utom af ålder bekant och af mängen värde
radt redan höärförinnan.
Onekligen är det icke en slump, att i sam
a fr
aör ölet raörkvärdig:
landvinvivgar, så att sedan två eller ig åå
nära hvarannan stad i Finland har eller få
sitt ölbryggeri, hvaraf flera i stor skala, för
utom det som af ålder tillverkas i landsbyg.
derna. Det är icke heller en slump, att mar
nu redan icke så sällan ser bonden dricka.
som fordom, sitt öl. Det ärfastmer den rik:
tiga, fast omedvetna instinkten, att höriligge
botemedlet för ett förfärligt ondt; det är er
af dessa i stillhet verkande revolutioner, som
efterhand förändra ett helt folks vanor och
böjelser — denna gång lyckligtvis till det goda
För någon tid sedan stälide vi, till hälfte:
på skämt, till hälften på allvar, öiet i krig
mot champagnen. Då var det den slösarnd:
franske markiser som nödgades vika för de:
sparsamme borgerlige bryggaren. Denna gån;
nödgas en anvan vika; det är den vilde röt
varen, som plundrat millioner på deras tim
liga och eviga väl, den ursinnige mördaren.
som har på sitt samvete flera mord än tu-
sende Adsmssöner. Utan nåd och förbar-
mande mäste han vika. Den lille David skal
draga till strid mot den glupske Goliaih oct
förgöra bonom; den hHila ölbuteljen skall upp-
sluka det stora bränvinsankaret — och hvar och
en gow med ord eller gerning utskickar dess:
små apostlar af glas till bondens hydda, fi
skarens båt, sjömaunens däck, ja sjelfva de:
rikaste boning, der rusdryckerna kräma sig
med granna etiketter, — han skall i sin ma:
hafva bidragit att rensa fängelserna, tömsms
krogarne sarot återföra endrägt och välstånd :
de nyss eländiga kojorna. Han skall hafv:
tagit från folket en last och gifvit en näring
i stället.
Visst skola de ropa ve och förbannelse.
alla dessa krögare, som bittills blifvit rika på
landsmäns och medmenniskors ofärd; visst
skola de ropa på våld och förtryck, alla desse
årinkare, som härtills fätt bortsupa heder och
samvete, ja ända til sista skymten af men-
niskovärde. Men folk och land skoia glädja:
deråt, kristebdom och förnuft skola återtsge
sin eviga rätt, och framtiden skall icke mere
gapa mot oss som en hotande afgrund, fördig
att uppsluka hela slägtens välfärd i bränvinete
syndafiod.
Bort med bränvinet! Ned med -ruset, hvad
namn det bära må! Beskatta det tiofaldt, in-
skränk det hundrafaldt, ställ lagen, upplys
vingen och exemplet i fast förbund till att
utrota dess skändliga ocker med mennisko-
själar; men glöra icke dervid en bundeförvandt.
soma kän synas föga beiyda, men som, lik
Egyptiernes Ibis, småningom skall uppita kro-
kodilerzas ägg — glöm icke, käre läsare, av
ölet en dag kan vara bestämdt stt spela en
roll i nordens sedehistoria.
på x ig 110
bränvinet, i samma mån ;