Lt vigtig omständighet om det äfven kan
med hänseende till de blifvande resultaterna
visas, att reformen i utförandet, åtminstone i
de flesta och mest maktpåliggande delarne,
långt ifrån att störts eller försvaga den nuva-
rande företagsambeten skulle ytterligare stödja!
och utveckla den. ; ; l
Bland de flera erfarenhetssanningar som i
detta fall kunna anföras icke blott för att
styrka konsumenternasg rättmätiga fordringar,
utan äfven för att betaga producenterna atör-
sta delen af deras fruktan, torde i första rum-
met förtjena att framhållas, att skyddsiull icke
är behöflig å sådara varor, som från detland
der de produceras kunna med fördel exporte-
ras till den allmänna verldsmarknaden. Di
de der förmå uthärda konkurrensen med an-
dra länders produkter, ehuru fördyrade genom
frakter, assuranser och öfriga flerahanda ex-
portomkosinader, så kan det ju icke betviflas att
de med långt bättre utsigter kunna inom sitt
eget land, der de äro befriade från alla dessa
omkostnader, som deremot der drabba de främ-
mande varor2a, med dessa sednare konkurrera.
De engelska stenkolen behöfva således icke
: England skyddas af någon importtull och
je svenska trävarorna icke heller i vårt eget
and. .
Detta borde väl anses för en sanning, som
ej kunde dragas i tvifvelsmål, men i alla fa!!
är den icke etkönd i våra tullförfattningar och
om den blefse det skulle åtminstone en vä-
sentlig grund vara lagd till deras reforme-
rande.
Sverige är eit af de länder, som på verlds-
marknaden utför de största qvantiteterna trä-
varor, men dock äro sådana varor här belagds
med en imporitull, hvilken, då den lemna?
satskassan så godt som ingen inkomst, ej
kan hafsa något annat rimligt ändamål än at
säydda de inhemska trävaruproducenterna frår
konkurrens med utlandet. Och medan vi vid-
hålla en sä oklok författning beklaga vi 0258 i
de mörkaste utiryck öfver de inom lande:
minskade skogsillgångarne och befarad skogs-
brist.
Sverige, som sjeit förbrukar 60 å 70.000
skeppund jern, skickar årligen omkring 600,00t
skeppund diverse jernsorter ut i den allmänns
verldsmarknaden, och den inhemska förbruk-
ningen medtager således icke mera än unge-
får en tiondedei af tillverkuingen, hvaraf åter
följer att jarnpriserna i riket uteslutande bero
af exporten och icke af konsumtionen på plat-
sen. Om vårt jern fortfar att vara begärlig!
på den utländska marknaden och om denna
härifrån förskaffar sig större qvantiteter, har
deita ett afgörande inflytande på vår jernpro-
duktion och på jeraprizerna, men om den in-
hemska konsumtionen skulle ökas med några
tusen skeppund, verkar sådant icke det rin-
gaste på produktionen eller priserna, Och
likväl hysa vi ea sådan panisk fruktan för
utländskt jern, att vi i deflesta fall afvisa det
med absoluta förbud och, då det icke är för-
budet, med orimligt höga tullafgifter.
Sverige är äfven ett åkerbrukande land;
jordbruket är här en hufvudnäring, till och
med den förnämsta, och ehuru det ännu står
på en nog lig ståndpunkt, skickas årligen
icke obetydliga qvantiteter spanmål till der
utländska marknaden, äfven då vi, såsom de
sednare åren, i följd af mindre goda skördar
i förening med den förderfliga bränvinsindu-
sirien, behöft införa betydliga. belopp af vissa
spanmålssorter, hufvudsakligen råg. Det är
säledes ingen tvifvel att svenska jordbruket.
om det lemnar tillräcklig tillgång på spanmål,
kan med denna vara uppträda på den utländ-
ska marknaden och der konkurrera med främ-
mande länders jordbrukare; det bör således
äfven inom vårt eget land kunha uthärda kon-
kurrensen med dem; detta oaktadt bibehålla
vi en importtull ä spanrmål, som i mindre
goda år, då priserna i alla fall äro höga, en-
dast bidrager att göra dem ännu mera tryc-
kande för de falrikare fattigare folkklasserna,
men som i goda är, då värt inhemska span-
mäålspris väsentligen beror af exporten, helst
vår iarikes spanmålshandel icke har förlag att
för längre tid hålla större qvantiteter magasi-
nerade, icke i ripgaste mån verkar att hålla
spanmålspriserna uppe.
Desto närmare man undersöker förhållan-
derna med de af 0s3s här exempelvis vidrörda
tre hufvudzsakliga artiklar: trävaror, jerneffek-
ter och spanmöl, ju säkrare skall man finna,
att den inhemska produktionen icke har beho!
a? något skydd, ech att således de i deits
hänseende vidtagne tullstadganden endast äro
icke blott onödiga, utan äfven skadliga hinder
för utvscklingen af vår egen verksamhet. I
deita fall erbjuder det praktiska affårslifvet en
talrix mängd utgångspunkter för betraktelser,
af hvilka vi dock ru blott upptaga några få.
I afseende på trävaror, som utgöra en sål
väsentlig del af vår export, är det ju klart.
att om vi kunde från andra länder, och det
är endast Finland som här kan komma i fråga,
uppköpa trävaror, komme sådant icke att ske,
med mindre än att vi vore i tillfälle att göra
uppköpen billigare än försäljningarne, eller med
andra ord så vida vi ej hade förtjenst på en
sådan omsättning. Då vi drifva trävaruhande!
i mycket stor skala, och stora affärer ailtid
erbjuda fördelar, som saknas för de mindre,l
genom en billigare fördelning af omkostna-
derna på de stora varupartierna än på de små,l
säkrare och bättre handelsrelationer m. m.,l
så borde det icka vara alldeles omöjligt förl
033 att stundom med någon förtjenst kunnaj!
med våra trävaruaffärer förbinda en del a? del!
finska, om handeislagstiimingen derför ickels
Jade något hinder, och skulle genom hindrens:
borttagande en dylik förbindelse. icke uppstå, s
ARENA ERNER NBT LETTLAND ETRA
ne? Åtminstone. hvad det sedpnare beträffar
bör denze gentleman, sedan han haft all. möda l!
ospard att 1 mig inplanta. högmodiga tankar, !:
göra mig den rättvisan ait erkänna det min!