Lt vigtig omständighet om det äfven kan med hänseende till de blifvande resultaterna visas, att reformen i utförandet, åtminstone i de flesta och mest maktpåliggande delarne, långt ifrån att störts eller försvaga den nuvarande företagsambeten skulle ytterligare stödja! och utveckla den. ; ; l Bland de flera erfarenhetssanningar som i detta fall kunna anföras icke blott för att styrka konsumenternasg rättmätiga fordringar, utan äfven för att betaga producenterna atörsta delen af deras fruktan, torde i första rummet förtjena att framhållas, att skyddsiull icke är behöflig å sådara varor, som från detland der de produceras kunna med fördel exporteras till den allmänna verldsmarknaden. Di de der förmå uthärda konkurrensen med andra länders produkter, ehuru fördyrade genom frakter, assuranser och öfriga flerahanda exportomkosinader, så kan det ju icke betviflas att de med långt bättre utsigter kunna inom sitt eget land, der de äro befriade från alla dessa omkostnader, som deremot der drabba de främmande varor2a, med dessa sednare konkurrera. De engelska stenkolen behöfva således icke : England skyddas af någon importtull och je svenska trävarorna icke heller i vårt eget and. . Detta borde väl anses för en sanning, som ej kunde dragas i tvifvelsmål, men i alla fa!! är den icke etkönd i våra tullförfattningar och om den blefse det skulle åtminstone en väsentlig grund vara lagd till deras reformerande. Sverige är eit af de länder, som på verldsmarknaden utför de största qvantiteterna trävaror, men dock äro sådana varor här belagds med en imporitull, hvilken, då den lemna? satskassan så godt som ingen inkomst, ej kan hafsa något annat rimligt ändamål än at säydda de inhemska trävaruproducenterna frår konkurrens med utlandet. Och medan vi vidhålla en sä oklok författning beklaga vi 0258 i de mörkaste utiryck öfver de inom lande: minskade skogsillgångarne och befarad skogsbrist. Sverige, som sjeit förbrukar 60 å 70.000 skeppund jern, skickar årligen omkring 600,00t skeppund diverse jernsorter ut i den allmänns verldsmarknaden, och den inhemska förbrukningen medtager således icke mera än ungefår en tiondedei af tillverkuingen, hvaraf åter följer att jarnpriserna i riket uteslutande bero af exporten och icke af konsumtionen på platsen. Om vårt jern fortfar att vara begärlig! på den utländska marknaden och om denna härifrån förskaffar sig större qvantiteter, har deita ett afgörande inflytande på vår jernproduktion och på jeraprizerna, men om den inhemska konsumtionen skulle ökas med några tusen skeppund, verkar sådant icke det ringaste på produktionen eller priserna, Och likväl hysa vi ea sådan panisk fruktan för utländskt jern, att vi i deflesta fall afvisa det med absoluta förbud och, då det icke är förbudet, med orimligt höga tullafgifter. Sverige är äfven ett åkerbrukande land; jordbruket är här en hufvudnäring, till och med den förnämsta, och ehuru det ännu står på en nog lig ståndpunkt, skickas årligen icke obetydliga qvantiteter spanmål till der utländska marknaden, äfven då vi, såsom de sednare åren, i följd af mindre goda skördar i förening med den förderfliga bränvinsindusirien, behöft införa betydliga. belopp af vissa spanmålssorter, hufvudsakligen råg. Det är säledes ingen tvifvel att svenska jordbruket. om det lemnar tillräcklig tillgång på spanmål, kan med denna vara uppträda på den utländska marknaden och der konkurrera med främmande länders jordbrukare; det bör således äfven inom vårt eget land kunha uthärda konkurrensen med dem; detta oaktadt bibehålla vi en importtull ä spanrmål, som i mindre goda år, då priserna i alla fall äro höga, endast bidrager att göra dem ännu mera tryckande för de falrikare fattigare folkklasserna, men som i goda är, då värt inhemska spanmäålspris väsentligen beror af exporten, helst vår iarikes spanmålshandel icke har förlag att för längre tid hålla större qvantiteter magasinerade, icke i ripgaste mån verkar att hålla spanmålspriserna uppe. Desto närmare man undersöker förhållanderna med de af 0s3s här exempelvis vidrörda tre hufvudzsakliga artiklar: trävaror, jerneffekter och spanmöl, ju säkrare skall man finna, att den inhemska produktionen icke har beho! a? något skydd, ech att således de i deits hänseende vidtagne tullstadganden endast äro icke blott onödiga, utan äfven skadliga hinder för utvscklingen af vår egen verksamhet. I deita fall erbjuder det praktiska affårslifvet en talrix mängd utgångspunkter för betraktelser, af hvilka vi dock ru blott upptaga några få. I afseende på trävaror, som utgöra en sål väsentlig del af vår export, är det ju klart. att om vi kunde från andra länder, och det är endast Finland som här kan komma i fråga, uppköpa trävaror, komme sådant icke att ske, med mindre än att vi vore i tillfälle att göra uppköpen billigare än försäljningarne, eller med andra ord så vida vi ej hade förtjenst på en sådan omsättning. Då vi drifva trävaruhande! i mycket stor skala, och stora affärer ailtid erbjuda fördelar, som saknas för de mindre,l genom en billigare fördelning af omkostnaderna på de stora varupartierna än på de små,l säkrare och bättre handelsrelationer m. m.,l så borde det icka vara alldeles omöjligt förl 033 att stundom med någon förtjenst kunnaj! med våra trävaruaffärer förbinda en del a? del! finska, om handeislagstiimingen derför ickels Jade något hinder, och skulle genom hindrens: borttagande en dylik förbindelse. icke uppstå, s ARENA ERNER NBT LETTLAND ETRA ne? Åtminstone. hvad det sedpnare beträffar bör denze gentleman, sedan han haft all. möda l! ospard att 1 mig inplanta. högmodiga tankar, !: göra mig den rättvisan ait erkänna det min!