rättmätig belöning för att de, ehuru mindre i
åtnjutande af föreningens materiella verksam-
het än hufsvudstaden, ändå fortfare att genom
sitt verksamma biträde och sin gagnande yn-
nest visa sig intresserade för föreningens fo!
sterländska intressen. :
Man har gagt att trädgårdsföreningen skulle
i gednare tider något sjunkit i allmänna opi-
nionen, att den numera öfverlefvat sig sjel
och att dess verksamhet vore öfverflödig då
den nu så berömvärdt öfvertegits af enskilda
personer i stad och på land. : Vi kunna omöjligen
tro detta vara förhållandet, och vi äro glade att
kunna bestyrka vår tro med vittnet af denna så
besökta sammankomst, En sådan sak som
trädgårdsskötseln kan aldrig öfverlefva Big
sjelf; den ären väldig stam, som med hvarje
nytt år skjuter nya knoppar, hvarur- fram-
komma grenar, som bära frukt mera än hun-
Iradefallt. Och när man en gång smakat dem,
så låter man ej stammen ruttna bort, utan
vårdar den med örahet och omtanka. Det är
sannt, att denna förening under en nu mer
in 20-årig verksamhet spridt mycket godt och
yttigt, meddelat håg och insigt och i många
hänseenden uppfyllt de mål den först afsåg.
Ven oändeligen mycket återstår ännu hos oss
utt göra, och jemföra vi vårt land med andra
uropeiska orter, så skola vi lätt finna huru
ångt vi äfven i detta bänseende stå tillbaka.
Måtte man derföre icke upphöra att fortgå på
len så följdrikt beträdda banan, måtte hvar
och en söka att i sin mån understödja dei
ulmäntnyttiga, och det skall ej dröja länge
nnan vi klart inse att gagn häraf skall upp-
komma ej blott för den enskilte, utan kanske
ännu högre grad för fosterlandet.
Den förändring, som numera vidtagits i för-
ningens växtutdelningar, bör ock vara egnad
tt bättre tillfredsställa billiga anspråk. Ty
ärigenom blir det föreningen en verkstöllbar
nöjlighet att meddela någonting vackert och
rärderikt, hvarpå ofvan omnämnde lotter väl
unna gifva exempel. Vi önska blott att an-
pråken på den materiella ersättning för-
ningen kan vara i tillfälle att lemna för den
sanska måttliga årsafgiften ej måtte vara för
öga, utan att bland våra landsmän och en-
sannerligen bland Stockholms aktningsvärda
nvånare, som böra vara måna om sin sköna
tads prydnad så i ena som andra hänseendet,
nåtte finnas rätt många som på ett patrio-
iskt sätt gifva mycket och fordra litet. Vi
nska slutligen att föreningens sammankom-
ter alltid måtte vara fullt besökta, öfverty-
ade som vi äro att derigenom talrika an-
ängare skola förvärfvas åt den goda saken.