om man antager att samma proportion som
förut mellan majoritet och minoritet komrae
att uppenbara sig i presteståndet, trotts upp-
hörandet af biskoparnes sjelfskrifvenhet. Tag
en mera på oppositionssidan, för att vara
frikostig, så hafva vi här 56 emot 10.
Uti borgare- och bondestånden antaga vi att
proportioner komme att fortfara ungefär den-
samma som hittills. Vi antaga den i sådana
anslags- och reformfrågor, hvarom två stånd
vanigen stanna mot tvä, eller adel och pre-
ster ä ena, borgare och bönder å andra si-
dar, till tre femtedelar i borgareståndet, på
motsatta sidan mot adels- och prestmajorite-
ten eller 45 mot 30, och i bondeståndet till
och med till nära tre fjerdedelar eller 56
emot 19.
Sammanräknade förhållandet blefve
- Adeln so. sc. oc 58 mot 17.
Presteståndet . . . 56 mot 19.
Borgareståndet . . 30 mot 45.
Bondeståndet . . . 19 mot 56.
- Summa 163 mot 137.
Detta skulle således blifva den ungefärliga
politiska fördelningen af rösterna isom riks-
nämnden, nemligen med en öfvervigt af 26
röster på samma sida som de nuvarande rid-
darhus- och biskopsmajoriteterna. Läsaren
finner att här är icke så litet att pruta på, utan att
det ändock blefve lätt att erhålla ens en-
kel majoritet för någon enda mera genomgri-
pande reform; men att erhålla två tredjede-
lar!!! I alla frågor om reformer i lagstiftnin-
gen, som nu tillbakahållas af de två första
stånden, hade man således genom den nya
inrättningen endast fått sig en omgång till på
halsen, i det reformförslagen i de allrafiesta
fall komme att sakna den nödiga röstplurali-
teten i riksnämnden, och gå tili de serskilda
stånden för att framdeles likasom nu, genom
två stånds afsiag begrafvas. Hvad vore vin-
sten? Jo endast att den tillskapade riksnämn-
den skulle utgöra ett nytt förkläde utanpå en
gammal kjortel, eller med andra ord, att dei
förhatliga af motståndet mot reformerna skulle
döljas under en mera vid mantel, kallad en
förbättrad representation.
Anslagsfrågor åter, i hvilka icke två tredje-
delar af röstantalet ij riksnämnden erhållits,
skulle likaledes gå till riksstånden, och der ej
tre stånds bifall erhålles, beslutet blifva det,
hvari riksnämnden med enkel pluralitet stan-
nat. Dervid skulle det åter sannolikt blifva
ganska lätt att erhålla en sådan enkel plura-
litet till förmån för snart sagdt hvilka anslag
som helst. Detta går väl äfven nu för sig
rätt bra i de flesta fall, genom det förstärkta
statsutskottet; men det-har ändå ett visst be-
svär med sig, att nationen skall för hvarje
riksdag ögonskenligt kunna se och förnimma
att det är adeln och. presterna den har att
tacka för de ständigt stigande utgifterna, och
för omöjligheten att genom öfverskotten å de
stigande indirekta inkomsterna kunna bereda
några besparingar åt den skattdragande på
annat håll. Det är derföre också icke att un-
dra på, om Svenska Tidningen (den vi för
öfrigt uppmana att gendrifva den här upp-
gjorda sannolikhetsberäkningen, om den mäk-
tar det) är mycket beskäftig att uppmana sina
patroner att verka för det nya förslagets an-
tagande, hvaråt man gerna må gifva det vits-
ordet, att det är så:pass slugt och diploma-
tiskt uppstäldt, som sakens beskaffenhet med-
gifvit, men å andra sidan är det troligt att
alla de ömma toner som Svenska Tidningen
kan uppspelä, icke skola beveka borgare- och
bondesitänden till dess antagande.