lack vare Dnssta landsmans sunda omdöme. de på sin rid beprisade nykterheisföreningarne ba aldrig slagit rot i vårt land; det är blow om andra ländere, deribland Sveriges, nyaste historia vi bämtat det lärorika skådespelet a: vanmakten hos en id, som vill korrigera den menskliga naturen med maktispråk, utan att rådfråga dess behofver, vanor och biiliga foråringar. Nykterbetsföreningarnes tid är förbi. de haiva hastigt förtvinat i deras egen orimlighet, men den menniskovänliga, goda afsigt hvilken de haft att tacka för sin tillvaro, ha: icke derföre blifvit ofruktbar. Den upplefver ånyo under snåra former och på ett söjt, som framför allt vill åstadkoroma det praktiskt utförbara, det i längden varaktiga. Ja det är sannt, att bränvinet måste bort. Det är icke, likasom mycket annat, ett inbilladi ondt, som spökar i uppskrämda patrioters hjernor — det är icke ett tidens förkastade barn. som ett mode fördömer i dag och en nyck för tillbaka i morgon — nej, det är ett verkligt, ett fruktanevärdi gift, som gnager på slögtens och nationens inrersta kärna, det ä: ett nytt barbari, som hotar att uppsluka oas. en djurisk hedendorc, som offrar ät lusterna: Moloch allt det heligaste i himmelen och på jorden: Gud, fosterland, pligt, heder, helsa. dagligt bröd, kropp och själ, samtid och efterverld. Ännu femtio eller hundrade år a! lika vexande dryckenskap, och vi skola vare en förtappad nation af fönar och uslingar. Bort måste bränvinet! Så mycket är klart och blir det mera för hvarje dag. Men derefter kommer det kin kiga, det ännu oafgjorda: sättet. Förbjuda det tvärt? Omöjligt; det vore eit nykterhetstvång. ännu vanmäkitigare än en nykterhetaförening. Beskatta det drygt? Ja väl, det är godt, mer gör ännu icke tillfyllest. Upplysa med skrift. ter? Också förtröffligt, men ännu icke nog. Föregå med exempel? Riktigt och bra, men ännu icke nog. Alla dessa medel, som äro så prisvärda och så sannt uttänkta, skola förfela sitt ändamål, derest de icke stöda it krig emot bränvinvet på erkännandet deraf att bränvinet är ett behof. Bland många andra, bar äfven denna tidning nyss höjt sin röst i en serie af artiklar mot brönvinet. Utgäende från den riktige synpunkt, att det ondas ursprung mäste vara bekant, innan botemedlet kan finnas, har en annan band i vårt blad sökt bränvinets rot i okunnigbeten, samverkande med flera inre och yitre anledningar. Vidare pämndes Liebigs äsigt, att nöden vore bränvinets upphof, icke engarmt dess följd. Okunnighet och fattigdom — ja väl. Men xväktigare än dessa sanledningar är en mnaturnödvändighet — klimatet. Der mennickan nio månader af året kämpar -mot köld och froai, der hon ofta känner sina leder atelna, sina sinnen förtröttas och sist mod sjunka under det hårda arbetet, der biir en lifvande,l. värmande dryck ett behof, hon tager den hvar hon lättast för — och bränvnet är dertill så kimpligt, emedan det icke behöfver eld för att värmas och värma; långt hån hemmets eldsisd medföres det i skogen, på sjön, på landsvögen; en ringa mängd deraf är tillräcklig att för ögonblicket lifva arbeterens nod och bryta udden af nordens köld. Den första angenäma känslan af värma och välbehag lockar så lätt till förnyade njutningar, flaskav anlitas oftare, ruset är färdigt, förslappningen följer och med den beboivet af nya retelser. Detta är bränvinets korta historia och hemligheten af dess rakt i vår nordiska bygd. I sjelfva verket är dryckenskapen aldrig enl allmän Jast i de varma klimaterna. Det är först nordligare, på Britanniens öar, i norra Tyskland. i de skandinaviska rikena, i Finland och i Ryssland, som rusdryckerna drifva sit fruktansvärda ofog med wmienniskors välfärd. och retelsen af dessa gifter blir allt större i samma mån klimatet blir kallare, hvarföre ingen så vanvettig fyllbund finnes, som Lappen och de nordasiatiska stammarne. Hela nordens bistoria bär vittne derom. Ty det är bekant, att dryckenekapen här är mycket äldre än bröänvinet; mean vet att våra förfäder visste att tillreda det oskyldiga mjödet, det närande ötet så atarka, att det kära ruset icke uteblef). Om det derföre måste erkännas, att bränvinets bruk och förfärliga missbruk ytterst äro föranledda af klimatets hårdhet och sålunds grundas på ett verkligt behof, så är högeligen att befara, det hvarken förbud, beskattning, skrifter eller exempel! förmå att i längden hejda dess fraxafart, derest man icke lyckas gifva detsarsma en efterträdare, hvilken, med samma egenskaper att lifva, styrka och värma, tillika vore för helsa och välfärd nyttig eller åtminstone oskadlig, framföralit icke berusande och dertill ej heller dyrare, än att äfven arbetaren kunde förbruka samma dryck i sitt dagliga lif. Vi ha sett exempel, att man på fartyg, som haft det prisvärda mod att gå till sjös utanl bränvin ombord, sökt ersätta detsamma med t. Men tået är dyrt, för härdade kroppar för svagt och dock i längden förslappande. Dessa fartygs exempel ha derföre blifvit utan! efterföljd. Möångenstädes på landet ser man kaffet, som numera inträngt i den fattigaste koja, medl. mera framgång ersätta bränvinets bruk ). Dock gäller äfven om kaffet, med degs tillbehör z0ckret, samma klsgan, som om tået. Det är för dyrt och kan, likasom det förra. l ej utan omvägar medföras utomhus. När nu mjödet, såsom svagt och kylande,l än mindre kan komma i fråga, veta viingenting så lämpligt att bhfva bränvinets efterträdare, som ölet, desks företrädare. Egenskaper. fris och tillverkning gifva denna dryck et obestridligt stort företräde. Ölet är sundt, närande och värmande äfven om det drickes iskallt. Det medföres lätt öfverallt, det berusar icke, derest det icke njutes omåttligt — och hvar finnes den gudsgäfva; som icke förderfvas af omåttligt bruk? Det bör säljas godt för 10 skilling banko pr kanna och derigenom, äfven i proportion till dess svaghet, underbijuda bränvinet i pris. samt blifva till