott sig der-
med säga någonting riktigt. Man behöfver
Tblott litet känna honom för att begripa, att
ban, stående med sin humor öfver alla fakti-
ska partier och intressen, i sjelfva verket är
Jen egentlig folkskriftställare i ordets ädlaste
betydelse, som håller dumheten, onaturlighe-
ten, den sedliga och sociala förvändheten i
hvarje sfär framför derag fulbets spegel och
lerkänner ingenting annat än den sköna, af sig
Isjelf kommande humaniteten, bildningen och
Tsjälsstorheten, denna gentleness, sor hos en-
Iskilda individer och kretsar i England finnes
Jså egendomligt skön, att man efter att ha upp-
räknat de mest olikartade dygder och behag
hog sådana personer, likväl ännu icke tror sig
ba sagt nog och derföre tillägger: kort, han
är en verklig gentleman, hon är en verklig
gentlewoman. .
) Det är redan djerft af Dickens att angripa
Ide officielt goda och höga samhällsklasserna
Imidti deras genom Englands sociala byggnad
lIskyddade säkerhet och herrlighet, men han
har redan gått ännu längre och i en artikel i
Household Words förklarat den garala engel-
ska seden krig, Den ifrågavarande artikeln
bade till öfverskrift: Why-shave? shvarföre
Jraka?. Jag ser, säger han, ingen estetik, in-
Igen ekonomisk, ingen dietetisk grund för denna
nerraktiga engelska, mera strängt än i mili-
tärstaterna föreskrifna sed. Mannens skönhet
och värdighet, dyrbarheten af hans tid och
belsa fordrar en fri skäggvext, äfven uppå
hakän. Det sista är nästan lika oerhördt,
som om Times en vacker morgon trädde upp
med den fordran, att öfverhuset och konunga-
dömet måtte afskaffaz, och republiken i stället
införas. Den egentlige engelsmannen kan ännu
icke begripa huru det vore möjligt att en!
menniska kunde träda ut på gatan med hvita
fadermördare (sparkragar) utan att dessföria-
nan ha intvålat och på det sorgfälligaste skra-
pat åtminstone gin baka. Den äkte engels-
mannen sätter sig dessutom ännu hvarje gång
bakfram uppå stolen, liksom omfamnande kar-
men, för att med tillhjelp af tvenne speglar
beskåda sitt rback-Aairo, baksidan af sitt huf-
vud, och för att med den största omsorg och
möda kamma och borgta håret ända ned il
nacken och åt begge öronen, så att det står
yfvigt ut öfver öronen som två skogar af lan-
sar till hufvudets försvar. Hvad kindskögget,
denna den officielle engelsmannens egentliga
helgedom, beträffar, så har ömsesidigt, tyst
öfverseende och en mognad, förfinad huma-
Initet redan. medgifvit detsamma ett temligen
lvidt spelrum uppå begge kinderna ända in
junder fadermördarne, men uppå möjligheten!
att någonsin en engelsman under århundradens
lopp kunde komma uppå tanken att göra rak-
knifven och hakan fremmande för hvarandra,
ANAR am fdan mAIkahlat Avms Ana mL
a