rättmätig belöning för att de, ehuru mindre i åtnjutande af föreningens materiella verksamhet än hufsvudstaden, ändå fortfare att genom sitt verksamma biträde och sin gagnande ynnest visa sig intresserade för föreningens fo! sterländska intressen. : Man har gagt att trädgårdsföreningen skulle i gednare tider något sjunkit i allmänna opinionen, att den numera öfverlefvat sig sjel och att dess verksamhet vore öfverflödig då den nu så berömvärdt öfvertegits af enskilda personer i stad och på land. : Vi kunna omöjligen tro detta vara förhållandet, och vi äro glade att kunna bestyrka vår tro med vittnet af denna så besökta sammankomst, En sådan sak som trädgårdsskötseln kan aldrig öfverlefva Big sjelf; den ären väldig stam, som med hvarje nytt år skjuter nya knoppar, hvarurframkomma grenar, som bära frukt mera än hunIradefallt. Och när man en gång smakat dem, så låter man ej stammen ruttna bort, utan vårdar den med örahet och omtanka. Det är sannt, att denna förening under en nu mer in 20-årig verksamhet spridt mycket godt och yttigt, meddelat håg och insigt och i många hänseenden uppfyllt de mål den först afsåg. Ven oändeligen mycket återstår ännu hos oss utt göra, och jemföra vi vårt land med andra uropeiska orter, så skola vi lätt finna huru ångt vi äfven i detta bänseende stå tillbaka. Måtte man derföre icke upphöra att fortgå på len så följdrikt beträdda banan, måtte hvar och en söka att i sin mån understödja dei ulmäntnyttiga, och det skall ej dröja länge nnan vi klart inse att gagn häraf skall uppkomma ej blott för den enskilte, utan kanske ännu högre grad för fosterlandet. Den förändring, som numera vidtagits i förningens växtutdelningar, bör ock vara egnad tt bättre tillfredsställa billiga anspråk. Ty ärigenom blir det föreningen en verkstöllbar nöjlighet att meddela någonting vackert och rärderikt, hvarpå ofvan omnämnde lotter väl unna gifva exempel. Vi önska blott att anpråken på den materiella ersättning förningen kan vara i tillfälle att lemna för den sanska måttliga årsafgiften ej måtte vara för öga, utan att bland våra landsmän och ensannerligen bland Stockholms aktningsvärda nvånare, som böra vara måna om sin sköna tads prydnad så i ena som andra hänseendet, nåtte finnas rätt många som på ett patrioiskt sätt gifva mycket och fordra litet. Vi nska slutligen att föreningens sammankomter alltid måtte vara fullt besökta, öfvertyade som vi äro att derigenom talrika anängare skola förvärfvas åt den goda saken.